Den här självbiografiska boken fick jag låna av en kollega efter en diskussion om ämnet Tourettes syndrom. Pelle Sandstrak har i boken Mr Tourette och jag beskrivit hur han till slut fick någorlunda bukt med den där inkräktaren som höll på att totalt förstöra livet för honom.
Pelle bor i en liten by i Nordnorge, i en stabil och kärleksfull familj och klarar sig väl ganska hyfsat fram till dess han flyttar hemifrån och börjar i en ljudteknikerskola i Oslo. Redan som liten misstänker såväl han själv som hans familj att det är något som inte är som det ska eftersom han jämt hamnar i bråk och inte klarar skolan på det sätt som förväntas. Man söker hjälp men får aldrig någon diagnos på Pelles problem med koncentration och tvångstankar. I Oslo, där han bor inneboende, accelererar sjukdomen och han klarar till slut inte att leva ett vettigt liv, flyttar in i en gammal övergiven skrotbil och försörjer sig på de pengar familjen skickar till honom samt det han lyckas tjäna ihop på tillfälliga jobb. Han blir efter en drogaffär tvungen att fly Oslo, köper ett interrailkort och tar sig med tåg till Sverige, där han av en slump får höra ett radioprogram med en professor från Karolinska, specialist på neurovetenskap, och som samtalar med en pojke med Tourettes syndrom. Plötsligt känner Pelle igen sig själv och sitt beteende och skriver ett brev till professorn, medan han samtidigt blir tagen av polisen för innehav av droger. Men det går till slut bra och Pelle får den hjälp han behöver för att komma tillbaka till livet.
Visst har jag hört talas om Tourettes syndrom tidigare och har t.o.m. haft elever med diagnosen, men jag har aldrig närmare satt mig in i hur det är att ha sjukdomen och vilket handikapp det innebär. Nu tror jag att Pelle har en ganska allvarlig variant och dessutom inte fick hjälp i tid så att sjukdomen blev värre. För dem som får diagnosen tidigt i livet måste ju förutsättningarna att få hjälp och bli bättre vara betydligt större. För utan hjälp måste det vara ett rent helvete att leva. Jag undrar hur många av de människor som lever i utanförskap i vårt samhälle som egentligen har någon sådan här sjukdom. Jag börjar tro att det är en hel del.
Det är i alla fall en bok som många fler borde läsa för att få kunskap om vad det innebär att leva med Tourettes syndrom och få förståelse för sjukdomen. Dessutom är den rolig mitt i allt elände. Inte underligt att Pelle nu ägnar sig åt stand up.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, litteratur, Mr Tourette och jag, Pelle Sandstrak, tourettes syndrom