Bok 13: Svenska hackare

Den fullständiga titeln på den här boken är Svenska hackare En berättelse från nätets skuggsida och de som samlat ihop fakta och undersökt hur det förhåller sig med hackarna i Sverige heter Daniel Goldberg och Linus Larsson.

Författarna berättar datorhistoria på ett fängslande sätt med autentiska fall från hackarvärlden. Man får t.ex. följa hur Gunnar Tidner år 1980 fascinerar publiken när han för första gången fjärrstyr en annan dator via telefonledningen och hur detta mer eller mindre blir inledningen till hur olika grupper ägnar sig åt att försöka ta över andras datorer och hela system. Historian om hur Dan Egerstad vid sin dator i Malmö kommer i besittning av mängder av lösenord till flera känsliga system på hög nivå inom forskarvärlden och på ambassader världen över förskräcker. Vi får veta hur de unga pojkarna bildar hemliga nätverk och trissas upp av varandra för att hacka sig in i spärrade system. Jo, det finns en och annan tjej också, men de ger sig inte till känna med sitt kön för det är en manlig värld där tjejer inte räknas för att kunna lika mycket.

Aktuella händelser som Pirate Bays uppgång och fall samt Julian Assanges Wikileaks skildras och mängder av andra fall som numera blivit vanliga inslag i nyhetsförmedlingen, så vanliga att vi knappast reagerar längre. För hur många har tänkt på de nyheter som kommit den här veckan: WordPress under attack och Hackerattacken mot bl.a. CIA? Hade det inte varit för att jag just läst den här boken så hade jag nog inte reagerat nämnvärt.

I slutet av boken får man tips på hur man går till väga för att i möjligaste mån skydda sig mot att få lösenord och känslig information stulen. Bl.a. kan man se till att använda vettiga lösenord och byta dem med jämna mellanrum. Något åtminstone jag har börjat tänka på.

Förresten tänkte jag lära mig lite av det scriptspråk som ligger bakom wordpress och facebook och som – vad jag förstår – kan användas till att hacka sidor. Programmera i Pascal lärde jag mig på tidigt 1980-tal, men de kunskaperna är i stort sett glömda nu. Möjligen finns några loopar, villkorssatser och variabeltyper kvar i hjärnvindlingarna och hjälper mig att förstå lite bättre den syntax som används i php.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Backup-dags

Äntligen har jag bestämt mig för att satsa ordentligt på det här viktiga som heter säkerhetskopiering. Har slarvat alldeles för mycket det senaste året sedan min gamla externa hårddisk på 40 Gb blev full. Numera tar jag så många foton i raw-format, bildbehandlar i psd-format och publicerar i jpg-format. Speciellt psd-filerna blir enormt stora när jag sparar dem på hårddisken och en fil på 15 Mb är inget ovanligt. Så det är lätt uträknat att jag på 40 Gb hårddiskutrymme får plats med ca 2 500 foton. Det är inte mycket om man som jag fotograferar minst 100 foton per vecka. Även om jag inte bildbehandlar alla foton eller ens sparar alla jag tar så hinner det bli en hel del hårddiskutrymme på min dator.

Nå, igår fick jag hem den nya externa hårddisk jag beställt av min lokala datorbutik: en Western Digital My Book Studio Edition på hela 1 Tb, anpassad och formaterad för Mac. Först idag anslöt jag den via Firewire-kabeln och höll på att få hjärtat i halsgropen när min datorskärm bara visade en jordglob på en grå bakgrund. Tänkte att nu har jag gjort något jag inte bör göra, men hur det var lät jag datorn jobba ett tag och så visade sig efter en lång väntan i stället en liten mapp med frågetecken på. Efter ännu en lång stund började så den vanliga öppningsbilden visa sig och hjärtat sjönk ner i normalt läge igen. Och nu sedan ungefär en timmes tid jobbar datorn allt vad den kan för att föra över all viktig data från den interna hårddisken till den externa. Och det lär ta ytterligare mer än en timme för det är mycket som ska säkerhetskopieras. Fast sedan är det gjort och jag kan sova lugnt och inte tänka på att foton riskerar att försvinna i en eventuell hårddiskkrasch. Nu finns de åtminstone på två ställen och en dubbel hårddiskkrasch ska väl vara näst intill osannolikt. Eller?


Andra bloggar om: , , ,

Personlig datorhistoria

1982 lärde jag mig programmera Pascal på universitetsdatorer uppkopplade mot en server via telefonen som jag lyfte på och slog numret för att få datorn i fungerande skick. Fråga mig inte om datormodell eller operativsystem, för det intresserade mig aldrig. Jag ville bara få programmen att fungera.

1983 undervisade jag intresserade högstadielever i Basic på Commodore- och Appledatorer. Fråga mig inte om prestanda för det minns jag inte. Jag var bara mån om att kassettbanden inte skulle trassla in sig när de skulle stoppas in i datorerna.

1988 – 1991 var fyra glömda datorår då jag bara skrev på en sådan där gammal skrivmaskin med en flaska Tippex till hands. Om jag nu inte nyttjade papper och penna förstås.

1992 – 1997 använde jag sporadiskt Svenska skolan i Milanos olika datorer, en åt gången. På den första med 486-processor behövde man skriva DOS-promptar, medan den sista hann bli en modern Pentiumdator med Windows 95 som operativsystem.

1997 använde jag en lånad modemuppkoppling i Italien för att söka jobb i Sverige. Netscape Navigator hette webbläsaren och svenska arbetsförmedlingen hade lagt upp lediga jobb på nätet, lätt åtkomliga även från utlandet. Ansökningarna var dock tvungna att skickas in med långsam flygpost.

1998 köpte jag min första pc, med en 166 MHz Cyrix-processor som innan garantitiden var slut, brakade ihop så jag fick en stabilare och snabbare AMD K6-processor i stället.  Hårddisken rymde 4 Gbyte. Operativsystemet var Windows 95. Jag fick också gå kurs för att lära mig valda delar av dåvarande Officeprogram. Dessutom införskaffade jag mig under året ett telefonmodem och lyssnade till ständiga tjut när telefonen anslöt till nätet. Det gick långsamt, ockuperade telefonlinjen och kostade multum per minut, så tiden framför datorn ransonerades strikt. Disketter inköptes i parti och minut.

2001 köpte jag min andra pc, också med en AMD-processor, en Duron på 800 MHz, men med såväl dvd-spelare, som cd-brännare. Operativsystem blev Windows Millenium, en kortvarig historia för jag uppgraderade till XP så fort den kom. Efter några månader kraschade hårddisken på 20 Gb och jag fick erfara vad det innebar för min säkerhetskopiering. Cd-brännaren användes efter denna fadäs betydligt oftare för att rädda alla foton jag också börjat ta digitalt. Det var dags för bredband via kabeltv-modem med hastigheten 0,5 Mbps. Vilken skillnad mot telefonmodemet! Fast månadsavgift betydde att internet anlitades titt som tätt.

2003 fick jag chans att köpa dator via hem-pc-avtal och tyckte det var dags att satsa på en portabel pc med Windows XP. En P4-processor på 2,2 GHz satt i den bärbara Fujitsun och den hade hela 20 Gbyte i hårddiskutrymme. Arbetsminnet på 256 kB uppgraderade jag snabbt till det dubbla på samma gång som jag införskaffade en extern hårddisk på 40 Gb.

2004 kom det snabba bredbandet in med ett vdsl-modem och hastigheten ökade så småningom till nuvarande 24 Mbps.

2006 var det dags för nästa hem-pc-val och den bärbara köptes ut för att användas av yngste sonen. Valet föll nu på en iMac med G5-processor på 2,1 GHz, 1 Gb arbetsminne, hårddisk på 250 Gb och operativsystemet X 10.4. Jag fick helt enkelt lära mig nytt, mycket nytt. Att gå från Windowsmiljö till Macmiljö är ett byte som innebär en omställning men också fördelar. Jag älskar min iMac helt enkelt.

2009 var det så dags för ny dator till yngste sonen som under flera år fått använda Duron-datorn från 2001 efter att skärmen på den bärbara från 2003 gått i tusen bitar strax efter jag dyrt köpt ut den. Funderade länge på en Macmini, men så gick jag ner om hörnet där den lokala datorhandlaren alltid är så trevlig och tillmötesgående och vill så väl och som jag kan prata bort en hel dag med, nästan. Visst kan han ordna en Macmini till sonen, men varför inte den här burken som är ett bra alternativ. Och priset var ju perfekt så det var ju bara till att inhandla den. Men inte Windows tack! Lägg in Linux. Ubuntu 8.10!

Så nu ska jag åter igen lära nytt och tycker det är jåtteroligt fast det tycker inte sonen riktigt ännu, för det var ju lite trassligt med MSN och iTunes och sådant där livsviktigt. Men det ordnade sig delvis i kväll och han har chattat för fullt på MSN med emesene för Ubuntu. Men gissa vem som ska sätta sig vid den datorn på februarilovet när han åker till Italien ensam för att hälsa på släkten?


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Datornostalgi

Snubblade över ett gammalt inslag på svt:s öppna arkiv. Inslaget från november 1978 har namnet Nymodigheten dataterminaler och visar en av pionjärerna i skolans värld, läraren Lars Logenius, som undervisar högstadieelever i Sundsvall i hur datorer används. Eleverna ger sig iväg på studiebesök till olika arbetsplatser där datorterminaler används: SJ, bankkontor, riksförsäkringsverket.

Jag slås av diskussionerna om datasäkerhet, minnesstorlek, den ökade stressen vid användningen av datorer och om vi ska ha datorer i skolan.

"Tänk om vi snart har en datamaskin i varje hem?", frågades i programmet. Framsyntheten var det inget fel på.

Minns hur det var på den skola jag hamnade på i norra Botkyrka i början på 1980-talet. Vi hade commodore-datorer och jag fick undervisa intresserade elever i programspråket BASIC. Numera gör vi helt andra saker med datorerna i skolan.


Andra bloggar om: , ,

Ny dator – nya kunskaper

iMacen har anlänt och är uppackad och på plats. Nu överger jag pc-miljön och ska lära nytt på gamla dar. Visst, det är jättekul med nya tekniska prylar, men jösses vad mycket nytt att lära sig!  Frågorna vimlar i huvudet, de inlärda reflexerna ska bort och ersättas med nya. Igår fick jag äntligen in rutinen att klicka uppe i vänstra hörnet för att stänga ett öppet fönster och så i morse var det kört igen när jag kom till jobbet och skulle på pc:n där. Då åkte muspekaren upp fel!

Jag kommer att tänka på när jag lärde mig köra bil. Hemma övningskörde jag med mammas gamla V4-Saab som hade rattväxel, i körskolan var det en golvväxel som gällde. Men visst fixade jag det, då var jag ju bara 18. Det är värre när man är nästan femtio. Hur var det nu det där talesättet: "Det är svårt att lära gamla hundar sitta" .
Och inte klarar jag att fixa bilderna till bloggen heller 🙁
Förresten är solidaritetsbloggen på gång igen! Gå in där och gör din röst hörd!

Andra bloggar om: solidaritetsbloggen

Bytes: PC mot iMac

iMac G5
I åratal, nåja, i alla fall drygt ett decennium, har jag varit PC-användare. Min senaste dator, den tredje, en bärbar Fujitsu-Siemens, har jag nästan slitit ut och det är nu dags att antingen köpa ut den från kommunen eller att lämna tillbaka den. Hur mycket de vill ha för den väl använda datorn har jag ännu inte fått besked om.

Ett nytt erbjudande har däremot hunnit komma och jag har tvekat en del innan jag idag klickade mig in på beställningssajten och valde den här snyggingen.

Igår fick jag chansen att prova olika datoralternativ och blev helfrälst av iMacen på bilden. Den är inte bara snygg, den verkar ha allt! Att jag ännu inte övergett PC förstår jag bara inte!

Vilken upptäckarlust som gripit mig nu. Komma ifrån PC:ns gränssnitt, leka med iMacen och leta upp alla finesser, prova funktioner. Tänk, en kamera i det lilla mörka hålet som skymtar i skärmens övre kant, en DVD-brännare i den högra skärmkanten, fjärrkontroll och framför allt, jag slipper den stora burken! Den är inbyggd i skärmen!

Synd bara att jag måste ge mig till tåls ända till april då den levereras.

Förresten, måtte jag fortfarande kunna lära om och inte vara fast i PC-världen. Ni som har erfarenhet av byten från PC till Mac får gärna höra av er med råd!

Skype köps upp?

Tjugotvå miljarder (!) kronor kan Skypes skapare få om de säljer sitt företag till News Corporation, fast affären verkar har strandat enligt IDG. 148 miljoner kronor har investerats i Skype hittills, så det innebär en rätt så ordentlig vinst.

Tänka sig att ip-telefonin kan dra in så mycket pengar, fast den är så billig. Eller det kanske blir dyrare att ringa nu, om företaget säljs för den här fantastiskt svindlande summan?

Jag ringer numera ganska ofta med Skype, speciellt utlandssamtalen som debiteras som lokalsamtal. Mina pojkar befinner sig ju för tillfället hos sin pappa i Italien och det blir täta samtal dit, minst två gånger i veckan och då hade det bivit ganska dyrt med vanliga telefonsamtal.

Jag undrar vad de gör med så mycket pengar. Utvecklar något nytt igen?