Jag är nu ett forskningsobjekt

Idag blev jag vid ett besök på lasarettet i Lund alldeles frivilligt ett forskningsobjekt. Efter det ordinarie läkarbesöket fick jag frågan om jag var intresserad av att delta i ett forskningsprojekt och en sjuksköterska i vit rock och med kattunge (ja, hon berättade om den medan hon ägnade sig åt mig) tappade mig på en sådär fem eller sex stora tuber mörkrött blod ur vänster armveck. Mitt blod fortsatte att forsa ett tag därefter så jag fick dubbla kompresser med stor gasbinda runt armen för att få stopp på flödet. Sedan fick jag byta rum och lägga mig på en brits där samma sköterska stack en nål i min vänstra skinka och sprutade in ett vaccin i kroppen. Om ungefär fem veckor vill hon tappa mig på ännu mer blod som ska jämföras med det blod jag blev av med idag. Allt för att se hur mitt immunsystem svarar på vaccinet.

Eftersom många regler styr den medicinska forskningen fick jag innan sticken noggrann information om syftet med forskningen av en av de läkare som håller i projektet. Studien utförs för att se hur reumatiker svarar på vaccinering mot bl.a. pneumokocker. Och så fick jag en mängd frågeformulär för att man ska veta vad jag är för en typ; om jag röker eller dricker, hur jag mår för tillfället, hur jag mått under det gångna året och lite annat smått och gott. Besöket tog ganska lång tid utöver den vanliga, men det var riktigt trevligt att föras runt överallt och lära känna den avdelning jag besöker ett par gånger per år men bara får se en del av.

Ja, och så tror jag faktiskt jag kan ha stor nytta av att ha fått det här vaccinet som har en effekt på hela fem år mot flera olika typer av bakterier, de där antibiotikaresistenta pneumokockerna och andra farliga typer. Tänk att slippa drabbas av alla dessa infektioner som härjat i min kropp på senare tid. Vilket privilegium att få det här vaccinet alldeles gratis och bli ännu mer kollad än jag brukar bli. Och rädd för bieffekter är jag verkligen inte eftersom detta vaccin sedan början på året ingår i alla barns vaccinationsprogram. Nu är det på gång även för riskgrupper bland den vuxna befolkningen.

Fast jag kan inte låta bli att jämföra forskarnas taktik med myggans: blod ut – vaccin (myggsaliv) in.


Andra bloggar om: , , ,

5 reaktioner till “Jag är nu ett forskningsobjekt”

  1. Det där lät himla intressant! Vilken tur du hade. Att få se över hur man lever och svara på frågor om det är ganska bra också, för sånt går man ju inte omkring och tänker på dagligdags.

  2. Bloggblad: Det jag uppskattar allra mest är faktiskt att få en koll på immunsystemet, för jag har mina tvivel på om det fungerar som det ska. Blev t.ex. förkyld annandag jul och är än idag inte av med hostan. 🙁

  3. Rethosta blir lätt kvar, jag vet… jag fick astma efter en hel vinters förkylningar och luftrörskatarrer när jag var 30. Men sen jag lärde mig andas enligt lotorpsmetodens andningsmassage, är jag av med all hackhosta och allt harklande. och sen jag hittade ett barkte från urskogarna i ? nån djungel, har jag varit ytterst lite förkyld.

  4. Bloggblad: Mina antiinflammatoriska mediciner har gett mig astma allldeles nyligen. Kanske därför hostan hänger kvar så länge. lotorpsmetodens andningsmassage och barkte har jag aldrig hört talas om. Berätta! Dricker kamomillte i stället och det lugnar lite inför natten. Tror jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *