Så här ser det ut på min säng just nu efter dagens arbete. Fast snart ska allt ner i min väska inför morgondagens jobb. Egentligen är det mitt lilla USB-minne som är det viktigaste i högen trots att det tar minst plats. Övrigt är sådant som jag läst in mig på eller som har rättats och ska tillbaka till eleverna.
Ja, tänk vad datorn har underlättat mitt arbete. På tidigt 80-tal när jag började min lärarbana var det väl ingen som kunde förutse hur pass arbetsbesparande det skulle bli att ha all planering som datorfiler i stället för i de tjocka pärmar jag då använde. Numera kan jag plocka fram gammalt material jag använt tidigare, fräscha upp det med nya idéer (jo, de kommer ofta) och ändra i planeringen. Stommen finns där med alla arbetsövningar, laborationer, förhör, prov, teman osv.
Och så drömmer jag lite om hur det skulle kunna se ut i framtiden. Tänk om jag skulle kunna fixa förhör och prov helt webbaserat. Kolla elevernas kunskaper genom tester på nätet. Låta något program rätta och sedan ge besked på om målen är uppnådda eller inte. Det går säkert redan nu, men jag har inte kunskaperna eller tiden för att lära mig.
Men undervisningen den vill jag allt ha "live"! Inga internetbaserade distanskurser på grundskolan. Det hör universitetet till. Eller?
Måste ju vara enklare att rätta uppsatser direkt i texten i datorn!
(Skriver man ”uppsats” fortfarande? Det måste vara en form av text som man enbart stöter på i skolvärlden. Aldrig i vanliga livet har jag läst en uppsats!)
Bloggblad: Jo, visst skriver man uppsats i dagens skola, fast dem slipper jag rätta. De nationella proven i svenska har alltid med en uppsatsdel, som egentligen är ganska annorlunda än dem vi skrev i skolan.
Har jag något arbete eleverna ska lämna in tar jag det helst som en bifogad fil i ett e-postmeddelande, för det blir mycket lättare att skriva kommentarer och att eleven sedan ändrar på det jag kommenterat. Det kallas väl för processkrivning, även om det inte är språket i sig som jag bedömer utan endast fakta.