I morgon kl. 8.30 ska jag infinna mig på arbetsplatsen igen. För elfte året i rad på samma skola. Det känns väl inte så där vidare bra just nu, får jag lov att erkänna. Jag kan skolan, är van vid alla rutiner, även om de ändrats en del de senaste läsåren med ny ledning på alla nivåer. Faktiskt har jag sökt några andra tjänster, men jag är väl för gammal för att komma i fråga ens för en intervju. Det är bara att inse att man inte byter arbetsplats så lätt när man kommit upp i min ålder.
Nåja, jag kommer väl in i skolstressen igen utan problem, det brukar jag. Entusiasmen brukar infinna sig så fort jag träffar kollegor och elever, när planeringen med min nya sjua ska göras, matteprojektet dras igång igen, spanskan ska startas upp, mina två journalistgrupper ska inspireras och allt annat som hör skolvardagen till. För det är ett roligt yrke jag har, fast jag nästan går på knäna emellanåt. Och kommande år blir nog ett hästjobb, det känner jag på mig. Förutom mina vanliga skolämnen matte, biologi, fysik, kemi och teknik så ska jag i år alltså även ha spanska för nybörjare och de här journalistgrupperna som jag ännu inte vet riktigt vilka de består av. Och inreda matematikverkstad och leda projektet. Och en ny sjua, i strt sett ensam. Till råga på allt har jag fått ett uruselt schema, med långa dagar hela veckan. Söndagarna vet jag vad jag måste ägna tiden åt, det är helt klart.
Men lördagarna – de får ingen röra!
Förresten ska vi få utbildning i HBT-frågor nästa vecka. Det som alla lärare är urusla på, enligt media.
Andra bloggar om: skola
Ojojoj! Hör jag inte varninsklockor ringa? Jo, ta mig tusan… det pinglar på friskt. Hörrudu! Lyssna nu på en av väggar erfaren kollega och stryk genast nåt i ditt schema! Var rädd om dig! ingen tackar dig för att du sliter ut dig.
Bloggblad: Usch då, jag får väl ta det erbjudna jobbet, så kanske det blir mindre pinglande. Eller mer?