Veckans kulturfyra handlar om årets sommarpratare.
1. Brukar du lyssna på programmet Sommar?
Självklart! En sommar utan Sommar är ingen riktig sommar.
2. Är det någon av årets sommarpratare du är nyfiken på och vill höra prata i radion?
Jag har i media fått ett bra intryck av Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare, och hoppas att han ska vara intressant även som sommarpratare. Dessutom ser jag fram emot att få höra Tina Nordströms glada skånska även om jag hört hennes röst så många gånger förr.
3. Brukar du lyssna på radio? Vad för slags radioprogram i så fall?
Radions P1 är inprogrammerad på min klockradio, på köksradion och på mobilen. Jag är en inbiten P1-lyssnare sedan många år tillbaka.
4. Om du fick önska någon som skulle sommarprata: vem skulle det vara?
Nej, jag har inga speciella önskemål. Jo, kanske Mustafa Cans mamma.
För inte så många dagar sedan pratade jag med några vänner om sommarpratarna 2007 och någon nämnde Michael Nyqvists program där han berättade om sitt sökande efter sina biologiska föräldrar. Eftersom jag av någon anledning inte lyssnade på det programmet den 14/7 så letade jag upp det. Hittade också det bonusmaterial (mp3-fil) som finns på nätet och där han berättar om inspelningen av filmen Den svarta nejlikan. En gripande berättelse som fick ögonen att tåras på mig. För övrigt tycker jag att det var betydligt intressantare sommarpratare förra året med t.ex. Anna-Karin Gauding (mp3-fil), biståndsarbetare i Chile.
Andra bloggar om: kulturfyran, sommar, sommarpratare, radio, Michael Nyqvist, Chile
Och jag tycker att de senaste 15 årens sommarpratare, med mycket få undantag, har varit urtrista att lyssna till, i jämförelse med dem som pratade på 70-talet :-). Då kunde det osa och slå gnistor om Sommarprogrammet. Numer är de flesta sommarprogrammen mesigt ointressanta.
Kerstin: Riktigt! Och inte lär det bli mindre mesigt framöver. 70-talets engagemang är sedan länge förbi.