Jag har under drygt ett års tid studsat fram och tillbaka mot en hård vägg. Idag fick jag så ont att jag gråtande tog mig hem. Kanske gör det mindre ont nästa vecka. Kanske det i stället är dags för något annat, att tänka om, att säga NEJ!
Fritt svammel från Skåneland frambringas här i strida strömmar – i alla fall ibland.
Det är nog det enda rätta, att tänka om och verkligen lära sig att säga nej.
Lätt att säga, men jag tror att man kommer till en punkt då det inte finns något annat sätt.
Ta vara på dig!
Tack Panter! Du är nog den sjätte personen som säger så till mig idag. Det är dags att lyssna på vännerna och kollegorna, tror jag.
Får väl hålla med om att tänka om och säga nej är det rätt, men ofta mycket svårare att göra än att skriva.
Även om det är klyschigt så är ju inte heller människor omkring några tankeläsare så vi måste nog vara tydliga med vad vi själva vill för att det ska bli något bra av det.
Åsa: Rätt, jag tror att man själv måste tänka efter hur man har det och inte tro att alla runt omkring märker hur man mår. Nu har jag bestämt mig för att fr.o.m. nu måste det bli bättre och det är jag själv som måste kräva förbättringar.