Bloggblad är en klok människa. I en kommentar här menade hon att det var alldeles för tidigt för mig att gå tillbaka till jobbet efter en knapp vecka. Hur rätt hade hon inte med sina ord.
En dag gick hyfsat, men nästa dags morgon blev jag sittande vid mitt skrivbord på skolan och kom inte upp ur stolen för att gå till första lektionen. Samma visa igen: yrsel, blodtryckshöjning, flimmer för ögonen och en känsla av att befinna sig i ett tomrum. Det blev så klart läkarbesök igen, och nu är jag sjukskriven månaden ut.
En varm tanke går till mina kollegor som såg hur jag mådde och fick iväg mig till läkare. I sådana här situationer är det underbart att ha ett arbetslag som bryr sig. Någon såg till att de väntande eleverna fick besked om inställd lektion, kontaktade skolassistenten om vikarie, meddelade rektor, körde mig till vårdcentralen, cyklade hem min cykel, stöttade och gav råd. Ni är underbart omtänksamma helt enkelt!
Läkaren sa: "Nu ska du bara göra sådant som du mår bra av! Och låt tankarna på skolan flyga iväg med ett virvlande löv!"
Rektorn sa: "Nu ska du bara tänka på dig själv och vila ordentligt!"
Kollegorna sa: "Tänk inte på eleverna! De klarar sig! Du måste tänka på dig själv!"
Så nu ska jag lyda alla kloka råd jag fått. I alla fall månaden ut.
Klokt. Skönt att höra att du har de rätta personerna omkring dig.
Tänker ofta på det här, för jag är nära ibland.
Fast jag tycker du redan nu ska tänka ”terminen ut”. Jag kan inte påstå att jag är glad för att jag hade rätt den här gången, men jag har ju varit där… För många år sen, när jag gick in i väggen första gången och det ännu inte hade något namn, kände jag mig just så där. Jag hade en urjobbig klass och två lärarkandidater – och det var i början av maj. Hörde mig själv säga i lärarrummet att om nån frågar mig nåt nu, då får jag hjärnblödning.
Gå hem! sa min chef, som såg min tomma blick. Och jag tog min väska och gick. Var inte ens inne i klassrummet och sa nåt… och var borta terminen ut. Sen kom jag inte tillbaka dit – bytte skola och slutade ha klass.
Jag blir bara orolig för vilka preparat läkarna skriver ut till dig – se för allt i världen till att du inte hamnar ur askan i elden. Vila, ta igen och ta det lugnt, men försök inte bli bättre med hjälp av SSRI vad du gör.
Panter: Jag tror att många fler lärare än man kan tro är nära den kritiska gränsen där stressen gör att kroppen reagerar. Ta det lugnt du också!
Bloggblad: Då förstår jag alla dina kloka ord. Med egen erfarenhet inser man vad det handlar om och hur lång tid det tar att komma tillbaka, om man nu kommer tillbaka till samma ställe.
Kerstin: Nej, inte ett enda läkemedel är utskrivet än så länge, även om insomningstabletter nämndes vid mitt besök hos företagshälsovården (som jag för övrigt är mycket besviken på, men det är en annan historia). Jag ryggade tillbaka och ordet nämndes inte mer. Däremot är vårdcentralens läkare inne på samma linje som du. Ordet recept har över huvud taget inte nämnts, utan i stället ”vila, koppla av, ta det lugnt, gör saker du mår bra av, ta promenader, träffa vänner”.