Sune Jonsson skrev den första upplagan av den här boken redan 1959. Då väckte den stor uppmärksamhet eftersom han som fotograf kombinerade både ord och bild i sin berättelse om den lilla norrländska byn Nyåkers människor. De svartvita fotografierna är tagna åren 1956 till 1960 och skildrar människornas vardag i den här utvidgade andra upplagan av Byn med det blå huset. Den tredje upplagan kom 1989 med ett nyskrivet förord av Sverker Sörlin. Sune Jonsson avled i januari i år, vilket uppmärksammades eftersom han är en av den svenska fotodokumentärens förgrundsfigurer.
Jag njuter såväl av de talande fotografierna som av de korta berättelserna om människornas vardagsslit eller om de lite udda levnadsödena:
Emil i det blå huset ville i sin ungdom studera, men fick aldrig lov.
Natan skjuter vådligt och blir en ensling i sin olycka.
Olof dör hastigt och hans fru tappar sina skor.
Och många fler som lever i den lilla byn.
En underbar liten bok som gör mig lite nostalgisk när jag på fotona upptäcker det jag själv levt med i min barndom men som inte längre finns: På en bild ser jag att pojkens strumpor hålls uppe med livstycke. Och jag minns så väl dessa klädesplagg som nu inte längre något nutida barn vet vad det är. Men jag vet och känner mig gammal.
Tack larans för att jag fick låna denna fina fotobok!
Läs även andra bloggares åsikter om bok, litteratur, foto, dokumentär, Sune Jonsson, Byn med det blå huset