Lite om nano

För knappt tio år sedan hörde jag för första gången talas om nanoteknik och blev mycket fascinerad. Tänkte att nu har vetenskapen verkligen kommit långt när man klarar att bygga upp nya molekyler genom att flytta enstaka atomer. Det är ju så smått, så smått. För inte så många år sedan kunde man inte ens se de här partiklarna i de mest avancerade svepelektronmikroskopen. Jag minns ju när man någon gång i början på 1980-talet publicerade ett foto på en klump metallatomer (jag tror det var guld) i någon tidning och det beskrevs som något helt fantastiskt. Och nu kan man alltså flytta omkring partiklarna! Visst är det helt otroligt?

Jag har emellanåt följt utvecklingen inom nanotekniken, t.ex. läst Forskning & Framsteg, som för något år sedan hade ett temanummer om nanoteknik. Jag har en väninna som disputerade i nanoelektronik på Lunds Universitet för inte så länge sedan och försökte förstå det hon hade kommit fram till, men gav upp. Det var alltför invecklat och dessutom skrivet på engelska, som jag inte är så vidare bra på. För något år sedan fick jag också en förfrågan om en kurs i nanoteknik skulle vara intressant för mig som lärare och svarade på en mängd frågor om mitt eventuella deltagande. Tydligen blev det aldrig någon kurs organiserad för jag har inte hört något mer, tyvärr.

Men inte förrän nyligen har jag kommit underfund med att nanotekniken har sina negativa sidor. Min fascination har varit alltför stor. Men man är medveten om problemen och vad jag förstår så forskas det mycket på hur nanopartiklarna skadar människans celler och vilka konsekvenser de kan få när de används. Ny Teknik skriver t.ex. idag om hur forskaren Joseph DeSimone kommit fram till att formen på partiklarna avgör hur snabbt de tar sig in i kroppen. (Vill du se bilder på nanorör, så klicka dig in på sidan!) Det är risgrynsformen som lättast smiter in i oss, kolröret som till formen liknar många bakterier. De här kolnanorören ger upphov till samma symtom som asbestos.

Nu vill man ju ibland förstöra mänskliga celler, t.ex. cancerceller, så den här upptäckten har positiva konsekvenser också. Som så många gånger annars har ett forskningsresultat både negativa och positiva sidor. Allt är inte bara svart eller vitt.

Nano är förresten ett grekiskt ord som betyder dvärg. Även i italienskan används ordet och betyder samma sak. Inom vetenskapen används ordet som ett prefix, dvs. ord som kilo, milli, mega, giga osv. Prefixet nano betyder miljarddel, dvs. 0,000 000 001 meter. Man behöver alltså en miljon nanometer för att få ihop en millimeter. Delar du en nanometer i tio delar får du den ungefärliga storleken på en atom.

Jag är övertygad om att vi kommer att se många praktiska tillämpningar av den forskning som bedrivs på det här området. Men viktigt är också att upptäcka de negativa sidorna av tekniken.


Andra bloggar om: , , ,

2 reaktioner till “Lite om nano”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *