Kultur, kultur, kultur – men inte ESC

För första gången i mitt halvsekellånga liv gick jag igår kväll på en föreställning i estradpoesi. Evenemanget var utannonserat som Kulturscen Kafka och ägde rum i en prisad, halvsekelgammal byggnad: Medborgarhuset i Eslöv. Det stora dragplåstret var Bob Hansson, Sveriges förmodligen mest kända estradpoet. Han fick avsluta kvällen efter att olika lokala förmågor ställt sig på Kafkascenen och framfört sina bidrag. Även några mer långväga gäster äntrade scenen: bl.a. musikgruppen Autohof och estradpoeten Lina Arvidsson. Speciellt den senare imponerade mycket på mig med sina dikter om vardagens problemsituationer, beskrivna med humoristiska och tankeväckande ord. Man kan höra Lina på svt.se där hon bl.a. framför den dikt jag tyckte bäst om igår. Den börjar så här:

"Har du många bollar i luften?
Är du spindeln i nätet?
Har du erfarenhet av att sälja?
Vill du hjälpa oss att bygga ett imperium som tar över hela världen?
…"

Jag vet inte vad dikten heter, men för mig är den som en platsannons med krav på den sökande som är omöjliga att uppnå. Mycket tänkvärda ord. Med den dikten vann hon uttagningen till SM i Poetry Slam som i veckan som kommer organiseras i Dunkers kulturhus i Helsingborg.

För några år sedan hade jag aldrig kommit på tanken att lyssna på estradpoesi. Aldrig att jag varit intresserad av dikter och jag minns hur jag på gymnasiet lyckades förstöra min svensklärares favoritdikt genom att tolka den alldeles åt skogen, eftersom jag inte förstod den. Inte den minsta lilla känsla för ordens betydelse i diktform hade jag, utan föredrog att läsa skönlitteratur. När jag många år senare började plugga spanska och fick i min hand en diktbok av Ernesto Cardenal, nicaraguansk jesuitpräst och diktare, började jag plötsligt förstå diktformens mystik och också varför jag aldrig hade förstått dikterna jag tidigare läst: Jag läser helt enkelt för snabbt och hade aldrig tålamod att ta in orden i en dikt utan hastade iväg i läsningen. På spanska var jag nu tvungen att läsa mycket saktare eftersom jag helt enkelt inte förstod alla orden och tvingades ta pauser för att slå upp dem. Tiden det tog att tränga in i meningarnas sammansättning gav mig nu förståelsen för dikterna.

Och nej, jag bryr mig alltså inte om melodifestivalen!


Andra bloggar om: ,
Och så får ni äntligen veta min hemort!

6 reaktioner till “Kultur, kultur, kultur – men inte ESC”

  1. Jag har aldrig lyssnat på estradpoesi. Vad är det för skillnad mot vanlig diktläsning? Eller är det någon skillnad?

  2. Ja, det är nog inte jag den rätte att svara på.
    Det jag lyssnade på igår skulle jag kunna beskriva som en slags ”stand-up”-poesiläsning. Estradpoeterna som närvarade använde rösten på ett fantastiskt sätt: omväxlande rytm och tonläge. Ibland i en takt som jag häpnade över och orden forsade fram som ett hagelsmatter. Ansiktsuttrycken och gesterna, ja hela kroppen var med i orden.

    Hmm, har du nu blivit en LITEN puma? Efter att du fyllt två år? 🙂

  3. Det låter spännande! Jag kan inte påstå att jag har ägnat mig så mycket åt poesi, läst på kammaren ibland men det är allt.

    Liten och liten, loggan är det iaf… man krymper väl med åren! 😉 Jag fick det namnet från Nejma i Marocko nån gång och tycker att det är enklare att skriva så när jag kommenterar. Själva bloggnamnet vill jag ha kvar för att jag tycker så mycket om boken. Sedan vet jag inte om det är helt tillåtet, men äh nu har jag haft det så länge. Vem äger orden egentligen?

  4. Tack så mycket Susanne! Det är alltid hemskt kul att lyckas engagera folk som inte brukar lyssna på poesi att börja gilla det. Härligt! Tack, och jag hoppas att du kommer o kollar lite i Helsingborg. För där har du ju de bästa i Sverige samlade på samma plats. För dig som nyinvigd i Poetry Slam som form måste det vara som bakelse för en fluga… Ha det fint!

  5. Aktivt och engagerande, det är väl det det är och svårt att värja sig för orden. …”som en bakelse för en fluga” 🙂 Det var en fin liknelse.

  6. Pumita: Jo, boken som är ditt bloggnamn gillar jag också. Vi har den i klassuppsättning på min skola sedan flera år tillbaka, då vi använde den i en temadag om Centralamerika.
    Orden äger den som använder dem! Och den som lyssnar till dem och blir berörd!

    Lina: Faktiskt har jag funderat på att ta mig till Helsingborg. Jag får se om tiden räcker till. Det är ju lite längre dit än till medborgarhuset, som bara ligger några kvarter hemifrån.
    Gillar också din liknelse. Annars finns det en alltför uttjatad liknelse om flugor som inte kan ha fel. Men den nämner jag inte här!

    Panter: Jo, precis! När hela människan lägger sin själ i orden då kan det inte bli annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *