Bara den elfte boken i år? Det låter lite, tycker jag själv och lovar att genast sitta mindre framför bildredigeringsprogrammet och i stället läsa lite mer.
Nåväl, den här boken, Utfryst, Utdömd, Accepterad och Välkommen skriven av Rasmus Isaksson, lånade jag av en arbetskamrat som tyckte jag skulle läsa den eftersom jag i mitt nuvarande arbete möter bl.a. personer som liksom Rasmus har någon form av funktionsnedsättning. Han har i sin bok skrivit mycket personligt om hur han som rullstolsburen blivit bemött på olika sätt och hur han också arbetat med sin egen inställning till funktionsnedsättningen. Många kloka tankar har han satt på pränt. De ord som presenterar boken tycker jag säger mycket om hans inställning:
"Jag har alltid sett på min olikhet som att jag har något som många andra inte har. Ändå kan folk som ser mig sitta i rullstolen, ibland fråga vad som fattas mig."
Det är en ganska tunn bok, med många korta kapitel där Rasmus berättar på ett mycket levande sätt om sina upplevelser i mötet med andra människor. Jag blir flera gånger full i skratt när jag läser den, t.ex. när han berättar om hur han vid en av sina resor befinner sig på ett litet hotell och ska ta med sig ett mjölkglas och en tallrik från serveringen till sitt bord. Mjölkglaset balanserar han mellan knäna och det bär sig inte bättre än att det faller omkull och han får mjölken över sina mest intima delar. Åskådare till incidenten är en ung engelska som brister ut i ett gapskratt, som Rasmus stämmer in i och med det bryter isen.
Jag blir full av beundran när han skriver om hur han och en kompis åker ensamma till Brasilien och tar sig runt med sina rullstolar på oländiga vägar, kör sönder dem och får dem lagade. Den resan, och alla andra han gjort, skulle jag mycket gärna vilja läsa mer om. De flesta av sina resor har Rasmus gjort som idrottsutövare (han har bl.a. tagit medaljer i Paralympics) och är säkert lyckligt lottad som fått se så mycket av världen och mött så många olika människor. Det är i mötet med andra man utvecklas och slår hål på sina egna fördomar.
Jag rekommenderar den här boken, för att den ger mig en tankeställare om att det Rasmus skriver om stämmer in på så många andra än de som har något funktionshinder. Det jag däremot har emot boken är att texten har en del stavfel, så pass många att jag reagerar negativt. Jag hoppas det blir rättat till nästa upplaga.
Förresten är Rasmus från samma stad som jag – ännu en anledning till att jag läste boken – och så bloggar han också.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, funktionshinder
Jag känner en kvinna som mitt i livet fått en sjukdom som gör att hon måste ha rullstol. Hon berättade att hon kan göra de mest bisarra saker – allt accepteras eftersom hon förmodligen är lite kocko, hon sitter ju i rullstol. Ganska läskigt…
Bloggblad: Just det här tar Rasmus upp i sin bok: att man som rullstolsburen inte ska behandlas på ett annorlunda sätt utifrån funktionshindret.
Kul att du läst boken och gett synpunkter. Stavfel är svåra att upptäcka själv ändå är det flera som lästigenom innan. En del är hittade och åtgärdade till nästa upplaga, men det finns säkert fler. Angående kommentarerna såg jag i ett TV-program en tjej i rullstol som testade just detta. Hon trängde sig före en lång kö och ingen sa något utan alla släppte "snällt" förbi henne. Det skulle inte jag kunnat gjort utan att någon protesterat
Hej Inger! Vad roligt att du hittade hit nu när jag skrev om din sons bok! Bra att man rättar till stavfelen till nästa upplaga för det är synd att de ska förta läsupplevelsen.