För inte så länge sedan läste jag ut boken Landet utanför, den första delen i en trilogi skriven av historikern Henrik Berggren. Landet som är utanför är Sverige under andra världskriget. Boken har stått i min bokhylla ganska länge innan jag öppnade den. Det tog liksom emot eftersom den är ganska tjock, nästan 500 sidor. Men eftersom jag läst flera böcker av Henrik Berggren tidigare tog jag tag i den och det ångrar jag inte.
I torsdags morse när vi vaknade till nyheten om Rysslands invasion i Ukraina, kom jag att tänka på det jag läst om händelserna som föregick andra världskrigets utbrott och såg parallellen med dagens situation. Idag på eftermiddagen råkade jag slå på Sveriges radios P1 där just Henrik Berggren var med och svarade på frågor från lyssnare om kriget. Det han inledde med att säga var att han förstås också såg hur Rysslands attack mot Ukraina liknar Hitlers attack på Polen 1939.
Jag tog mig trots allt ganska snabbt igenom den tjocka boken och fick stor behållning av den. Det jag framför allt tyckte om var hur Henrik Berggren väver in olika personers historia i de större skeendena. Han har gjort ordentliga efterforskningarna det märks tydligt. Några kända personer vi får följa är t.ex. Ingmar Bergman genom hans mammas dagböcker, journalisten Barbro Alvings reportage och Astrid Lindgrens tankar. Vi får följa de svenska nazisternas framväxt och olika inställningar till kriget, hur svenskarna engagerar sig i Finlands motstånd mot Sovjets angrepp, hur Sveriges samlingsregering resonerar när de låter Tyskland köra militära transporter genom Sverige. Det är inga lätta frågor. Författaren skildrar också vardagslivet för svenskarna som i stort sett lever på som vanligt och går på bio och revyer. Vi lär känna Sovjets ambassadör Alexandra Kollontaj och hur hon medverkar i det politiska skeendet, hur Finland tvingas till ett förödmjukande fredsfördrag där de blir av med stora landområden i öster, bl.a. Karelen där jag lär ha för mig helt okända släktingar.
Och nu är vi alltså inne i ett skeende som mycket liknar det runt 1939 med en diktator som ger sig på ett självständigt land han anser sig ha rätt till för att återupprätta det gamla imperium han menar att Ryssland blivit fråntaget.
ja och man undrar ju vad det blir efter Ukraina, då ligger väl Estland/Lettland/Litauen ganska risigt till. Så vi får ju verkligen hoppas att de får stopp på Putin och hans maktbegär innan det går för långt.
Jo, hoppas, hoppas, hoppas, att det löser sig utan att vi får se värre saker, saker vi ännu inte sett i krig. Och just nu ser det ut som om de kanske kan komma överens om att prata med varandra även om jag inte har stora förhoppningar om de samtalen.