Jag är mitt inne i en underbar bok med dokumentära skildringar av starka kvinnor från fem olika länder. Boken, med titel som i min rubrik, är skriven av Hanne-Vibeke Holst, den danska författare som skrev Kronprinsessan som sändes i fyra tv-avsnitt för något år sedan. Nadia i Chile har redan gett sin åsikt om boken och jag kan inte annat än hålla med henne. Alla som är det minsta intresserade av hur kvinnor lever i andra delar av världen, företrädesvis de fattiga länderna, ska läsa den här boken. Det är upplyftande kvinnohistorier som Hanne-Vibeke Holst berättar. Förstås grips jag speciellt av de kvinnor som skildras i Nicaragua, det var ju där jag bodde i tre år, men även kvinnorna från Uganda fängslar mig mycket. Återstår att se hur kvinnor från Ryssland och Egypten porträtterar.
När jag läste avsnittet om Juana Méndez, domare i Nicaragua, upptäckte jag att samtidigt som hon studerade juridik i León, bodde jag där. Hennes dåvarande man, Walter Ferreti, omkom 1988 i en trafikolycka mellan León och Managua, och det minns jag att jag läste om i nyheterna, för det var ungefär samtidigt som en orkan drog förbi och alla tyckte att det bara var olyckor som drabbade landet. I slutet av det långa kapitlet om Juana Méndez, berättar hon om sina drömmar inför framtiden och säger bl.a. att hon vill bli invald i Nicaraguas högsta domstol. Detta uppnådde hon i mars i år. Tänka sig, från att ha fötts i en fattig familj på landsbygden i norra Nicaragua i slutet på 1950-talet har hon blivit medlem i högsta domstolen! Inte illa av en kvinna i ett land där männen är vana att ta för sig och lämna kvinnorna med hela ansvaret för barnen.Dessutom lyckades hon för några år sedan att få f.d. presidenten Arnoldo Alemán dömd till tjugo års fängelse för korruption.
En annan kvinnas berättelse fick mina tårar att rinna, men sedan att skratta högt av glädje. Det är Gemas berättelse om incest, studier och framtidsdrömmar. Gema är en kvinna på 18 år som samtidigt som hon studerar på gymnasiet arbetar med sexualupplysning på Sí mujer, en organisation som tagit på sig att utbilda unga flickor i sex och samlevnad. Och det behövs i ett land som Nicaragua där tonårsgraviditeterna är många. Gema bor i ett område i Managua, där jag själv tillbringade ett par veckor i början av min vistelse i landet: San Judas. Jag minns mycket väl hur det såg ut i huset jag fick bo i. Jordgolv, kacklande hönor (och mängder av andra sorters djur), en "duschkabin" på innergården som bara hade ett litet svart plastsäcksskynke. Ungefär så tror jag det ser ut hos Gema också, om jag tolkar beskrivningen i boken rätt. Nåväl, Gema kämpar på med studier och sexualupplysning och drömmer om vidare studier, men vet inte var pengarna ska tas ifrån.
Två unga kvinnor, något äldre än Gema i Nicaragua, ägnar sig åt ungefär samma sak, men i Uganda, där landets största gissel heter HIV/AIDS och framför allt drabbar kvinnor. Sexualupplysning heter motvapnet som Anne och Lilian ägnar sin fritid åt. De diskuterar hur man ska komma till rätta med den ojämlikhet som finns mellan kvinnor och mäns villkor och Anne säger bl.a. så här:
"Flickor som inte går i skolan har en tendens att debutera sexuellt myvket tidigt jämfört med flickor som går kvar i skolan. Så skolgången skjuter inte bara upp den sexuella debuten utan gör också flickorna mer medvetna om vikten att använda preventivmedel."
Det skulle kunna sägas i vilket land som helst! Med ökad utbildningsgrad lär man sig mer och blir inte beroende av en man för att bli bekräftad. Satsa på utbildning av flickorna! Satsa på kvinnorna när bistånd till fattiga länder ska ges! Det lönar sig!
Genom mötet med Anne och Lilian får Hanne-Vibeke Holst impulsen att söka upp Winnie Byanyima, som sitter i Ugandas parlament, i opposition till presidenten Yoweri Museveni. Hennes kritik av presidenten har gjort henne till ett hatobjekt och hon har fått utstå mycket för sin frispråkighets skull, bl.a. ett par fängelsevistelser. I intervjun berättar hon om sin uppväxt i en familj som präglades av en ovanlig jämlikhet mellan föräldrarna och som formade henne till en upprorisk person som vågade kämpa för de fattigares rätt i samhället och speciellt för kvinnors rätt till sitt eget liv. Winnie påminner mycket om Juana i Nicaragua. Båda deltog de i motståndsorganisationer och båda kämpar de för kvinnors rättigheter.
Läs boken och lär dig om kvinnors villkor och kamp för bättre liv! Engagera dig! För 36 kronor kan du köpa den på bokus. Det är väl investerade pengar.
Titeln anspelar förresten på en av kvinnorna i Vietnam, det första landet som tas upp i boken och som jag, ärligt talat, inte engagerades av på samma sätt som av dem jag nämnt.
Andra bloggar om: Kvinnan med de vackra händerna, kvinnor, Nicaragua, Uganda
Beställde boken på en gång. Annars glömmer jag bort. Tack för tipset!
Ja, visst var det en härlig bok?! Väldigt opretentiös,varm, engagerande och levande på något vis. Definitivt en av mina favoritböcker i sommar!
Pumita: Åh vad bra! Du kommer säkert att gilla den lika mycket som Nadia och jag.
Nadia: Jo, och nu när jag läst ut den, önskar jag bara att Hanne-Vibeke Holst intervjuar fler starka kvinnor från alla världens länder, just för att visa de positiva förebilderna. Allt är inte svart här i världen.