Bok 14: Mr Chance: FN:s förfall under Ban Ki-moon

FN:s generaldirektörer på rad
Förra året besökte jag FN-skrapan i New York och på bottenvåningen finns alla hittillsvarande generalsekreterare porträtterade.

Inga-Britt Ahlenius var fram till för ett drygt år sedan chef för FN:s internrevision och skrev efter att hon slutat där en rapport som mycket starkt kritiserar FN:s generaldirektör Ban Ki-moon. Niklas Ekdal, som arbetat som journalist på bl.a. Dagens Nyheter och Expressen, har därefter skrivit den här boken tillsammans med henne.

Vi får en inblick i hur maktspelet på 38:e våningen i FN-skrapan gör att Ban Ki-moon avskedar medarbetare mer eller mindre som han själv vill, hur han anställer dem han kan styra utan problem, hur han inte alls beter sig som den ledare en så stor och viktig organisation behöver. Det är hårda ord och Inga-Britt Ahlenius är inte nådig i sin kritik och menar att han skadar FN och undergräver dess rykte som en enande kraft. Vi får också en inblick i FN:s historia och dess olika underorganisationers arbete.

Sedan Mr Chance kom ut har Ban Ki-moon hunnit bli omvald på ytterligare en period, något Inga-Britt Ahlenius misstänkte skulle ske eftersom det inte finns någon annan kandidat till posten. Titeln Mr Chance refererar till den bok av Jerzy Kosinski – Välkommen Mr Chance – som kom ut på 1970-talet och som även blev film med Peter Sellers i huvudrollen som trädgårdsmästaren Mr Chance som hela sitt liv tittat på TV men som när han av en slump träffar maktens män blir ansedd som väldigt klok när han uttalar sig i diverse frågor genom att referera till den verklighet han lärt känna genom alla TV-program och i trädgården.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 reaktioner till “Bok 14: Mr Chance: FN:s förfall under Ban Ki-moon”

    1. Haha, det skrev jag inte nej. Ärligt talat så blev den läst med långa mellanrum och jag tappade därför tråden. Lånade den som e-bok, läste, började på någon annan bok, lånetiden tog slut, lånade om den och försökte få rätt på var jag var. Och den sista delen är själva rapporten, skriven på engelska, och det är jag inte bra på.

      Nåja, hade jag läst lite mer koncentrerat så hade jag säkert haft större behållning av den. Minns att det skrevs mycket om kvinnofrågor och Ahlenius arbete ute i fält.

Lämna ett svar till Pumita Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *