Nytt jobb?

Jobbet är alltså igång och nu på dag två känns det som om jag inte haft sommarlov alls. Planeringar på gång, mötestider bokade, klasslistor klara och första dagen med eleverna organiserad.

Ändå så blev det en annorlunda dag, på fler än ett sätt. Det började vid tvåtiden i eftermiddags när jag var i full färd med att skriva ner vilka elever som valt spanska som språkval. Mobilen ringde och "dolt nummer" visades.

– Ja, det är Susanne.
– Hej, det är XXX från YYY-skolan. Du har sökt en tjänst hos oss och jag undrar om du har tid att komma för en intervju. Om du fortfarande är intresserad förstås. Är du det?

Jag fick tänka efter en stund för att komma ihåg vilken av de två tjänsterna jag sökt som det kunde vara, och drog mig till minnes att det var den där tjänsten med matte, fysik och så "lite om datorer". Bara en termin till att börja med och inte ens heltid, men den lät ju intressant så jag kastade in en ansökan för några veckor sedan. Tänkte att det kan väl vara bra med bara en termin för att känna sig för och inte bestämma sig definitivt på en gång.

– Jo, visst är jag intresserad.
– Vad bra. Då kanske du kan komma idag?
– Ja, det går nog bra. När då?
– När kan du vara här?
– Ja, jag jobbar ju egentligen nu, men kan gå ifrån utan problem.
– Bra, för jag har en till intervju lite senare.

Och så bestämde vi att jag skulle ta tåget direkt och leta mig fram till rätt skola. Rektorn förklarade vägen och berättade om tjänsten och att det säkert går att göra en heltid av den, eftersom man ska starta en kurs i foto och bildläraren som ska hålla den, behöver hjälp med bildbehandling.

– Kan du något om fotografering och digital behandling.
– Jodå, svarar jag. Fotografering är mitt största intresse och photoshop elements kan jag ju lite av också.
– Då kan ni samarbeta och komplettera varandra, säger rektorn.

Jag plockade snabbt undan vad jag höll på med, hann in till min nuvarande rektor och berättade att jag skulle på anställningsintervju. Han såg lite bekymrad ut.

– Jag förstår dig och jag vet ju om att du vill vidare, men du sätter mig i en himla knipa. Men det ordnar vi!
– Det är ju bara en termin till att börja med, svarade jag och for iväg på cykeln för att hinna med tåget.

Väl framme vid rätt skola mötte rektorn mig och jag blev inbjuden på hans rum där vi pratade och pratade och det blev en jättebra intervju där vi direkt hittade rätt ton och han hade humor och var rakt på sak och jag var ärlig och sa att matten är inga problem, men fysiken får jag nog jobba med lite mer och så sprang tiden och plötsligt så ringde nästa person som skulle intervjuas och vi fick slita oss från samtalet och jag blev uppmanad att ringa på måndag och meddela om jag fortfarande är intresserad.

Glad i hågen vandrade jag mot stationen för att ta mig hem igen och cykla tillbaka till min gamla vanliga skola för ett samtal med rektorn. Satte mig på tåget och väntade på att det skulle gå. Det startade inte! Efter en stund fick vi meddelandet att det skett en olycka på spåret och att bussar satts in i stället.

Det blev en tre timmar lång väntan på att komma hem, så jag fick helt enkelt använda tiden till att på telefon prata med min rektor och blev lovad att vi ska prata mer på måndag. Jag hann inte lägga på förrän jag blev uppringd av den rektor som precis intervjuat mig. Jag berättade att jag fortfarande befann mig i Malmö p.g.a. tågolyckan.

– Det är ett omen! Det är meningen att du ska stanna här.
– Jaså, svarade jag.
– Ja, jag vill ha dig! Den andra intervjun fungerade inte.
– Stackare, svarade jag, medan mitt självförtroende steg långt upp i skyn.

Och trots att självförtroendet är stort efter den lyckade intervjun, avbryts det av osäkerheten. Någon liten smådjävul sitter och knackar mig på axeln och säger:

– Du ska inte tro att du kan matten heller!
– Du har ju inga akademiska poäng i datakunskap!
– Du är ju helt självlärd i fotograferng och bildbehandling!
– Tror du verkligen att du platsar på gymnasiet?
– Inte kan du lämna din gamla skola i sticket så här! Fy på dig! Du som håller i matteprojektet och dragit igång så mycket. Och hur ska det gå med journalistgruppen som du planerat? Spanskan då? Stackars rektorn som kommer att få svårt att hitta någon ersättare på en termin som kan alla de ämnena. Med så kort varsel.
– Och vad händer med den sjua du skulle börja med?

Ja pirret i magen lär vara kvar över helgen och jag känner mig fruktansvärt rädd och osäker över att börja på nytt igen. Säkert ett tecken på att jag varit alltför länge på samma arbetsplats.

Dags att bryta upp och utvecklas ytterligare med nya utmaningar?
Eller bli kvar i den gamla trygga miljön?


Andra bloggar om: , ,

7 reaktioner till “Nytt jobb?”

  1. Anta utmaningen! Annars kommer du ångra dig som f-n. Jag är också lite bekväm, så jag förstår din ambivalens.
    Hade också anställt dig. 😉

  2. Ta chansen! Lyssna på ditt inre och framförallt på din kropp. Redan på min tid fick jag höra att du skulle vlija jobba på ett gymnasie, för att själv utvecklas och få lite utmaningar. Se till att förverkliga dem. Och kämpa!
    Hejja hejja!

  3. Du kan!
    Jag förstår att du tvekar, man vet vad man har och hur allt fungerar, men ofta känner man nog när det är dags att gå vidare, så:
    Ta chansen, du kommer att ångra dig om du inte gör ett försök.
    Lycka Till! 🙂

  4. Magistern: Det lutar starkt åt ett ja, just med tanke på att det till att börja med är bara en termin. Har läst in mig på skolan och den verkar bra och har fått flera utnämningar.
    Förresten, har du numera befogenhet att anställa folk? Har förstått att du också flyttat på dig och antagit nya utmaningar.
    Jeanette: Ja, redan när jag hade dig som elev var jag på väg. Blev kallad till anställningsintervjuer på tre tjänster jag sökt, men fick ingen av dem. Inte förrän nu har jag hittat något bra att söka och hade väl nästan gett upp hoppet om något annat. För kräsen har jag varit. Jag trivs ju där jag är, trots allt.
    Panter: Ja, jag kan! Om jag vill. Det ska gå! Fast de där journalistgrupperna som vi skulle utbyta idéer om, det blir ju inte av nu. Men, tack för peppning.

  5. Nja, jag har inte flyttat på mig Susanne. Kanske skriver lite luddigt ibland. Men jag med lite nya grejor och har lite annat på gång. Och nej, jag har inte befogenheten att anställa folk. Jag menade bara att om jag kunde skulle jag gjort detta. 🙂

  6. Åh, vad spännande!! Det är klart att du antar utmaningen. Det fixar du, lätt som en plätt! 🙂
    Men hur blir det med spanskan då?

  7. Magistern: Åh, jag tackar jag för förtroendet! Och så blir jag nyfiken på vad du håller på med. Någon slags utvecklingsarbete, förmodar jag.
    Pumita: Jo, visst antar jag utmaningen, men som jag just skrivit så är det just spanskan som kanske stoppar mig. 🙁
    Rektorn på den nya skolan nämnde dessutom något om möjligheter att undervisa i spanska om jag får fortsatt anställning. Det är ont om spansklärare!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *