Jaha, nu är jag där igen att bloggen inte hinns med för allt annat fast jag inget hellre vill än skriva ett par ord – eller flera – om allt som snurrar runt i hjärnvindlingarna och vill ut och sorteras rätt så att de nya tankarna får plats eller hur det nu är. Och så får jag litet dåligt samvete för att jag slänger ut en uppmaning till andra att skriva om hur de vill ha min vardag, skolan, men själv struntar jag helt i ämnet. Men, nej, så är det förstås inte. Jag har mängder av drömmar om hur jag vill ha min idealskola, min vardag, för att den ska fungera bra och ska väl försöka hitta rätt på orden lite senare. Nu är jag så där trött igen, så tankarna vill inte hamna rätt.
Men bloggande har det ändå varit de här dagarna fast jag inte synts till här. Så här är det:
Sedan det här seklets början har jag haft en html-kodad hemsida för mina elever där de kunnat hitta mål, planeringar, arbetsuppgifter, länksamlingar osv. i de ämnen jag undervisar. Uppdatering har skett varje söndag kväll när jag ändrat lite på koden och ftp:at upp nya filer. Lite jobb har det alltså blivit utöver det vanliga, men jag har fått uppskattning för det även av föräldrar och skolledning så jag har förstås fortsatt med min veckovisa uppdatering, fast det tagit lite extra tid.
Under de här åren har ju också bloggandet tagit fart ordentligt och att publicera sig på nätet är inte alls svårt längre utan i stället en syssla som tar väldigt kort tid jämfört med att knacka kod och ftp:a filer. För drygt ett år försökte jag få igång mina kollegor i arbetslaget att använda en wordpressblogg, men det blev en flopp. Skulle den hållas uppdaterad fick jag allt göra det själv och jag gav till slut upp och höll mig till min gamla hemsida och lät all annan information utom ämnesinfon vara.
Ändå ville jag inte ge upp tanken på att få med mig kollegorna och på så sätt fördela arbetsbördan med att informera om vad som är på gång i de olika klasserna, såväl gentemot eleverna som mot föräldrar. Jag ser bloggen som ett utmärkt redskap för vem som helst att nå ut och speciellt för oss lärare som förväntas ha så stor kontakt med föräldrarna till våra elever. Och för en dryg vecka sedan hade jag en första introduktion i hur en blogger-blogg används. Jag tog hjälp av Åsa Kronkvists utmärkta handledning på Multimediabyrån och visade med hjälp av vår alldeles nya Smartboard hur man bloggar. Förstås visade jag också exempel på olika bloggar för de kollegor som bara hört talas om bloggen som "någon slags dagbok där man vräker ur sig allt möjligt".
Och så för någon dag sedan var det dags att skaffa en arbetslagsblogg där alla mina kollegor skulle bli delaktiga. Och det verkar bli succé ordentligt för idag fanns en hel drös nya inlägg med information om vad de olika klasserna gör hos olika lärare. Och det var inte mina inlägg som var flest! Många idéer om vad som ska finnas med på vår blogg bollas fram och tillbaka och det mesta ska nog gå att genomföra.
Inte nog med att mina kollegor är entusiastiska utan även föräldrarna är nu informerade om bloggens existens. Igår kväll hade våra klasser ett gemensamt föräldramöte och jag fick presentera bloggen med uppkoppling på Smartboarden och visa på alla möjligheter som finns. Även bland föräldrarna var man entusiastisk över den insyn man så lätt kan få om barnens vardag i skolan. Någon förälder uttryckte det som att han plötsligt kände sig som om han befann sig på plats i skolan och kunde ta del av verksamheten.
Jo, jag är nöjd och hoppas att entusiasmen håller i sig bland kollegorna, för ensam orkar jag inte hålla en blogg uppdaterad. Det tar tid att ta reda på alla aktiviteter som sker i ett arbetslag och det klarar jag inte.
Kanske kan det här inlägget ändå bli ett svar på hur jag vill ha den ideala skolan. Den moderna tekniken ska finnas med och användas på ett sådant sätt att kontaktytorna mellan de olika parterna ökar, utnyttjas så att det dagliga arbetet underlättas och göra att lärandet blir roligt och lustfyllt. En gemensam blogg är ett av många sätt. En annan dröm jag har är att alla elever kan utrustas med varsin bärbar dator så som redan skett i Falkenberg och är på gång i andra kommuner. Visst har vi råd att satsa en dator till våra elever?
Jag är impad! I skolan kan jag inte använda datorer, för jag har inget eget rum och att sitta och trängas med en massa andra barn i trånga korridorer där de står… näe.
MEN – i dag har jag haft en två riktiga höjdpunkter. Den ena var att jag fick igång tvåorna på svenskan i "Låt munnen gå" – som en förövning till "låt pennan gå". Så kul när de skulle hålla låda om ett ämne så länge det gick. blyga ungar som tycker det är läskigt att prata förberett inför andra, stod och pratade hur lätt som helst…
Nästa höjdpunkt var "Elevens val". Jag har fått en grupp med 8-9-åringar där varenda en sjunger rent från början!!! Detta har aldrig hänt i mitt skol- eller barnkörliv. Inte en enda falsk ton… jag nästan grät när de satte igång utan tjat eller trugande.
Bloggblad: Jag trodde alla lärare hade tillgång till datorer numera, men tydligen inte.
Det låter alltid så roligt när du beskriver dina elevgrupper. Jag kan riktigt se det framför mig hur du med ett leende på läpparna och strålande ögon tittar på dem och så går de igång.