– Var det därför du var så orolig i torsdags kväll när jag inte kom hem? undrade sonen i kväll.
– Jo, jag är alltid orolig när jag inte vet var du är, svarar jag.
– Men det behöver du inte vara, tycker han. Jag var ju bara och spelade boll på skolgården.
– Jo, men jag visste ju inte att du var just där.
– Vilken tur att det var någon som fotograferade bilen så att de fick fast honom, säger sonen.
– Jo, vilken underlig slump, svarar jag.
Och sonen funderar vidare och jag funderar på mamman till Engla och undrar hur hon mår.
– Mamman kanske tar livet av sig nu, säger sonen.
– Nej, det tror jag inte, svarar jag. Men hon kommer nog aldrig i hela sitt liv att komma över det.
Sonen tystnar och går tillbaka till fotbollen. Och jag tror att han kommer att vara mer noggrann med att berätta var han är. Fast det är han ju nästan alltid. Tack och lov! Och han har ju sin mobil …
Ibland kan man undra om världen förändrats mycket eller om det är vår tillgång till information som gör att vi upplever en så stor förändring.
Panter: Jag tror att det är en kombination.