Vardagen är snart som vanligt igen. Jag har planerat färdigt veckans lektioner, jobbet är snart igång ordentligt efter sommarens extra långa lov och om två dagar återvänder yngste sonen från Italien. Jag har hunnit med en hel del av de där måstena som jag alltid föresätter mig att göra under sommarens lata dagar. Ett av dem är storstädningen av lägenheten efter terminens slarviga och sällsynta dammsugningar och undanplockande av de största dammtussarna. Vågar jag erkänna att min dammsugare används så sällan att jag ibland undrar hur man gör för att byta dammpåse? Nej, städning är en mycket lågprioriterad sysselsättning här hemma.
Nästan alla fönster har putsats och jag bedyrar att jag hade tänkt ta de som inte var klara i fredags, men så for jag iväg på Malmöfestivalen i stället. Det gällde ju att passa på medan jag kunde. Så fönsterna får väl vänta till ett annat lov någon gång, om nu inte pojken putsar dem. Han gjorde ju faktiskt det tidigt i våras och tyckte det var hur kul som helst. Undrar hur han kan tycka det när jag så tydligt visar min aversion mot allt vad städning och fönsterputsning heter. Nåja, det finns ju en förälder till att brås på.
Det där med städning funderar jag mycket på ibland, kanske för att jag så sällan ägnar mig åt det. Varför måste det hållas så rent överallt? Varför har all materia den där förmågan att slitas i bitar och falla sönder så att det bildas damm som sprider sig? Kan den inte i stället få för sig att gå ihop och bli större? Ja, jag vet ju efter min akademiska, naturvetenskapliga utbildning att entropin gör att detta sönderfall ständigt sker, dvs. att oordningen ständigt ökar. Och vi människor tycks ogilla oordning och systematiserar, fackindelar och städar därför allt vad vi kan för att slippa oordningens kaos. Hur skulle det se ut om vi lät allting förfalla och lät oredan sprida sig? Nej, städa bör man alltså för att upprätthålla ordningen. Därför städar jag ibland, under protest, och alldeles för sällan enligt många städtyckare.
Mitt städande börjar nog alltid likadant, spontant, utan en enda planeringstanke. Det är nästan alltid helt oplanerat och följer ungefär samma mönster: Jag upptäcker en liten smutsig fläck på en skåpslucka som jag inte sett förut och vill därför ha bort den. Tar en blöt trasa för att torka och medan jag torkar ser jag ytterligare en fläck i närheten som jag går på med trasan när jag ändå är i farten. Hittar nästa ställe att torka rent och så är jag plötsligt i full gång med att dra fram dammsugare, skurtrasa och skurkvast. Tyvärr så tappar jag sugen ungefär mitt i allt och det slutar med att dammsugaren stängs av efter halva lägenheten och sedan blir stående i ett hörn om ifall att städlusten skulle anfalla igen. Ja, det gör den ju förr eller senare, men det slutar oftast med att dammsugaren ställs in i städskrubben utan att ha blivit använd på en vecka – eller två.
Förresten så upptäckte jag i somras att min f.d. man nu anlitar svart städhjälp en gång i veckan. Jag undrar hur jag ska tolka det. Förslag?
Andra bloggar om: städning, vardag, dammsugare, entropi
🙂 Din beskrivning av hur städning går till stämmer precis in på mig. Ofta hittar jag något intressanti röran att fördjupa mig i och då hinner jag ju inte så mycket. Vad skönt att du hann med en del måsten. Livet är trots allt lite lättare då.
Jag har hög entropi i mitt stora hus… här kan allt ligga på de mest otroliga ställen… och ingen bryr sig utom jag (som inte tar på mig rollen som hotellstäderska och framhärdar med att låta saker ligga om de inte bevisligen är mina).
Intressant att få ett namn på fenomenet. När jag var ung och ambitiös husmor (läs: innan hemmet datoriserades) städade jag snabbt, effektivt och planmässigt. Numera hattar jag runt på väg till eller från datorn och plockar lite här och där. Maken – som ser städning som ett projekt – är jätteeffektiv, men han gör det BARA en gång då och då och inget däremellan… Han har inte insett att städning är ett slags helvetesmaskin…
Panter: Jo, precis så är det. Ett papper ska sorteras in och så blir det intressant att läsa och så hittas ett annat osv.
Bloggblad: Jag undrar varför man förändras så i sitt städande, för även jag var tidigare effektiv. Detta är nu ett minne blott.
Städning är, precis som tvätt, ett oändligt sisyfosarbete. Jag skulle vilja se en städrobot som man plockar fram när röran ska rensas (kanske en Feng Shui-robot?), sätts igång och på en sekund sorterar in alla papper där de ska vara så att jag hittar dem, förintar alla dammtussar, putsar fönsterrutorna skinande rena, skrubbar toaletterna blanka osv.
Det där att barnen gillar vad mamma eller pappa visat att de ogillar, tror jag inte är helt ovanligt. Jag avskyr förstås också att städa och jag avskyr att baka och laga mat. Jag har då förstås en dotter som är pedant och hemma hos henne är det så rent att man skulle kunna lägga upp maten direkt på golvet. Inte nog med det, hon älskar att baka och laga mat. Jag har tidigare alltid avskytt att pyssla med trädgårdsarbete, det är dotterns största hobbyintresse.
Min mamma var precis likadan som min dotter.
Kanske är det så att där man som förälder inte är exemplarisk och inte kommer med en massa pekpinnar eller ens goda råd, där får barnen utvecklas som de vill, och då vill de just det man själv inte är så intresserad av.
Min livsfilosofi går ut på att tänka: när jag inte finns längre så är det ingen som säger: Ja, det var hon som städade så bra!
Jag har varken jättestökigt eller kliniskt rent hemma och det känns bra för mig. Det gäller att hitta sin egen acceptabla nivå. 🙂
Om delningstiden på Uran och mitt hem kunde byta plats ändå… Skulle lösa många problem, i den sk "lilla sfären" och globalt.
Jag tror att kollapsen för de "vardagsnära tjänsterna" delvis beror på insikten att det jobbiga egentligen är processen innan det som kan utföras av någon annan. Alla "blähögar" som måste hanteras. För så är det ju. Städfirmor vill ha undanplockat och sorterat för att kunna göra sitt jobb.
Kerstin: Fast min mamma är inte likadan som mina pojkar. Jag tror vi får göra en vetenskaplig undersökning på det här området. Exempel på frågor: Tycker du om att städa? Tycker din mamma/pappa om att städa? Tycker dina barn om att städa? Etc. 🙂
Pumita: Bra livsfilosofi, tycker jag och anammar genast densamma. Fast det har jag säkert gjort omedvetet hela livet.
Mammamumrik: Dvs. först ska man städa för att det ska komma en städerska? Låter lite dumt och bestämmer mig därför för att hålla undan skiten alldeles själv. Alltihop! Men inte så noggrant.