Bokfemman vecka 32

Det var ett bra tag sedan jag upptäckte Malin och hennes bokfemma som jag tänkt svara på flera gånger. Hur det nu är så har jag inte riktigt haft tid att tänka efter på de tidigare temana. Men nu, nu kommer några av mina favoriter på veckans bokfemma som handlar om utländska författare som inte är från varken USA eller Storbritannien:

  1. Jag är inte räddNiccolò Ammanitis Jag är inte rädd. En pojke på nio år upptäcker en främmande pojke i en djup grop. De båda blir vänner och så småningom vecklas en fasansfull historia upp som får ett fruktansvärt slut. Hela berättelsen är skriven i jag-form från den nioårige pojkens perspektiv. Miljön är det varma Syditalien. Boken blev också film, med samma namn. Ammaniti har också skrivit Långt långt härifrån, som är precis lika underbar.
  2. La mujer habitadaGioconda Bellis La mujer habitada. Så vitt jag vet finns den här boken inte översatt till svenska (däremot till tyska och italienska!) så jag har läst den på originalspråket spanska. Boken, som var Bellis debutroman, kom för första gången ut 1988 i Tyskland. Gioconda Belli, som alltså är från Nicaragua, skrev innan romandebuten poesi och fick 1978 i den gengren ta emot Premio Casa de las Américas. La mujer habitada kan jämföras med García Márquez' litteratur, men med ett kvinnoperspektiv. I romanen vävs fantasi och kamp för frigörelse samman på ett sagolikt sätt. Av Belli har jag också i min bokhylla romanen Sofia de los presagios. (Nu upptäckte jag en bok av henne på svenska: Den förfördas hemlighet: Två kvinnor, två sekel, en passion. I informationen om boken nämns att hon kommer till Bok&Biblioteksmässan i september.)
  3. Oriana Fallacis En man. Den här boken är en av mina försvunna böcker, dvs. en av alla dem jag lämnat kvar i någon av mina otaliga flyttar. Dessutom verkar den vara alldeles omöjlig att få tag på, förutom på biblioteket. Oriana Fallaci var en italiensk omdebatterad journalist som dog förra året. I den här boken, som måste ha getts ut någon gång på 1970-talet, berättar Fallaci historian om den grekiske poeten och revolutionären Alekos Panagoulis upplevelser under den grekiska diktaturen. Det är väl mest känslan jag hade när jag läste den som jag minns. En otroligt stark berättelse om fasorna poeten fick stå ut med. Jag läste den första gången när jag tågluffade 1982 och åkte färjan mellan Brindisi i Italien till Patras i Grekland. Kommer ihåg en grekisk kvinna som började prata med mig med anledning av boken och hur upprymd hon var över att jag läste just den.
  4. Baltasar och BlimundaJosé Saramagos Baltasar och Blimunda. Den portugisiske författaren José Saramago fick Nobelpriset 1998, men faktiskt hade jag läst den här boken långt innan dess: upplagan från En bok för alla är från 1988. Jag har försökt läsa några böcker till av honom, men inte lyckats komma igenom någon. Baltasar och Blimunda uppskattade jag däremot mycket p.g.a. den fantasi som präglar historian om de två omaka älskande.
  5. ParfymenPatrick Süskinds Parfymen – en mördares historia. Hade det inte varit för att en kollega gav mig den här boken i present en gång för något år sedan, så hade jag aldrig läst den. Titeln lockar inte, helt enkelt. Men en dag plockade jag fram boken och började läsa – och kunde inte släppa den. Inte bara den fantasifulla, magiska berättelsen är underbar, även språket är minst lika njutbart. Översättaren Ulrika Wallenström har gjort ett fantastiskt arbete där orden flödar fram i en poetisk ström. Süskind är från Tyskland och avviker därmed från de övriga författarna jag nämnt här, även om prosan han skriver påminner mig mycket om det magiska i den latinska litteraturen. Parfymen har också blivit film.

Det blev alltså två italienska författare, en nicarugansk, en portugisisk och en tysk. Tre av dem skriver magiska, fantasifulla berättelser i latinamerikansk anda. Oriana Fallaci berättar om verkligheten och Niccolò Ammaniti skildrar en hemsk historia om barns utsatthet. Två kvinnor och tre män, som skriver fantastisk litteratur. Men det finns det fler som gör. Läs om vilka hos Malin! Fyra av dem hon nämner har jag också plöjt och kan bara hålla med henne.


