Det blev plötsligt väldigt tyst här hemma! Nästan ekande tyst fast det egentligen hörs ganska många ljud från den trafikerade gatan utanför och från Spotify som rullar på med salsa av Calle Real. Nej, de här vardagliga ljuden kan inte lura mig för det är andra stämmor jag saknar: en ihållande ström av kommentarer om allt och alla, en röst som är ömsom arg och irriterad, ömsom glad och hjälpsam, en tonårsröst med målbrottstoner och som när den är närvarande ibland gör mig nästan trött i öronen, men som jag just nu saknar, för den är inte här. Jag lämnade rösten på morgonplanet till Milano från Kastrup. Efter en sista kopp kaffe på det nyss renoverade Baresso sklides rösten och jag. Den försvann i en lång kö av andra smattrande, bullrande, pipande, skrikande röster vid biljettkontrollen innan ombordstigningen på flygplanet söderut.
Under två månader ska jag tränas i att klara frånvaron av rösten i vardagen och endast få lyssna på den vid speciellt utvalda tillfällen, nogsamt planerade så att datoruppkopplingen sker samtidigt, inloggningen fungerar och iSight, macens webbkamera, även ger rörelse till rösten.
I kväll blev det en liten pratstund med en av sönerna i Italien, den äldste, som snart ska ge sig iväg till Rom och praktisera som servitör på hotell. Med Skype uppkopplat loggade vi båda in på Facebook och jag fick en länk genom chatten, en länk till det hotell där han ska tillbringa två sommarmånader. Medan jag tittade på fotona av hotellet och kollade på Google Maps var i Rom hotellet ligger, pratade vi hela tiden via webbkamerorna. Det var ju nästan som om han var här, men ändå inte.
Men den yngste sonen, han hade gett sig iväg till sin faster och kunde inte nås. Rösten jag saknar så får jag fortsätta vänta på till nästa tillfälle Skype kopplas upp i våra två länder – på söndag!
Läs även andra bloggares åsikter om tystnad, Skype, Rom, röst, Facebook
Skype är bara så underbar!!
Livet vore så mycket krångligare och i synnerhet tråkigare om man inte hade Skype..
Men njut av tystnaden nu du! 🙂 Glad midsommar!
Tur att du har bloggen och kan skriva lite till oss andra, blev det biljett?
Missade jag att läsa det?
Glad midsommar,
/MB
Haydee: Jo Skype är bra när man har snabba anslutningar. Har man inte det hackar det för mycket. Fast nu när de i Italien har investerat i snabb uppkoppling går det utmärkt.
Maria Berg: Näpp, inte till Nicaragua i alla fall.
Det är litet annorlunda med anhöriga som vistas i främmande land idag och för 100 år sedan, eller för all del, för 50 år sedan. Då väntade man på ett brev som livstecken… 🙂
Hur som helst, ensamheten kan också vara skön, jag hoppas du upptäcker det.
Mia: Jodå, jag minns när jag var liten och väntade på breven från min pappa som jobbade flera månader i sträck på Svenska Amerikalinjens båtar. Och så fick man skriva på tunna, tunna brevpapper för att de skulle fraktas med flyg.
Och visst njuter jag av ensamheten också, även om jag inte njuter lika mycket den här sommaren som tidigare, antagligen för att jag inte är så trött som förut när jag jobbade som lärare.