Jag hade så när glömt att det idag kl. 18.00 är stopptid för mitt bidrag i Jerrys blogstafett. Som jag säger ibland: Tiden den bara springer. Och nu är det dags att hinna ikapp och i den sista skälvande halvtimmen kommer här mina tankar.
Steffanie Müller gav mig följande uppdrag att skriva om: I vilken roman (eller romansvit) skulle du vilja vara en karaktär, vilken sorts person skulle du vara och hur skulle din medverkan förändra historien? Alltså tre deluppdrag.
Min första tanke var: Oh nej, det här klarar jag aldrig. Jag har bara lust att vara mig själv och vill inte alls försöka föreställa någon annan. Ändå antecknade jag i ett textdokument att jag ville vara någon som med klok övertalningsförmåga övertygar någon annan att göra på ett helt annat sätt än vad som står skrivet. Och med stor kunskap i någon speciell fråga skulle jag få handlingen att leda åt ett helt annat håll än den i romanen.
Jag tog alltså först fasta på den sista punkten, att min medverkan skulle förändra historien. Men den första frågan har jag ännu inte löst trots tre dagars betänketid. Det finns nog inga romaner jag skulle vilja medverka i och jag kan helt enkelt inte låtsas vara någon annan än den jag är. Fantasilös? Ja, i det här fallet, men inte annars. Utan inlevelseförmåga? Nej, det tycker jag inte, men inte tillräckligt stor sådan för att passa in i en färdig roll.
Och så funderar jag vidare på vilken sorts person jag skulle vilja vara och då blir det genast lättare: Förstås vill jag vara en stark, okuvlig kvinna med stor kunskap om allt från naturvetenskap och teknik till humanism och samhällsvetenskap. Allvetande, helt enkelt, och med en fantastisk förmåga att påverka omgivningen. Hmm, jag undrar om det helt enkelt är min önskedröm, den här övermänniskans egenskaper. Att veta allt, vara ofantligt klok och kunna påverka alla på något sätt. Är det rent av en machiavellisk furste jag vill vara?
Och mitt svar blir: Att så är det, men att det är långt ifrån den jag verkligen är. Och att jag kanske egentligen är en liten, nästan osynlig amöba som inte vill synas och som i tysthet smyger omkring och vill smälta in överallt.
Så tyvärr, Steffanie, jag kommer verkligen inte på något svar på den första delen av uppdraget. Hur mycket jag än funderar. Sorry! Du får hålla till godo med en beskrivning av den personlighet jag vill vara. Och kanske den passar vilken roman som helst?
Och så ska Mymlan ha ett uppdrag av mig. Hennes blogg hade jag inte stött på förrän jag på bloggträffen i Malmö hörde om den. På håll har jag följt den en tid och ger nu henne i uppdrag ett ämne som berör mig mycket, men som vad jag förstår inte rör hennes vardag på samma sätt, ett ämne som alla tycker något om och som är högst aktuellt med anledning av Jan Björklunds uttalanden som tagits upp i radions Kris i skolan:
Beskriv hur din ideala grundskola ska vara för att alla, såväl elever och lärare som andra som vistas där ska må så bra som möjligt. Och hur kommer vi dit? Förstås är jag mest intresserad av att höra åsikter om den del av grundskolan som målas ut som en outhärdlig tillvaro, dvs. det man förr benämnde högstadiet och där jag själv arbetar.
Lycka till Mymlan (the real one)!
Andra bloggar om: blogstafetten, bloggstafetten, machiavellisk furste
Kul bekantskap;)
Blogstafetten 7 heter väl romansviten som förändrar världen. Det är väl en bra poäng att önska att vara där man är!
Björn: Hmm, visst har du varit här förut – i samband med en annan bloggstafett vill jag minnas.
Jodå, visst är det bra att trivas där man är. 🙂