Andra bloggar om: , , , , , ,

12 reaktioner till “Bokfemman vecka 32”

  1. Parfymen borde man haft med. Jag har inte vågat se filmen i rädsla för att den förstör den poetiska känslan i boken… Och det är något visst att läsa böckerna på deras orginalspråk, det borde man göra oftare.

  2. Här var det många böcker jag inte kände igen! Den enda jag hört talas om tidigare är den sistnämnda, men jag har inte läst den själv. Alla du nämner verkar intressanta, särskilt ”En man”.

  3. Åsa: Jo, jag tvekar också alltid när jag ser att man filmatiserat någon bok jag tycker mycket om, men det är i alla fall bättre att läsa boken först och få egna bilder. Ser man filmen först är bilderna redan färdiga.
    Maria: ”En man” läste jag nog när jag var i din ålder, så den kommer du säkert att tycka om.
    Jenny: Just de böcker du nämner har jag inte försökt mig på. Kanske jag ska prova att läs dem.

  4. Hej,
    jag vet aldrig om jag ska kommentera folks kommentarer på min eller deras blogg så nu blev det både och =). Kul att du tittade in! ”Parfymen” har jag faktiskt tänkt läsa flera gånger men det har aldrig blivit av – nu finns den ju som film också men jag läser nog gärna boken innan jag ser filmen =). De andra böckerna har jag faktiskt inte ens hört talas om…

  5. Tänk vad olika man kan tycka, själv har jag också läst La mujer habitada men tyckte att språket var fattigt och intrigen rätt dravlig. Blev verkligen inte ngn favorit för mig och i mitt tycke är Belli långt ifrån en sådan mästerlig författare som Garcia Marquez.
    Niccolo Ammanitis bok har jag inte läst men skall passa på att låna den nästa gång jag har vägarna förbi biblioteket, tack för tipset!
    Och Parfymen…visst är den underbar! Liksom Jose Saramago som så gott som alltid är bra.

  6. Jag säger som Maria – här var det många böcker jag inte kände igen. Men det är desto roligare då tycker jag för då får jag ju en massa tips på nya böcker att läsa. Och jag skulle gärna vilja våga läsa fler böcker på spanska… 🙂

  7. Även jag instämmer i att det var många böcker jag inte kände igen -va kul =)
    Parfymen var dock en bekant titel och den älskade jag! Språket är underbart och jag fascinerades av sättet att beskriva lukter så att man nästan kan känna dem när man läser!
    Många nya böcker på min attläsa-lista och dessutom en ny blogg på min bloggrunda 🙂 Roligt roligt!

  8. Parfymen har jag liggande i någon av mina olästa bokhögar. Men jag har fått för mig att den är ganska otäck vilket gjort att jag inte riktigt vågat ta itu med den.
    Belli låter som en författarinna jag skulle gilla. Kul att få tips om henne och ännu roligare att hon kommer till Bokmässan i Göteborg.

  9. Martina: Kommenatarer är roliga att få, både här och där. Och ja, ”Parfymen” tycker jag verkligen du ska läsa innan du ser filmen.
    Nadia: Kul att någon mer läst Belli, även om du inte tyckte om henne. García Márquez är ju ”den förste och störste”, så han är redan så känd så jag inte ville ta upp honom mer.
    Malin: Jag borde nog också ta tag i spanskan igen, för numera blir det bara svensk litteratur.
    Camilla: Det är ju en del gamla böcker jag har på min lista, så det är säkert orsaken till att de inte
    är så välkända. Jag är nog lite äldre än andra deltagare på bokfemman, eller? 🙂
    AnnCharlott: Jo, visst är ”Parfymen” lite otäck ibland, men den är helt underbar ändå. Som Camilla säger, så är just språket en stor del av behållningen. Så, läs den!

  10. Ammanitis hade jag ju glömt! Den var ju också bra. Fallaci däremot, gillade jag aldrig. Fast jag tror att det berodde mycket på att flera av mina vänner hade sagt att den skulle vara så fantastisk. När jag väl läste den hade jag jättehöga förväntningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *