Dags för ny klass igen

Vid den här tiden på året brukar det på många högstadieskolor (ja, jag envisas med att säga högstadieskolor, för det finns inget bättre ord för vad som menas) vara dags för blivande sjuor att hälsa på i den skola de ska gå nästa läsår. Så ock på min skola, där jag i förmiddags fick ta emot 24 stycken mer eller mindre pirrmagiga tolv- och trettonåringar. De bänkade sig i det enda klassrum som var ledigt, dvs. NO-salen, tysta och förväntansfulla.

På vår skola har vi som policy att blanda eleverna från de olika skolorna i vårt upptagningsområde. Framför allt för att bryta fastlåsta roller och mönster. Och det är bra! När de lämnar oss efter sina tre år brukar de säga att det var det bästa med högstadiet – att de blandades – för då fick de så många nya kompisar.

När de satt där idag så var det ännu inte så att de uppskattade sin klassplacering, utan de saknade i stället tryggheten med de välbekanta kompisarna. Jag lät dem sitta med sina nuvarande klasskamrater men sedan delade jag upp dem i olika grupper för att de skulle bli omhändertagna av några elever från våra nuvarande åttor och bli guidade på vår stora skola. När de kom tillbaka till klassrummet märktes det genast att de blivit lite modigare och hade börjat bekanta sig med varandra.

Så vitt jag kan bedöma av den här förmiddagen så verkar det bli en trevlig klass. Frågorna om skolan var öppna och ärliga och vi hade roligt. Det sista jag lät dem göra var att skriva ett litet brev med en presentation av sig själva och vilka förväntningar de har inför att börja sjuan. Flera skrev: "Jag förväntar mig att få lärare som hjälper mig när jag behöver det. Att lärarna är glada och rättvisa och inte för stränga."

Får man egentligen lov att nu så här exakt (ja, så är det) en månad innan sommarlovet säga: "Jag längtar redan till hösten!"? För det gjorde jag, när jag idag började lära känna min nya klass!


Andra bloggar om:

3 reaktioner till “Dags för ny klass igen”

  1. Hm… vet inte, men jag har aldrig längtat efter en ny termin… även om jag trivs rätt bra.
    Jag känner igen det där med att det alltid är bättre att byta och bryta, har bara goda erfarenheter av det, men oftast är föräldrar och barn livrädda. Det har varit hårda duster flera gånger… och supermusikaliska barn som vill – men inte vågar byta till musikklass… de går kvar för kompisarnas skull. Som om världen vore så liten att det inte funnes nya kompisar i nya klasser…

  2. Bloggblad: Ja, byta är bra, även för lärare! Att byta klasser gör vi ju med jämna mellanrum och den ena är inte den andra lik. Underbart med omväxling.
    Panter: Fast utan sommarlovens vila hade vi aldrig orkat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *