En ovanlig väckarklocka för en svårväckt pojke

Hehe, så här lätt har det aldrig någonsin varit att få upp den mycket morgontrötta, trettonårige sonen. Han skuttade upp ur sängen alldeles självmant, utan att jag behövde tjata det minsta. Dessutom en hel timme innan det var dags att lyfta ner fötterna från sängvärmen till det kalla golvet.

– Mamma, mamma! Vad var det? Varför skakade det? Skitläskigt!
– Ett litet jordskalv bara – tror jag, svarade jag, men undrade samtidigt över sannolikheten i mitt påstående. Jag skulle gissa på mellan 4 och 5 på richterskalan. Gå och lägg dig igen. Det är en hel timme kvar till du ska upp. Det här är inget farligt. Sådant här kände vi flera gånger i Nicaragua, din pappa och jag. Då rusade vi alltid ut på gatan, men det var mycket starkare skalv än detta.
– Jag går ut på balkongen och kollar om Lena står där och frågar om hon märkt något, sa sonen.

Jag hörde hur sonen pratade med grannfrun och så kom han tillbaka igen.

– Lena tror också att det är ett jordskalv. Kanske de  säger något på nyheterna, sa han och satte på TV:n.

Själv slog jag på radions P1 lagom till nyhetssändningen kl. 6.30, men nej, ingenting om något jordskalv. Sonen meddelade så småningom att text-tv fått upp en liten notis om jordskalv i Skåne. Först på 7-nyheterna hade man ett kort inslag på radion och intervjuade en man i Lund som skakats vaken i sin säng, på samma sätt som vi själva.

I morgon är allt säkert som vanligt igen och jag får gå in i sonens rum fler än en gång för att väcka honom. Eller, vänta nu, jag kan ju faktiskt ta tag i ett av sängbenen och skaka det lite och simulera ett jordskalv. Undrar om det får upp honom lika bra som ett riktigt jordskalv?

Andra bloggar om: jordskalv, Skåne, väckning