Bostadsrätt? Kanske!

Nu har jag varit iväg och tittat på eventuellt nytt boende igen. En lagom stor bostadsrätt i toppenskick. Banken har sagt ja till lån och än har ingen bjudit över mig, som vid förra försöket. Undras om det ska funka denna gången? Och förstås får jag betänkligheter när jag ska låna pengar så här. Är alls inte uppfostrad med ens tanken på att sätta sig i skuld. Nej, när jag var liten skulle allt betalas kontant annars fick man minsann först spara ihop pengarna. Minns så väl när jag la ihop varenda öre jag kunde för att kunna köpa den där åtråvärda boken Barnen från Frostmofjället. Om jag minns rätt kostade den 12 kronor och det tog många veckor innan de pengarna var ihopsparade, men jag ångrade mig inte en sekund när jag läste boken och tårarna rann i strida strömmar.

 

Minns också när jag började plugga på komvux efter att ha jobbat ett par år efter nian. Jag hade aldrig hört talas om studielån, men fick hjälp att ansöka även om det gnagde i samvetet. Och tänk, vad jag njöt den dagen jag hämtade ut det första lånet på hela fem tusen kronor för en termins studier! Bara för att få hålla fem tusenlappar i handen på en gång hämtade jag ut pengarna på postkontoret och gick spänd över stadens torg och satte in pengarna på sparbankskontot.

 

Men vad är väl fem tusen kronor mot femhundra tusen kronor som jag nu måste låna för att kunna köpa ny bostad? Idag låter jag allt banken sköta om transaktionen och hämtar inte ut några tusenlappar själv. Fast, det vete fåglarna förresten …

Värme och värme

Det är varmt i Sverige. Vattningsförbud har införts på flera platser. Bränder härjar. Pooler och stränder är överbefolkade.

 

Pratade varma somrar med tioåringen idag och han lyssnade intresserat på mig när jag berättade hur det var när hans storebror föddes och när han själv föddes. Pojkarna är födda i olika länder och inget av dessa länder är Sverige (av vilket man kan dra slutsatsen att de räknas som invandrare i vår svenska statistik).

 

Storebror föddes en majdag för femton år sedan i ett hett Nicaragua där regntiden ännu inte hade börjat och temperaturen låg på ca 40 grader. Det var verkligen varmt! Vi somnade på kvällarna till ljudet av en brummande fläkt (om det nu inte var strömavbrott). Duschens enda kran (man kallade det kallt vatten) skruvades på åtminstone tre gånger per dag: På morgonen för att skölja av nattsvetten, före lunch för att få bort förmiddagssvetten och innan det var dags att sval gå till sängs under det uppsatta myggnätet ovanför sängen.

 

Lillebror föddes en junidag för tio år sedan i Italien, där temperaturen sakta hade stigit till 35 grader. Jag berättade att vi satt i den svala stenkällaren där jag ammade honom. En något mindre högljudd fläkt fick införskaffas och efter en dryg månad flög vi till ett betydligt svalare Sverige.

 

Så egentligen tycker jag att den här sommarvärmen vi har just nu är mycket behaglig! Måtte den vara ända till jul!

Misslyckat husköp

Nej, jag blir ännu så länge inte husägare, som jag trodde den 28/6. Under vårt Göteborgs-besök pågick budgivningen via telefonförbindelser. Jag fick ge mig när det gick för högt och någon annan blev lycklig ägare till det hus jag så hett åtrådde. Jag får söka vidare.

 

Inte är det många hus som passar min kassa, inte heller lägenheter, trots att det finns en del som står tomt. I kommunen planeras också en del nybyggen, men tyvärr inget som jag har råd till utan man satsar på ganska dyra och lite exklusiva lägenheter. T.o.m. det kommunala bostadsbolaget gör så och utesluter därmed en hel del av kommuninvånarna från ett hyfsat billigt boende. Undrar ibland vart man ska ta vägen om man nu inte kan lägga upp mer än sjutusen varje månad i hyra. Vart är egentligen bostadspolitiken på väg? Är det verkligen helt omöjligt att satsa på något enklare boende? För visst ska man ha råd att bo och göra annat för pengarna? Eller är det inte det?

