Jo, jag kom lyckligt hem i torsdags morse. Snön började visserligen vräka ner ordentligt i Italien, men inte förrän jag lämnat landet med det tidiga morgonflyget. Yngste sonen, som tar flyget först på måndag, ringde bara fem minuter efter att jag kommit innanför dörren med resväskan, och berättade lyriskt hur mycket snö det fallit i byn och hur kallt det var och hur många snöbollar han hunnit tillverka och förinta. Nåja, nu har snön smält igen.
Min föresats när jag bokade flyget hem innan lovet riktigt är slut, var faktiskt att jag skulle syssla med planeringen inför vårterminen som börjar nästa vecka. Därav har det blivit intet och det känns så segt, så segt, att ta itu med det. Jag behöver alltså jullov en vecka till för att riktigt komma igång. Dygnet har dessutom av någon underlig anledning blivit alldeles upp och ner och att ta sig upp klockan sju på måndag morgon känns som ett oöverstigligt hinder. Jag som vant mig vid att sova till lunchtid ungefär. Förutom i torsdags då, när jag var tvungen att gå upp klockan fyra på morgonen för att hinna med flyget hem till Sverige.
Mitt tomma kylskåp behövde fyllas på idag så jag tog mig ut i vinden och kylan och förundrades över de vid lunchtid folktomma gatorna. Så brukar det inte vara en lördag. Strax upptäckte jag anledningen till de tomma trottoarerna: de var glashala! Och varken sand eller salt hade man hunnit strö på. Regndropparna slog mig i ansiktet och landade sedan på kall asfalt där de genast frös till is. Försiktigt, försiktigt, tog jag mig de två kvarteren bort till Coop, kvitterade ut en Shop Express-scannare (japp, jag älskar teknikens framsteg som gör att jag kan pipa runt på alla streckkoderna som jag vill) och tog mig på ett mer avslappnat sätt runt i varuhuset på jakt efter varor att fylla kylskåpet med. Lite folk i kö, men nu förstod jag ju varför. Och tur var väl det, för tekniken bestämde att det var dags att kontrollera att jag scannat rätt, så det blev bara till att dra upp mina varor på bandet och låta kassörskan scanna en gång till. Och då slår teknikens svaga punkt till! Strömavbrott på Coop inträder ett litet kort ögonblick innan reservgeneratorn går igång. Larmet tjuter, lampor släcks, men kassaapparaterna hålls vid liv. Jag kommer till slut ut med mina två tunga kassar fyllda med diverse matvaror, placerar försiktigt fötterna på den glashala asfalten igen och tar mig hemåt.
Strömmen kom och gick ett par gånger till med resultatet att min dator fick startas om innan jag kunde skriva färdigt det här inlägget. Nu är det gjort och än så länge lyser skärmen med ett fast sken. Jag har dock tändstickorna och stearinljusen beredda om nu den moderna eltekniken skulle fallera ännu en gång p.g.a. vädrets makter. Och visst är det underbart när den gamla tändstickstekniken fungerar? Dvs. att jag har såväl stearinljus som tändstickor hemma när de behövs.
Hmm, det finns tydliga tecken på att den här bloggen börjar bli en utpräglad meteorologisk blogg. Väderrapporterna haglar i inläggen från såväl Italien som Sverige. Får snarast bättra mig.
Andra bloggar om: väder, strömavbrott, lördagshandling