Parisbarnen i Sverige har utannonserat månadens inlägg om fördomar och här kommer lite av mitt tyckande i detta intressanta ämne:
Ja, jag är fördomsfull! Jag – precis som alla andra!
Jo, jag är fullständigt övertygad om att vi alla bär på fördomar, antingen vi anser oss inte göra det eller ej. Så fort du säger något generaliserande om en grupp människor så visar ditt uttalande att du sätter in människor i ett och samma fack som bygger på att du dömer alla i den gruppen efter en mall, att du helt enkelt kategoriserar dem.
När jag söker på ordet fördom i nationalencyklopedien får jag upp följande:
"negativ attityd mot individer och företeelser vilken bygger på vissa lätt identifierbara egenskaper hos dessa utan att annan tillgänglig information blir beaktad. Ofta är fördomar antipatier som bygger på felaktiga och nästan orubbliga generaliseringar, vilka hindrar rättelse även om starka motargument skulle uppbringas. …"
Underst på söksidan får jag också en tipsbild och underligt nog är det en bild på den romska flaggan. Det tycks mig som om ordet fördom är starkt kopplat till romer. Och varför inte? Jag tror att den folkgrupp som människor generellt sett har fördomar om är just romerna. (Se där, nu generaliserar jag och tror att de som har fördomar har det gentemot romer!)
Jag minns några tillfällen på min skola då jag råkat ut för just detta och faktiskt lagt mig i samtalen och t.o.m. blivit arg. Vid ett tillfälle togs frågan upp vid lunchbordet och någon yttrade sig på ett negativt sätt om romer och menade att de romska kvinnorna stal i butikerna med hjälp av sina vida kjolar. Ytterligare någon annan menade att romska elever inte kan lära sig något i skolan eftersom de bara skolkar. Mycket grova fördomar i mitt tycke.
Fördomar om invandrarelever är också mycket vanliga och jag råkar ibland på föräldrar som öppet menar att deras barn inte ska umgås med de elever som inte är genuint svenska (vad nu det är?). Vid flera elevvårdskonferenser har jag fått höra att eleven i fråga blivit meddragen av "invandrargängen" och alltså inte haft egen fri vilja att motstå gängbildning. Att sedan "invandrargängen" visat sig vara en blandning av elever från såväl Sverige som från andra länder, verkar man inte ha lagt märke till utan skyller ibland på att det är "invandrarnas fel" att deras eget barn råkar illa ut.
Nationalencyklopedin skriver i sin definition av fördomar att det är en negativ attityd, men jag anser att det också finns positiva fördomar, av det enkla skälet att om det finns en negativ uppfattning om en folkgrupp så finns det också en positiv uppfattning om en annan, dvs. om någon anser invandrare vara något negativt, så anser samma person att en svensk är något positivt. Människan stoppas helt enkelt in i ett fack, kategoriseras och tillskrivs egenskaper som är generella för den gruppen.
Varför har vi då negativa fördomar? Jo, jag tror att de flesta fördomar helt enkelt bygger på okunskap. Vi känner helt enkelt inte till hur männsikor lever och tänker. Okunskapen kommer sig ibland av att vi inte får den information vi behöver för att kunna förstå andra människor. Jag tänker t.ex. på de tillfällen då andra länder skildras i massmedia. Den afrikanska kontinenten kategoriseras oftast som en utfattig, AIDS-drabbad världsdel, fullständigt befriad från livsglädje och framtidstro och där det är väldigt synd om människorna. Befolkningen ger sken av att bestå av en grupp människor som är ungefär likadana, en utmärglad skara människor, drabbad av torka och krig. Att det sedan i verkligheten finns en enorm blandning av olika människor som är såväl glada som hoppfulla och att många lever ett mycket gott liv får vi inte veta lika lätt.
Vilka är då mina fördomar? Ja, inte vet jag. De är säkert väl fördolda i mitt undermedvetna. För jag är fullständigt övertygad om att jag har dem, men att jag har svårt att sätta ord på dem. Men kanske kan det vara att jag anser att män är sämre på simultankapacitet än vad kvinnor är. Är det en fördom eller är det fakta? Känner jag tillräckligt många män för att kunna göra ett sådant uttalande? Kan jag bevisa att det är så?
Hmm, det här börjar likna matematisk bevisföring på hög nivå. Bäst att jag slutar här.
Andra bloggar om: månadens inlägg, fördomar, romer, invandrare
Dessutom tror jag att det här inlägget är ganska intressant.
Läs mitt senaste inlägg och kommentera vad du tkr 🙂
Var och klippte mig härom veckan. Mörk som jag är och med rätt kraftig skäggväxt, så blir jag blatten och mannen med frisören, som har utländsk härkomst. Jag är mörk, jag är automatiskt en som han kan identifiera sig med. Tills jag börjar prata. Då inser han att han har gått på en mina. Han blir stum och senare ursäktande. Något jag skiter i. Han börjar utmana mig. Och frågar var han kommer ifrån. Det automatiska svaret skulle vara: du är turk. Jag funderar och säger: Du är syrian och ortodox kristen, varvid killen ramlar ihop på golvet och svär som en borstbindare. Hur i helvete visste du det? frågar han. Allmänbildad, svarar jag. I början var jag en blatte och en del av hans värld, men senare var jag en svenne med en kunskap om, som han uttryckte det: Mannen, du kan en inihelvete massa om invandrare. Hans fördomar om ”svennar” tror jag ändrades. Åtminstone till en viss del. Och jag? Jag är inte särskilt fördomsfull. I något avseende. Även om det säkert finns…
Bra inlägg. TÄnkvärt. Jag är alldeles för nyfiken tror jag… fördomar ska upp till ytan… varje människa är sin berättelse… och innan den är hörd är allt som omger personen en för-dom… så tänker jag. Jag länkar till dig… gillar din blogg. Anne-Marie
Mycket intressant inlägg! Speciellt det där hur man kategoriserar och sätter etiketter, både positiva och negativa, på människor och saker. Inte ens jag är fri från det. 😉 Men det är mycket svårare att sätta fingret på sina egna fördomar, och tydliggöra och erkänna dem, än att se andras.
Little Darling: Det har jag nu gjort! 🙂
Magistern: Liknande kommentarer har jag också fått höra, alltså att jag genom kunskap väckt tankar som förändrat en fördomsfull uppfattning. Senast då jag åkte taxi en sen natt från Malmö då endast invandrarchaffisar (ofta högutbildade) kör. Färden slutade med att jag fick en avskedskram och förstås ett mycket givande samtal om världssituationen.
anne_marie: Jag tackar! Och visst har du rätt, människans personliga tankar uttryckta i tal eller skrift skingrar ofta förutfattade fördomar.
Pumita: Att inte kategorisera företeelser skulle nog skapa ett kaos i det mänskliga tänkandet. Men det är när kategoriserandet blir negativt för en part som det blir diskriminerande och fördomsfullt.
Just precis. Strukturer är nödvändiga men de ska inte diskriminera – eller snarare särbehandla.
Jag var på ett möte ganska nyligen där det talades om att registrera grupper längre än första generationens invandrare. SCB registrerar bara de som invandrat som t ex av turkiskt ursprung. Men det kan finnas andra orsaker till att det är bra att registrera grupper med t ex andra modersmål osv. Men den intressanta knorren i den diskussionen är att det för grupper som har en ”positiv bedöming” från samhällets sida t ex samer kan vara väldigt bra att man registreras, medan det för andra med mer ”negativ bedöming” t ex romer kan vara närmast att likna vid förföljelse att man börjar registrera. Jag håller med Susanne att människor sorterar för att fungera men också att det blir väldigt dåligt när sorteringen bygger på fördomar.
Själv har jag massor av fördomar! Ta t.ex. svenskt språkbruk. Jag kan tycka stötigheten i ?rinkebysvenskan? gör att den inte riktigt kan räknas som ”riktig svenska”, jag kan klassa människor som mindre kunniga p.g.a. deras onyanserade språk, eller värmlänningar som ?dumma? p.g.a. dialekten. Och när jag ändå är i farten så kan väl norrmän inte mena allvar eftersom det låter så glatt och lustigt när de talar, och en finlandssvensk kan väl inte vara annat än snäll som ett Mumintroll. Jag kan känna antipati mot någon bara för att sociolekten vittnar om överklass, och jag kan tycka att göteborgskan har något ?buskis?-betonat över sig. Dumheter alltsammans.
Dumheter som jag inte kan förklara varifrån de kommer. Men dumheter som jag kan se igenom och som ara grumlar ens omdöme en bråkdel av en sekund, kan man kanske leva med – och jag tror att när man blivit medveten om en fördom så bleknar den sakta undan tills den aldrig ploppar upp ens en endaste sekund. Fördomar har vi alla, men de är nog inte farliga så länge vi är medvetna om dem?
Pumita: Särbehandling behövs förstås ibland. T.ex. för att svagare parter ska få sin rätt.
Tolken: Fast hur sorterar då SCB de som är flerspråkiga?
Statusen i olika språk är verkligen olika och som jag ser det är just romani det språk som anses längst ner i skalan. Och engelskan är väl högst upp.
Janis: Det du skriver känner jag igen hos mig själv också, men du har alldeles rätt i att är man bara medveten om sina fördomar, så ställer de inte till dumheter heller. De farligaste fördomarna är de som är omedvetna.
Vad anser du förresten om skånskan? 🙂
Skånskan låter förstås alldeles ljuvlig! Alltid när jag hör någon tala skånska tänker jag genast: detta måste vara en mycket sympatisk och klok människa!;)
Hehe! 🙂
intressant inlägg. och nog har man rätt mycket fördomar, en del positiva och andra negativa… men det har nåt med att göra att man möter så mycket människor hela tiden att man inte orkar bedöma alla som individer utan drar folk över en kam. man har blitt för blasé helt enkelt..
leopardia: Fast jag har en känsla av att de negativa fördomarna är fler hos de personer som INTE möter så många olika människor. Kunskapen om andra ökar med fler möten och då minskar fördomarna. Tror jag.