Bloggtankar med anledning av bloggträff

Jag har sedan bloggträffen i söndags funderat en hel del över mitt hittillsvarande samt fortsatta bloggande. På träffen var det första gången jag diskuterade "den särskrivande bloggsörjan i specialklassen" (det uttrycket kommer säkert med i nästa upplaga av SAOL, eller vad tror ni?) med andra bloggare och det satte igång en mängd tankar hos mig. Här har jag försökt sammanfatta dem i fyra punkter:

Hur privat är jag?

På sistone har det ju inte blivit speciellt många inlägg som krävt någon större eftertanke. Fjorton inlägg på två månader är inte mycket. Jag har svarat på färdiga frågor och hittat lite länkar till roliga test, det är väl allt. Annat var det i början av mitt bloggliv då jag skrev mer fritt och var öppnare med mina åsikter och funderingar. Anledningen är nog att jag inte längre är speciellt anonym och att det faktiskt finns personer som känner mig irl – en del kanske bara ytligt – som läser här och jag vet att även gamla elever tittar in. Jag ser ju varifrån besökarna kommer, vilka ip-nummer de har och var i världen de sitter och surfar. Men, jag vet ju inte exakt vilka personer de är för de skriver inte några kommentarer och det gör att jag blir mer försiktig med vad jag skriver.

Att radera en del tidiga inlägg har jag funderat på att göra, eftersom jag i början var väldigt anonym, men efter att ha läst igenom en del gammalt svammel, beslutade jag att låta allt stå kvar. Jag har aldrig någonsin lämnat ut någon annan i mitt bloggskrivande utan i så fall bara mig själv och inte mer än att jag fortfarande står för allt, även om en del av det jag skrivit har varit alltför öppenhjärtligt. Men vad gör det? Dessutom har besökarantalet på den här bloggen stadigt minskat. Om det beror på webbloggs omorganisering eller något annat, det vet jag inte, men jag får inte lika många träffar från sökmotorer som förr. Men det är ju besökarna som kommer tillbaka som räknas. Det är dem man får en relation till och som kan leda vidare, men även deras besök ser ut att ha minskat.

Varför bloggar jag?

Den frågan fick jag på bloggträffen och blev faktiskt lite ställd. En bloggare frågar en annan bloggare varför man bloggar! Men det är egentligen inte så konstigt, alla har inte samma skäl för att blogga. Mitt svar blev i alla fall: "Jag har alltid tyckt om att skriva." Ett svar som omöjligt kan rymma hela sanningen – för att skriva behöver jag ju inte blogga. Det kan jag lika gärna göra som jag gjorde förr: i privata, hemliga dagböcker, som ingen annan får läsa. Nej, frågan om varför jag bloggar är mycket mer komplex och svår att uttrycka i en enda mening.

Några andra skäl jag har är:
Jag vill visa upp det jag skriver, få en respons på orden, faktiskt bli bekräftad som skribent.
Jag vill uttrycka mina åsikter, bolla dem med andra i kommentarer och lära mig argumentera bättre.
Jag vill lära mig mer, speciellt att med ord uttrycka mig tydligt och klart, helt enkelt utvecklas i skrivandet.
Jag vill gärna lära känna andra människor även om jag kanske aldrig kommer att träffa dem irl och därför har jag ett kontaktbehov som ytterligare ett skäl.
Jag har ett terapeutiskt skäl till att skriva – vilket jag alltid haft – som gör att jag lättar lite på trycket inombords om jag skriver av mig i bloggen. Många är de inlägg om skolan som blivit av den typen, kanske alltför många när jag nu läser igenom dem och reagerar på att så många handlar om hur trött jag är. Vad trist det måste vara för besökare som bara får läsa om min kroniska trötthet, kan jag nu tänka, även om jag faktiskt struntar i det. Det är mest för min egen skull jag skriver så och den som vill läsa får göra det, andra kan läsa någon annanstans. Men detta skäl kolliderar förstås med övriga skäl jag har och därför får jag se till att ha en balans mellan olika typer av inlägg.

Varför har jag ytterligare en blogg?

Ja, jag har ju min fotoblogg också, som jag startade för drygt ett år sedan. Det var i en period när jag nästan tänkte sluta med det offentliga skrivandet, men ändå ville uttrycka mig i någon form på nätet. Det blev min favorithobby – foto – som nu började publiceras mer stadigt.

Under långa perioder blev det ändå inga inlägg, medan den det här året har gått om min vanliga blogg i antalet besökare och kommentatorer. Jag testade googles page rank på båda bloggarna för ungefär en månad sedan. Min vanliga blogg hittades inte, medan fotobloggen fick en trea, vilket jag är fullt nöjd med.

Det är lättare att ha en fotoblogg, för det kräver inte lika mycket tid att hålla den uppdaterad, i alla fall inte för mig. Fotograferat har jag alltid gjort och det går ganska snabbt att plocka fram en bild som är tillräckligt hyfsad för att läggas ut. Däremot har jag märkt att jag pressar mig mer och mer för att faktiskt få bra foton till bloggen och då utvecklas jag även i fotograferandet. Att dessutom hitta andra personer med samma intresse och gemensamt lära sig mer, är ytterligare en fördel med fotobloggen. Kanske kan man säga att den bloggen är en nischad blogg, något som många verkar tro blir framtiden. Hälften av deltagarna på bloggträffen i söndags var säkra på att det kommer att bli så, även om jag har mina tvivel.

Hur ser mitt fortsatta bloggande ut?

Just nu känns det som att jag kommer att fortsätta ganska aktivt med båda bloggarna, eftersom jag har både den tid och den inspiration som krävs för att uppdatera båda något så när regelbundet. Efter en tids stiltje tror jag att orden kommit tillbaka så att även den här bloggen ska få lite vettigare inlägg än den fått på senare tid. Den har bara fått ligga i träda ett tag och kommer antagligen att få fler sådana perioder, men det ska ju vara roligt att skriva annars är det inte lönt och att tvinga sig att skriva bara för bloggens skull, det kommer jag aldrig att göra. Orden måste få flyta och inte fastna.

Min fotoblogg kommer säkert också att få sådana perioder, men får också fortsätta sin existens än så länge. Fotograferandet har jag ju levt med i mer än fyrtio år så det går inte att sluta knäppa allt som finns runt om mig, liksom det inte går att sluta tycka till om företeelser i vår värld och uttrycka tyckandet i ord.

Inläggens kvalitet kommer alldeles säkert att variera. Ibland vill jag bara skriva något lite skämtsamt och andra gånger något mer torrt och faktaspäckat. Och rätt som det är kommer ett filosoferande inlägg eller rent av bara svar på någon bloggenkät som gått runt några varv i bloggosfären. Inte för inte heter min blogg just Sassas samlade svammel och svamla kommer jag att fortsätta med, var så säker, i såväl korta som långa inlägg. Det här blev nog ett av de längre, så du är duktig som orkat ända hit. Orkar du reagera på mina ord och skriva en kommentar också, så är du ännu duktigare och ska få en guldstjärna. 😉


Andra bloggar om: , ,

7 reaktioner till “Bloggtankar med anledning av bloggträff”

  1. Jag reagerar på det du skriver för att det är intressant, inte för att få en guldstjärna. 😉 Har funderat mycket på mitt bloggande också, mer eller mindre hela tiden, men fick extra anledning för ett par veckor sedan när jag fick ett mejl från två killar som håller på att skriva en C-uppsats runt temat, motiven osv. precis som du tar upp här och lite till. Det ska bli spännande att ta del av resultatet av undersökningen (det var en webb-undersökning med frågor som tog ca en kvart att svara på) sedan och den färdiga uppsatsen.

  2. Kul att se att du tänker fortsätta med ditt bloggande. Många av dina tankar känner jag igen, bl.a att låta bloggen ligga i träda perioder emellanåt.

    Jag känner även igen mig i funderingar över varför jag bloggar. Har kommit fram till liknande svar som dig, det handlar om att jag gillar att skriva och tycker det är kul om jag för kommentarer.

    Bloggandet gör också att jag djupdyker i vissa frågor som jag kanske inte annars gjort!!!

  3. Jag skriver ett antal olika bloggar, med olika inriktning, det blir ungefär som att skriva under etiketter i en enda blogg. Det som är gemensamt är att det är skrivande och kommunikation. Jag gillar att skriva (och att fota s), och det är roligt med kommunikationen som kan uppstå. Kommentarsdiskussionerna kan ibland bli mycket "bättre"/"intressantare" än ursprungsinlägget. Tycker bloggande är perfekt socialt kommunikationsmedel, egentligen … Att vara anonym har mest med google att göra, dvs för mig har det med att jag inte vill hitta mitt namn i sökningar. Men det gör egentligen inget att endel känner mig IRL. Grejen är att man inte har kontroll över hur det man skriver används, och vadsomhelst som tas ur sitt sammanhang (särskilt när man skriver "trötta kommentarer") kan bli så jobbigt att hantera. Skönt att undvika det, bara. Även om man är "anonym" skriver man (dvs jag) inte "vad som helst" som jag inte kan stå för. Finns du på fotosidan.se, förresten? 🙂

  4. Är det du eller jag som skrivit det här inlägget…? Tanken kom osökt, men föll på att jag inte skriver om skolan.

    Mina frågor och svar är annars likadana. Mest ser jag det som en träning i att uttrycka mig i skrift – att jag fått en hel drös med goda vänner är en trevlig bieffekt.

    Så vi ses här igen!

  5. Pumita: Nähä, då sparar jag guldstjärnan till någon annan. 🙂

    Jag antar att det nog är en hel del samhällsvetare som skriver om bloggfenomenet. Något så nytt och ogripbart och framför allt spritt, dvs. det finns många olika sorters bloggar. Vore intressant att få veta vad de kommer fram till i sin uppsats.

    Mia: Jo, just det där att tränga in i en fråga riktigt ordentligt, det gillar jag. Googla, ska fakta, formulera sig, argumentera.

    thebe: Jo, kommentarerna är viktiga och testar ibland argumentationsförmågan mycket mer än själva inläggen. Det är roligt och utmanande.

    När jag skummade igenom mina gamla inlägg från tiden jag var mer anonym, märkte jag att de inte var så öppna som jag mindes dem och det var därför jag lät allt stå kvar.

    Det jag tycker kan vara lite obehagligt är att kanske någon som jag känner bara lite grann följer bloggen. Fast egentligen spelar det nog ingen roll om jag tänker efter.

    Jodå, jag finns på fotosidan sedan 2004, under mitt riktiga namn och med rätt plats. Inte alls anonym där inte. 🙂 Fast inte speciellt aktiv.

    Bloggblad: Hehe, jo, jag skulle tro att mina skäl att blogga är ungefär som andras. Även dina. 🙂

  6. Jag erkänner dock villigt att jag tacksamt noterat att väldigt många legat lågt med bloggandet i sommar, av mina favoriter alltså, vilket gjort att jag hunnit hänga med. Jag är ju trots allt nyfiken av mig, även om jag tycker att det tar för mycket tid att hänga med överallt.

  7. Men Bloggblad, där kom ju ett motiv till: nyfikenheten! 🙂

    Jo, när hösten kommer hinner man väl inte längre följa alla. Jag har dessutom ökat på favoritantalet i sommar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *