Sorgligt ouppdaterad är de rätta orden för den här bloggen. Och inte har jag någon förklaring till varför det blvit så. Februari har passerat utan ett enda inlägg, trots att jag haft såväl tid som kraft att skriva. Kanske jag koncentrerat mig alltför mycket på att med ett enda ord uttrycka något vettigt eller att med foton skildra verkligheten i bildbehandlad version. Läst bloggar har jag dock gjort som vanligt, även om jag har varit usel på att kommentera.
Ja, jag har numera energi till annat än vardagsslitet efter att ha bytt bort mitt gamla lärarjobb. Idag, fredag, kom jag hem vid halvsexsnåret efter en lång dag på mitt nya nio-till-fem-jobb. Trots att jag som lärare ofta kom hem flera timmar tidigare, är jag nu inte ens hälften så trött som jag var då. Då kastade jag mig oftast på sängen med trötthetsvärk i hela kroppen, sov en stund och försökte sedan ta tag i hushållsgöromålen innan det på söndagen var dags för planeringsjobbet för att i veckan kunna hålla lektioner och bibringa mina elever något av värde, trots min enorma trötthet. Men den tiden är alltså förbi och jag går nu hem från jobbet någorlunda i form och därefter är jag altså alldeles ledig och kan ägna mig åt något annat. Inga lektioner ska planeras, inga prov eller diagnoser ska rättas, inga föräldrar ringer upp, inga utvecklingssamtal eller föräldramöten …
Men så gnager längtan i mig ett tag. Längtan efter elevers frågor, skratt, okoncentration, koncentration, småpratet i korridoren, kollegorna, pratet, pratet, pratet …
Ja, för på mitt nya jobb har jag eget rum, eget skrivbord, egen telefon, egen dator, en halvtimmes fikarast på förmiddagen, en halvtimmes fikarast på eftermiddagen, flextid, lunchpaus på upp till en timme om jag vill. Men det är tyst och ingen stress och jag kan jobba i precis den takt jag vill. Ingen avbryter min koncentration med ovidkommande frågor om t.ex. vilken mat som serveras till lunch eller när lektionen slutar.
Till augusti blir jag kvar och innan dess ska jag bestämma vilket jobb som passar mig bäst. Ja, så lycklig är jag att jag har en valmöjlighet. Det är inte alla förunnat i dessa tider. Jag blev tjänstledig från lärarjobbet och en annan fick jobba med mina elever medan jag prövar nytt. Hur det blir i framtiden vet jag inte nu. Men stressen är i alla fall betydligt mindre nu och det är ju lugn jag behöver. I alla fall just nu.
Andra bloggar om: skola, jobb, lärare, arbetsvillkor
Hur kunde du hitta ett annat jobb så snabbt?
Vad skönt det låter, att komma hem från jobbet och slippa vara helt slut. Känner igen det där från min egen mamma som är just lärare.
Och visst är det härligt att ha valmöjligheter, det bidrar till en känsla av större frihet vilket ju aldrig är fel.
Skönt att du mår bättre och har orken. Du beskriver precis som jag tror att jag också skulle känna det. Jag provar ju nästan på det nu.
Bloggblad: Jag är född med en fenomenal tur. 🙂
Nadia: Jo, det är allt en mycket ovan känsla, men jag börjar vänja mig vid "helgfriheten".
Panter: Jo, jag läser hos dig även om jag inte kommenterar. Hoppas allt går vägen som det ska så att du åter får orken. Tänker på dig ganska ofta och håller alla tummar jag kan.