Höstlovets första dag började med festival, närmare bestämt bluesfestival i Eslöv. Det stora dragplåstret var i år The Commitments, Dublinbandet som också gjort en film med samma namn. Så stor publik drog bandet att alla biljetter var slutsålda i förväg, något som knappast hänt förut om åren. Som tur är fick jag reda på att biljetterna var svåra att få tag på, så jag pratade lite snällt med min bekantning på biljettförsäljningen och kom över sex biljetter till mig och några kompisar. Och igår eftermiddags gav vi oss iväg till medborgarhuset i Eslöv, där den årliga bluesfestivalen ägde rum.
Inte bara The Commitments spelade och sjöng utan även andra band deltog, band som var minst lika svängiga. Det verkar som om vår lokala bluesfestival drar mer och mer publik för vart år och det är roligt. Folk kommer från när och fjärran för att lyssna på olika band som Ralph Svensson, vår lokala bluesfantast och tilika musiker, lyckats dra hit till vår lilla stad. Men vi själva, vi Eslövsbor, är inte lika flitiga besökare på stans bluesfestival, även om andelen Eslövsbor ökat i år.
Med mig på festivalen hade jag kameran, men det blev en utmaning att försöka fotografera i den överfyllda salen. En sak jag behöver lära mig för att lyckas med den här typen av fotografering är att använda blixt på rätt sätt. Jag provade såväl med den inbyggda blixten som utan blixt och faktiskt blev nog fotona utan blixt de bästa, trots att de fick en hel del rörelseoskärpa. De här två fotografierna har jag tagit med blixt, men vill du se ett av dem jag tog utan blixt, så titta på fotobloggen!
Andra bloggar om: bluesfestival, Eslöv, The Commitments, foto
Hej
Ang bluesfestivalen.
Jag kan inte något om fotografering men jag tycker bilderna ser bra ut. Som bäst tycker jag att bilder förmedlar en stämning och en känsla, mer än att det är fråga om att exakt avbilda en händelse. Bilden ljuger alltid ändå! Jag har fått en jättefin digitalkamera i present men av någon anledning glömmer jag den alltid hemma!
hälsningar
Ralph
Men hej Ralph!
Visst är det svårt att fånga musik i ett foto, där man bara kan ”se” musiken. Men att bilden ljuger håller jag inte med om. Den kan i stället påminna om händelsen – om man nu varit med förstås.
Tycker att de fotografer som ställde ut sina bilder på bluesfestivalen lyckades förmedla en fin känsla av artisterna de fotograferat. Det gjorde också Georg Oddner, kanske för att han själv var musiker. (Det är inte jag.)