Konsten att finna ro

Det blir inte många inlägg på den här bloggen nu för tiden. Har mest lust att fotografera och inte tänka på ord och att få dem i rätt ordning i en text. Det är kanske så när huvudet känns fullt. Fast egentligen borde jag kanske tömma det med hjälp av bloggen, men det går otroligt trögt. Nåja, några ord ska jag väl orka med idag även om jag mest har lust att ladda upp fler foton på min fotoblogg.

Jag skulle vilja tycka till om alla möjliga skolfrågor men så fort jag tänker på skola och jobb slår en spärr till och det vägrar infinna sig några vettiga motiveringar till varför jag tycker si eller så i frågorna om elitklasser, lärarlegitimation eller obehöriga lärare. Mycket finns dock att säga men jag kan bara hänvisa till dem som formulerat sig bra i frågorna.

Nej, det är min eventuella konstnärliga ådra som får utvecklas just nu i den sönderstressade själ som är resterna av en alltför engagerad och ambitiös lärare. Det lär vara så att man får mest lugn genom att ägna sig åt naturen och olika konstnärliga uttrycksformer. Jag kan garantera att det stämmer. Allra mest ro får jag när jag cyklar ut i naturen långt från bilvägarna och stadens larm, lutar mig mot ett broräcke vid Bråån och låter öronen ta in vattnets stilla sorl och bladens prassel när sommarvinden sätter fart på grenarnas rörelse i träden. Då kopplar jag av och fylls av lugn, sådant stort lugn att jag nästan somnar där jag står.

Kameran lyfter jag ofta, spanar in omgivningen och knäpper mängder av foton. Många blommor får finna sig i att jag kryper nära dem, hittar olika vinklar och ljusförhållanden. Djur som kommit i min väg har avbildast, men då har det fått gå betydligt snabbare – de står inte stilla som blommorna. Hemma efter cykelturerna blir jag äntligen trött igen och lyckas slumra till en stund innan något ljud eller någon tanke väcker mig. Minneskortet plockas ur kameran och sätts in i minneskortsläsaren. Fotona laddas över på hårddisken och ett fåtal av dem redigeras och av dem blir det ännu färre som laddas upp på fotobloggen.

Inte underligt att fotobloggen gått om den här bloggen i antal besökare.


Andra bloggar om: , , ,

5 reaktioner till “Konsten att finna ro”

  1. Fantastiska bilder… även om jag är en ordmänniska så gillar jag bilder.

    Skriva om pedagogik och skola… näe, det finns för många som tycker och tycker, och jag gillar inte debatt. Men idag "drabbades" jag av pedagogiken – när en kille inte förstod vad det menades med att "kanonen" på liseberg körde i 90 grader… visade det sig att det där med vinklar hade han inte hunnit till. Jag kollade med en av lärarna i klassen, som hänvisade till målen för åk 5, ungarna har lite olika böcker. "Kolla där!" Jag fick en känsla av att det kanske var fel att lära honom nåt som han ville veta… för det står inte i målen. Ska vi täcka behoven för målen eller verkligheten?

    Klart att jag förklarade och ritade och visade… men jag blir mörkrädd ibland… och orkade inte ta en debatt om mål kontra verklighet.

  2. Att cykla och vara i naturen är en lisa för själen, så tycker även jag. Ensamhet, stillhet och tid för att låta tankarna vandra samtidigt som kroppen är i rörelse – ja det är terapi.

  3. Bloggblad: Och fast jag är en bildmänniska så gillar jag ord. 🙂 Men jag gillar debatt om den förs med varliga ord.

    Visst ska man ta tillfället att förklara saker när elever frågar om det så jag tycker du gör alldeles rätt när du förklarar vinklar för någon som frågar.

    Mia: Jo, visst är det så. Tankarna behöver lugn och tid för att ordna sig rätt och inte trassla ihop sig än mer.

  4. Hittade din blogg och lästa lite. Fastnade för denna sida om fotografering och frustration.
    Det vore intressant att läsa var du står i dag mot bakgrund av vad du skrev för 3 år sedan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *