Piñata

Piñata
Hur jag än försökte så lyckades jag inte med min föresats i morse. Såg hur vackert och klart väder det fanns där ute, på andra sidan fönsterrutan, och tänkte att det hade ju varit underbart att komma ut en sväng med kameran och fotografera höstfärgerna innan de är passé. Men nej, jag blev kvar vid skrivbordet och planeringsjobbet. Och så försjunken i jobbet var jag att jag glömde tvättiden jag bokat.

Nåja, jag hann med att läsa några bloggar i alla fall och upptäckte att såväl Nadia i Chile som Pumans dotter skriver om piñata-firande. Och så kom jag att tänka på att jag har några gamla foton på hårddisken från den senaste piñatan vi anordnade här i Sverige, då för drygt fem år sedan när yngste sonen fyllde sju och vi bjöd in grannskapets alla barn på en rolig piñata, som min f.d. man gjorde i ordning med frigolit, kartong och pappersremsor. Förstås med mängder av karameller inuti. Och så hängdes piñatan i form av en fågel upp i en lina mellan två träd på gården, barnens ögon gömdes bakom en halsduk och i deras händer sattes ett brännbollsträ och så fick de slå allt vad de kunde medan en vuxen drog upp och ner i piñatan. Här på fotot är min yngste son, födelsedagsbarnet, i full fart med att försöka träffa rätt.

I såväl Italien som Nicaragua har vi organiserat flera piñator. I Nicaragua vill jag minnas att man använde lerkärl som dekorerades, medan vi i Italien hittade på lite egna material och då blev det lätt att ta till sådant som frigolitbitar och kartonger, som är lätta att forma och att slå sönder.

En riktig piñata ska ta lång tid att krossa, så att karamellerna faller ut några åt gången och inte allt samtidigt. Så blev det på den som visas på fotot. Jag vill minnas att den blev mycket lyckad, eftersom barnen – och även de vuxna – pratade om den länge efteråt.

Det lär nog inte bli fler piñator för mina barn, men kanske för deras kusinbarn, som snart väntas komma till världen.


Andra bloggar om: ,

4 reaktioner till “Piñata”

  1. Han tar verkligen sats, grabben din! 🙂
    Lite förvånad är jag över att italienare också har piñata. Trodde att det var en latinamerikansk uppfinning.

  2. Pumita: Det var min ex-man och jag som introducerade piñata i den lilla italienska byn vi återvände till efter våra år i Nicaragua! 🙂

    tolken: Åh, visst ska jag skriva ett fördomsfyllt bidrag.

  3. Vilken fin piñata! Och vad kul för dina barn att inte bara få vara med om en utan om flera. Har du försökt dig på att göra olika figurer varje gång eller har det blivit samma?

  4. nadia: Nej, det är faktiskt min exman och mina pojkar som stått för tillverkningen. Jag har bidragit med idéer och tips på material. Men alla gånger vi gjort piñator har det blivit olika figurer, en del mer lyckade än andra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *