Tiden går, nej förresten, den springer fram. Jag hinner inte med. Dagarna går in i varandra och plötsligt så har det gått massor av skolveckor utan att jag riktigt lagt märke till dem. På fredagskvällarna sitter jag dödstrött och orkar absolut ingenting mer än möjligen slöa framför tv-apparaten. Och alltid sluts ögonen och huvudet sjunker ner mot axeln och jag vaknar av att nacken värker. Tröttheten är för stor och tv-programmen är inte tillräckligt engagerande för att jag ska hålla mig vaken.
Mitt schema är uruselt i år och jag är i stort sett ensam med klassföreståndaransvaret för en ny sjua, med diverse elever som kräver en mängd insatser från mig. Besvikelsen över att jag inte kunde tacka ja till det nya jobberbjudandet är förstås stor och gör sitt för att jag inte riktigt är i form. Måtte det gå över för annars blir jag ingen rolig lärare.
Nej, nu blev det bara klagosång från en redan alltför trött lärare. Ljuspunkter finns förstås också. Jag har fått lov att köpa in två digitalkameror till de journalistgrupper jag ska hålla i. Än har inte grupperna organiserats men förhoppningsvis hinner de starta innan terminen är slut. (Rektorn tog semester och så fick listorna på elevernas val ligga en vecka.)
Apropå trötthet så ligger på min säng en just hemkommen pojke som snabbt somnade in efter två dagars intensiv lägerskola och en natt med endast två timmars sömn. Han har fått ledigt i morgon och det är nog tur det. Lägerskolor är enormt påfrestande! Från mig blev det ett nej till att organisera en sådan med min sjua. Jag är laglydig och följer EU-direktivet som säger att vi ska ha minst elva timmars vila från arbetet. En väldigt bra lag, tycker jag!
Nej, nu ska jag rätta elevarbeten innan kvällen blir alltför sen och sömnen anfaller mig.
Andra bloggar om: skola, trötthet, lägerskola
Jag blir lite orolig för dig när jag läser ditt inlägg. Glöm inte att din hälsa är viktigast, viktigare än allt annat. Sköt om dig! 🙂
Pumita: Tack för omtanken, men jag var nog lite för trött igår när jag skrev. Så illa är det kanske inte, även om jobbet tar alltför mycket kraft och fritiden inte är så stor. Ska öva på att säga nej till att ta på mig nya arbetsuppgifter, hur roliga de än verkar.
Hm… jag blir också orolig. Du var mer än nära gränsen för inte så länge sen. Och det har bara gått ett par veckor… och du verkar ha det på tok för rörigt i ditt schema. Var rädd om dig. Du minns väl vad jag skrev tidigare att man inte märker det förrän man har gått för nära väggen. Och sen är det för sent. När det kraschar kan man inte bara ruska på sig, vila en helg och gå vidare….
Bloggblad: Jo, jag har ett något rörigt schema, men nu har jag äntligen fått lite kontroll över läget och det flyter på i lagom takt. Lovar jag ska ta det lugnt och inte engagera mig för mycket i allt som jag tycker jag bör göra. Delegera mera, är parollen.