Jag återvände idag från Nørrebro i Köpenhamn. Det där stället i grannlandet där man enligt nyheterna inte borde vistas just nu. Men nej, jag hittade inte en enda liten kravall, så jag måste ha hamnat fel. Kanske de skadade inte ens kom under sjukhusvård, eftersom jag inte heller där såg någon som råkat illa ut.
Nu var det ju inte bråk jag var ute efter vid mitt besök i grannhuvudstaden, utan i stället något betydligt trevligare: En ny liten släkting kom idag till världen och bara två timmar därefter fick jag hålla en liten, knappt tre kilo tung, pojke i famnen. Nostalgin spritte i mig och jag mindes mina egna pojkar när de var små – för länge, länge sedan.
Här är den nyanlände ungefär fyra timmar gammal.
Åååå, de är ju mirakel de små.
Kanske för att upploppen slutade ikväll? 🙂
Neej, vilken gulleplutt! 🙂
Panter: ”Miraklet” har nu hunnit bli nästan två veckor och flyger snart till sin mormors hemland Italien.
Mist: Ja, det har du säkert rätt i. 🙂
Pumita: Jo, en liten dansk-italiensk gulleplutt.