Jordgubbskrig i stan

JordgubbarDet pågår ett jordgubbskrig i stan. Inte så att man direkt springer runt och kastar gubbarna på varandra, men faktiskt inte långt därifrån.

Före midsommar var kilopriset ca 70 kr på de flesta ställen. Veckan efter sjönk det till 40 kr för att en vecka senare landa på 30 kr. Denna vecka inleds med ett pris på 16 kr/kg.

Jag som hade tänkt åka iväg och plocka mina egna gubbar och betala billigt har nu gett upp tanken på att krypa runt bland jordgubbsrevorna. Förra veckan låg priset hos närmaste plockställe på 30 kr/kg, dvs samma pris som i stans affärer. Har inte brytt mig om att ringa och fråga om dagsaktuellt pris idag utan är övertygad om att de inte går under 16 kr/kg.

Sommarresande

Jag kan bara inte låta bli att berömma Skånetrafiken för deras satsning på sommarkortet som gör att man för 415 kronor kan resa vart man vill i Skåne och så mycket man hinner med under 25 valfria dagar mellan 15 juni och 15 augusti. I dessa semestertider då inte alla har råd till en utlandsresa så kan i alla fall 25 dagsresor göras genom hela Skåne med tåg och buss om du har detta eminenta kort.

 

Med kortet på fickan har jag idag tagit med mig yngste sonen till Malmö muséer och låtit honom leka med fysikaliska och tekniska experiment och gå in i den gamla u-båten för att uppleva hur det kunde vara att leva där på 40-talet.

 

Jag undrar förstås om sådana här fina reseerbjudanden finns på fler ställen i vårt land.

Ska jag bli husägare tro?

Som jag nämnt i min tidigare blogg (som nu verkar vara helt borta från nätet) är jag mer eller mindre tvungen att flytta ifrån min stora och dyra hyreslägenhet eftersom familjen decimeras med en tredjedel när äldste sonen flyttar till sin pappa i Italien. Yngste sonen och jag blir kvar och måste hitta något billigare.

 

Jag har hittills tittat på några bostadsrätter och satt upp mig i kön hos det kommunala bostadsbolag där jag redan hyr, men idag tog jag steget att titta på ett litet hus som skulle bli perfekt för oss två som blir kvar. Med mig tog jag min arbetslöse arkitektvän för att få råd och han tyckte liksom jag att det såg bra ut. I morgon har jag bokat möte med banken för att prata lån och så får vi se hur det går med husköp. Men så mycket vet jag att det pirrar i magen av nervositet och att jag behöver kunskaper om så mycket för att känna mig trygg med vad jag ger mig in i.

 

Och ska jag verkligen bli husägare? Det hade jag aldrig kunnat tro, så mycket som jag rört mig över klotet. Kan jag verkligen komma till ro efter allt kringflackande? Men det blir kanske så här för alla när man blir äldre, att man liksom inte orkar flytta omkring längre utan nöjer sig med att stanna kvar och vandra på de redan upptrampade stigarna. Trots att man tidigare alltid tyckt om att upptäcka nya saker och lära sig om det som finns omkring. En del slår sig till ro tidigt i livet och jag har aldrig riktigt förstått varför t.ex. mina småsystrar aldrig rest mer än som längst på en charterresa medan jag blivit en mycket orolig själ som velat upptäcka världen. Men nu är jag där jag också. Till hösten kanske jag sitter i stugvärmen som nybliven husägare med allt vad det innebär av pysslande och planerande och räknande för att få pengar till amorteringarna. Och hjälp, tänk om räntan går upp! Då har jag kanske inte råd att resa längre!

Fläderblomssaft

FläderblommorNu när mörkret är på väg tillbaka den här längsta dagen på året 2005 tar jag min första sommarlovsdag. Yngste sonen och jag inledde dagen med att cykla ut till vårt fläderställe och plocka en papperskasse full med fläderblomsklasar som vi sedan la i socker- och citronlag. Mitt traditionella recept är:

25 blomklasar
2 citroner
1 liter vatten
1,5 kg socker
60 g citronsyra

Socker och vatten kokas upp. Under tiden rensas blomklasarna och läggs i en stor bunke. Citronerna rivs ovanpå blommorna och citronsaften pressas även den ovanpå. När sockerlagen kokat upp tas kastrullen från spisen och citronsyran hälls i under omrörning. Den heta sockerlagen hälls ovanpå blommorna i bunken och rörs om. Efter avsvalning förvaras saften svalt i 5 – 7 dygn. Den silas sedan genom handduk eller silduk och hälls på flaskor. Jag brukar frysa saften i små plastflaskor för att ha färsk saft hela året.

Fläderblomssaft förknippar jag oftast med mina år i Italien då jag introducerade bruket att göra saft av dessa väldoftande blommor. Min f.d. man har fortsatt traditionen att göra saft av fläderblommor och även gjort sin egen variant på akaciablommor, som blommar ungefär samtidigt i Italien, dvs. i slutet av april.

Förresten heter det inte fläder här i Skåne utan hylle!

En katt har nio liv, eller hur?

Katten Måns på balkongenIdag fick vi bekräftelse på att katter faktiskt har nio liv. Det skedde i eftermiddags då yngste sonen och jag satt i trädgården och njöt av solen och värmen. Plötsligt hojtar sonen till och pekar upp mot vårt fönster där katten Måns tagit sig ut genom den smala fönsterspringan och dråsar ner två våningar mot en hård cementtrappa. Katten tar sig själv upp från källartrappan och kravlar in under ett par buskar och ser ut att vara helt oskadd fast ganska omtumlad.

Nu i kväll har vi allt varit oroliga eftersom Måns varit mycket lugn och inte alls stormat omkring som det jehu han brukar vara. Han har dock ätit som han ska och verkar inte ha ont någonstans när man tar i honom, så vi hoppas det bara var chocken över fallet som gjort honom så ovanligt stillsam.

Och nu har han faktiskt hela sju liv kvar. Ett försvann när han fastnade i dörren vid två månaders ålder. Hoppas takten på förbrukade liv minskar något framöver, eftersom han bara är fyra månader gammal. Ett liv varannan månad låter inte bra.

Grannsämja, eller inte?

Yngste sonen myntade ett nytt uttryck idag. Där jag bor har vi s.k. självförvaltning, dvs vi hyresgäster sköter själva en del av det arbete som ska göras i fastigheten. För ca ett halvår sedan hoppade jag av eftersom jag tyckte jag hade för lite tid för att göra rätt för pengarna som betalas ut för att man sköter trappstädning och trädgårdsarbete. Här om dagen fick jag skäll av en granne för att jag inte hunnit ställa undan grillen i, som han tyckte, vettig tid. Därför tyckte nu sonen att det ska heta skällförvaltning i stället för självförvaltning.

 

Och jag tycker att en del vill leka poliser i stället för att värna om grannsämjan.

Morsdagsblommorna – överlever de?

MorsdagsblommorJodå, även denna mors dag kom yngste sonen med blommor han köpt. De planterades nu i kväll i min gamla skruttiga och solblekta balkonglåda, som hotar att glida på sned vid varje vindpust. Hoppas bara jag kommer ihåg att vattna dem. Förra årets blommor levde alltför kort tid p.g.a. min glömska. Det är som förgjort det där med att komma ihåg att de behöver vatten de där växterna. Vet inte vad jag ska göra för att plantorna ska överleva min vanskötsel. Har försökt övertyga släkt och vänner att åtminstone ge mig torkade blommor eller kaktusar men de är optimister och envisas med att skänka mig levande organismer som kräver min omvårdnad.

Låter jag otacksam? Nej, det är jag inte alls! Jag tycker blommor kan vara otroligt vackra. Det är bara det att jag kan inte sköta dem. Jag glömmer bort dem!

Min mamma försökte trösta mig en gång när jag fick slänga ytterligare en uttorkad växt: ”De blommar mer om man vattnar mindre”. Jodå, det kanske de gör, men lite vatten måste de i alla fall ha för att kunna sköta den däringa fotosyntesen och skapa sin energi. Men det är sant, jag har en Sankt Paula som varit ytterst tålig och motståndskraftig. Och den blommar nästan jämt! Och det är ju tur att mamma kommer ibland och förbarmar sig över de stackarna som ännu lever.