Så var det dags för ytterligare en blogg – en liten enordsblogg! Nanoblogg.se slog upp sina portar igår och idag blev det ett konto för mig också. Sedan en tid tillbaka mikrobloggar jag ju på bloggy och börjar allt bli fascinerad av de olika sorters bloggarna. Den ena utesluter inte den andra utan de har olika funktioner och sätter skrivförmågan på prov på olika sätt.
Långbloggen (eller makrobloggen?) är den här där jag kan fabulera och sprida ut orden så mycket jag vill, utan någon som helst begränsning. Det är en sorts utmaning. Kommentarerna jag får här (ja, ibland är det ju faktiskt någon som hittar hit trots att jag inte skriver så ofta) är oftast korta. Bara de som prenumererar på bloggen eller kommer hit via någon sökning läser orden.
I mikrobloggen måste jag däremot begränsa mig till 140 tecken i inlägget, som blir en del i en flödande massa som alla kan se men som också försvinner ganska fort ut i periferin allt eftersom nya inlägg skrivs av andra personer. Kommentarerna i mikrobloggen kan jag däremot skriva ganska långa, om jag förstått det rätt. Och nu pratar jag endast om bloggy.se. Hur de andra fungerar är jag inte hemma på. Nåväl, det blir en flödande blandning av inlägg och kommentarer som aldrig stannar. En funktion som jag gillar är att man kan knyta andra ställen på nätet till det flöde som strömmar. T.ex. kan jag lägga in den här bloggens RSS-flöde så att det dyker upp i den ständiga strömmen av inlägg på bloggy. Även t.ex. sådana sajter som lastfm och Flickr kan kopplas dit. Det enda som krävs är att sidan har ett RSS-flöde, vilket många har numera. Så vill man följa en persons alla sajter (eller i alla fall de som personen i fråga lägger upp) ska man följa mikrobloggen.
I nanobloggen finns en helt annan sorts utmaning som jag börjar tycka om alltmer. Med ett enda ord ska jag uttrycka något som ger något till läsaren. Orduppfinningarna och nyskapandet av ordsammansättningarna flödar fram i en ström även här. Kommentarerna är inte lika styrda, om jag förstår det rätt, även om det verkar som om de är mycket ordknappa. Sajten är under utveckling och bara idag har det hänt mycket. Och många fler funktioner kommer att dyka upp framöver. När jag i förmiddags skapade mitt konto var jag den 169:e personen, medan det just nu är 249 stycken.
Nåväl, jag undrar allt hur det kommer att se ut framöver med vårt bloggande. Spännande är det i alla fall med alla nya "blogguppfinningar" som underlättar kommunikationen människor emellan.
Vill du följa allt jag har för mig på nätet (nästan allt) så kolla på mikrobloggen!
Andra bloggar om: blogg, långblogg, mikroblogg, nanoblogg, RSS-flöde, ordskapande
Jag har märkt att det är väldigt lätt att skriva långt… men när man, som jag, har massor av bloggar att besöka (och som jag är nyfiken på, så det är inte bara nån tvångskänsla) då är jag tacksam över alla som fattar sig kort.
Men jag vet en bloggare som är skitsur på att allt ska vara snabbt och kort, och som skriver flera kilometer… med följden att jag inte ids läsa klart….
Ska väl tillägga att det är himla skönt att man får skriva hur långt – eller kort – man vill… Men fler än en blogg klarar jag inte av att sköta.
Jisses vad olika blogg-portaler(?) det finns. Jag var nyss inne och kollade på mobilbloggen (eller nått sånt) och det verkade riktigt tufft. Så nu ska jag in och kika på nanoblogg och läsa lite mer om det. Ha en fin söndag!
Ujuj, jag har fullt upp med en blogg! Ska se om jag finner länkar till dina andra bloggar för att se vad det hela handlar om.
Ajaj, så lätt det var att bli nanobloggare… 🙂
Bloggblad: Jo, jag har nog också alldeles för lätt att bara dra iväg med orden så att det blir hur långt som helst, ett problem när jag sms:ar. Därför tycker jag nog det är ganska bra att få öva på "kortskrivning" i mikro- respektive nanobloggar.
Emma: Jo, bloggportaler, eller blogghotell som jag vill säga, finns det en hel del. Finns det för många blir det svårt att välja och då prövar jag i stället alla. Nästan. 🙂
Mia: Jag har noterat att du numera nanobloggar. Kul!