Den här terminen har jag ju åter blivit student och pluggar på kvartsfart en distanskurs i bildbehandling vid Jönköpings högskola. Det ingår förstås också viss kurslitteratur. En del är obligatorisk, annan rekommenderas bara om man har intresse. Så är fallet för mig och jag lånade en av de rekommenderade böckerna på biblioteket: Fotografiska drömmar och digitala illusioner av Anna Dahlgren.
Boken är en konstvetenskaplig avhandling om den digitala bildbehandlingen under 1990-talet. Anna Dahlgren har undersökt hur den digitala tekniken påverkat bildanvändningen i dagspress, reklam och konstnärlig bildframställning. Många exempel presenteras med foton.
Något som slår mig när jag läser boken är hur ett fotografi ska tolkas; som en bild av verkligheten eller ett konstverk? Egentligen tror jag aldrig att ett fotografi exakt skildrar verkligheten. Det är så många filter som passeras när bilden tas. Först ska fotografen välja utsnitt. Därefter ska ljuset passera genom kamerans linssystem som på olika sätt kan förvränga bilden. Sedan ska ljuspulserna registreras och lagras på något medium, antingen en analog filmremsa eller en digital sensor. Bilden ska därefter framkallas från dessa ljuspulser och presenteras med lagom mycket ljus så att vi kan urskilja det som fotografen avsett att visa oss. Beronde på alla inställningar som kan göras fram tills nu kan vi få olika resultat trots att det ännu inte gjorts någon bildbehandling i något program. Även kamerans kvalitet påverkar förstås i hög grad hur bilden blir. Med en bildbehandling kan vi därefter framhäva och förstärka olika delar av bilden, dölja andra detaljer osv. Hur detta görs diskuteras allt oftare och många har synpunkter på att fotot ska presenteras som det är taget, utan någon behandling alls, och därmed ge en exakt verklighetsbild, det jag anser är en omöjlighet. Andra anser att man endast får bildbehandla med skärpeverktyg samt förändra kontrast och ljus. Och så finns det de som använder klonverktyget alltsom oftast för att ta bort delar av bilden som inte passar in av någon anledning.
En annan sak jag tänker på när jag läser boken är att konsten blev fotografering som blev konst. Dvs. fotograferingen utvecklades från måleriet en gång i tiden när konstnären använde camera obscura, för att få en bild av verkligheten att måla av. Man ville alltså avbilda verkligheten så noga som möjligt. Sedan kom fotografiet som en bild av verkligheten. Nu används bildbehandlingen för att från ett fotografi skapa andra konstnärliga bilder. Titta t.ex. på dessa fantastiska bilder som är otroliga och bisarra konstverk i Salvador Dalí-stil.
Är man intresserad av hur den digitala bildbehandlingen påverkat bildanvändningen de senare åren ska man läsa den här boken.
Andra bloggar om: bok, bildbehandling, fotografering, konstverk
Kultur 4 ligger hos mig i bakhuvudet – men jag har inte hunnit med ännu och så har jag lånat eller rättare sagt ställt mig på kö på biblioteket Att ta vinnande foto.
Öppnade ett twitter konto igår men skall fundera på mikroblogga.
Tack för all info. Och titten på mitt fönster – lite tråkigt från mitt håll denna veckan men jag har inte fotat fönster länge ännu.
/MB
Hej där!
Är det en distanskurs eller är du här i min stad ibland!?