Flygfärd med förhinder

Som jag precis skrev i min fotobloggblev jag kvar i Italien.

I morse lyckades vi ta oss till Linateflygplatsen, där vi möttes av beskedet att man inte visste om planet skulle lyfta eller ställas in helt. Glad blev jag när vi fick besked om att gå ombord bara en halvtimme försenade. Satte mig ner på en plats vid fönstret som visade sig vara helt täckt av snö. Emellanåt ramlade snölagret ner för att snabbt täckas av ny snö. Där satt vi en timme ungefär innan det kom besked om att vi nu skulle rulla mot startbanan. Vi kände hur flygplanskroppen rörde sig fram och tillbaka för att komma loss, men till slut gav piloten upp. Fram kom frukostpaket och varmt kaffe som tröst i all oändlig väntan. Tyvärr var vår väntan förgäves och efter en stund meddelade piloten att det var alltför halt för att vi skulle kunna ta oss till startbanan. Dessutom hade man nu stängt flygplatsen helt för trafik p.g.a. snön som inte gick att hålla undan. Så lagom när klockan var så mycket att vi skulle ha landat i Köpenhamn så fick vi i stället åter kliva av i Milano, hämta vårt bagage och boka om biljetterna. Två extra dagar blir det här, eftersom man inte kan garantera att vi kommer iväg i morgon heller. Först på fredag tror man att snöfallet ska upphöra och planen kunna lyfta.

Min f.d. man fick alltså i onödan ge sig ut i bil på moddiga vägar idag. Fyra i morse steg vi upp för att vara säkra på att hinna i tid. Det snöade oupphörligt men färden gick utan problem. Och några timmar efter att han lämnat oss fick han åter komma till flygplatsen för att hämta oss tillbaka till byn. På vägen "hem" igen hade jag kameran uppe och fotograferade lite av omgivningen. Samtidigt hade vi radion på och hörde om stängda skolor, försenade tåg, kaos i trafiken och inställda spårvagnar i Milano. De breda motorvägarna som normalt är överfyllda med bilar, var ovanligt tomma och alla tog det mycket lugnt i motsats till hur det brukar vara.

Tillbaka i byn möttes vi av grannar med spadarna i hand och i full färd med att skotta snö. Även äldste sonen som skulle åkt bil och tåg till skolan i Milano befann sig på gården med spade i hand. Många av lärarna hade inte tagit sig till sina arbeten och dessutom hade flera skolor ställt in undervisningen p.g.a. ouppvärmda lokaler.

Ja, det känns konstigt att se så mycket snö i ett land som nästan alltid förknippas med sol och värme. Italienarna själva är inte heller speciellt förberedda på en sådan här situation. Bilarna har i regel endast sommardäck och på dem sätter man snökedjor när sådant här inträffar. Med snökedjor går det inte att köra speciellt fort utan man kryper fram i ca 20 km/h. Då tycker jag nästan man kan gå i stället. Plogbilar finns det ju inte direkt i överflöd heller så vägarna blir snabbt fulla av modd och snösträngar. Motorvägarna hålls däremot rena genom att fyra plog- och salt/sandbilar kör parallellt i var sin fil. Ändå var motorvägarna närmast ödsliga idag.

Så nu får jag två extra dagar ledigt innan det är dags att börja det nya jobbet. Alldeles utan att jag kan påverka något. Vädrets makter råder inte jag över.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i Italiasvammel. Bokmärk permalänken.
  • http://pumansdotter.blogspot.com pumita

    Det kanske var meningen att du skulle stanna så länge som möjligt! ;)

    Grattis till nya jobbet! Jag vet inte om du har skrivit om det mer innan (har inte så bra koll eftersom jag har pausat) men jag blir nyfiken. Berätta!

  • http://miatankar.webblogg.se/ Mia

    Bättre sent än aldrig att återvända till Sverige (med livet i behåll).

    Grattis till nytt arbete, jag hoppas du berättar hur du trivs med det framöver…

  • http://ord.susannehultman.se/ Susanne

    pumita: Tanto tiempo sin verte! (=Länge sedan jag såg dig!) Nej, jag har inte berättat om nya jobbet här, men kommer att göra det så småningom.

    Mia: Alldeles riktigt. Så sa jag också till min exman på väg till flygplatsen idag (fast på spanska) och han körde så fint, så fint.

  • http://pumansdotter.blogspot.com pumita

    Jag har pausat i hela tre veckor… och en halv, hihi! ;) Kul att "se" dig också!

  • http://ord.susannehultman.se/ Susanne

    pumita: Jo, jag har reagerat över att dina inlägg inte kommit som de brukar i min google reader, men har läst om din bloggpaus hos andra och tänkt att ja, hon kommer väl tillbaka när hon pausat färdigt och då blir det väl mängder av inlägg och klurigheter igen. :)