Bok 22: Dödgrävarens dotter

Detta är den andra boken jag läser av Joyce Carol Oates och jag instämmer alltmer i vad Klimakteriehäxan säger om denna underbara författare. Språket är fantastiskt och historierna som berättas talar till en genom de så välbeskrivna personporträtten av människor som är mänskliga.

Dödgrävarens dotter har delvis verklighetsbakgrund, liksom Blonde som jag läste tidigare i år. I förra boken jag läste – Smuts – fanns en Rebecca och så också i denna, även om denna Rebecca ungefär i mitten av boken förvandlas till en Hazel. Handlingen startar där Rebecca första gången får höra namnet Hazel och tar sedan ett skutt tillbaka till åren före andra världskriget då Rebecca föds 1936 på ett fartyg som anländer till New Yorks hamn med flyktingar undan de alltmer tilltagande förföljelserna av judar i bl.a. Tyskland. Trots umbäranden klarar hon sig med livet i behåll, men får i början ett mycket hårt liv där hon kämpar för sig och sonen (som även han får byta namn) undan missförhållandena som hon upplever i sitt första äktenskap.

Titeln syftar på den Rebecca är, trots att hennes far Jacob Schwart i sitt hemland var matematiklärare. I det nya landet Yoo Ess står endast dödgrävarens yrke till buds och man får följa hur Jacob blir förnedrad – eller upplever sig förnedrad – och låter sitt hat gå ut över omgivningen, så til den grad att det slutar i en katastrof.

Berättelsen drivs framåt mot undergång men också mot befrielse och jag lever mig så in i Rebeccas person när hon kämpar på mot allt som skulle kunna förstöra hennes och hennes sons liv. Det är ett fantastiskt kvinnoporträtt Joyce Carol Oates målar upp. Förlagan till Rebecca är hennes egen farmor och jag undrar förstås hur mycket som är sant i handlingen.

Dödgrävarens dotter rekommenderas verkligen och bli inte förskräckt av de drygt 600 sidorna – den är i alla fall tunnare än Blonde som har nästan 900 sidor. Sidorna är väl värda att läsas, varenda en.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 reaktioner till “Bok 22: Dödgrävarens dotter”

  1. "Smuts" tycker jag mig känna igen handlingen i, det var nog den som fick mig att misstänka alla män också… fast som väl är falnar såna tankar rätt snabbt efter att en bok är utläst.

    JCO har jag läst en enda bok av, kände att jag väl måste göra det när alla säger att hon är så bra, minns inte titeln… men jag minns att några andra av henne kom jag bara några sidor in i… och ändå är jag en storslukare och brukar gilla tjocka välskrivna romaner. Får väl försöka igen?

  2. Bloggblad: Ja, de två jag läst av Joyce Carol Oates har jag verkligen tyckt om, speciellt den här senaste. Men bland hela hennes digra produktion finns säkert något som inte har varit fullt så bra. Kanske en sådan du råkade på.

  3. Jag har hört om denna boken kankse jag var inne hos Kliaterierhäxan för jag känner igen allt jag läste.

    Hörde på radio teater igår och fick mer smak skall se om det finns att ladda ner.
    Lyssande på en själv biografi om en dam som växt upp i Algeriet, kommer dock inte ihåg vaf författaren heter, MB

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *