Och så blev det tomt här hemma igen. Tomt på barn. Jag kom för en liten stund sedan hem från Kastrup efter att ha följt yngste sonen och hans mormor till Milanoflyget. Om en liten stund är de framme och kommer inte tillbaka förrän om tio dagar.
På Kastrup smög jag mig ända upp till bagagekontrollen, fast det står en stor skylt om att endast passagerare får åka upp dit. Jag var ju bara tvungen att se till så att han la jackan rätt och väskan rätt och att han fick med sig burken med päronskivor och ostbitar jag skurit åt honom att äta på flyget. Visst, mormor kan ju också se till sådant, men jag ville förstås se honom så länge jag kunde. Och det finns numera så många regler när man ska flyga så jag ville ju se till att allt gick rätt till. Men likväl blev det fel och jag blev uppmärksammad och avvisad med brysk, dansk ton. Det var minsann säkerhetsområde och där fick jag minsann inte befinna mig om jag inte skulle åka med något flyg. Sonen fick en snabb kram och några hej och trevlig resa och hälsa alla och så rusade han genom kontrollen och lämnade mig kvar ensam.
Trots att jag så många gånger tidigare skickat iväg honom, så känns det för varje gång allt värre när han ska iväg till sin pappa och hela italienska släkten. Tomt, tomt, utan hans småprat och alla samtal vi har. Och ändå så behöver jag så väl lite tid för mig själv. Jag har ju aldrig någon avlastning utan är alltid ensam med hela ansvaret i vardagen. Händer något med honom är det bara jag som kan ställa upp, rusa från jobbet, som här om dagen då han skadade sig på en basketboll. Ingen pappa som kan ta sin del av ansvaret finns här i Sverige.
Nåväl, vila behöver jag för att sedan orka med resten av terminen. Lite rättningsarbete ligger förstås och väntar, men jag ska väl hinna med något annat än jobb också.
Förresten klickade jag mig in på Forskning & Framstegs hemsida efter att ha läst om ett "fördomstest" som sägs avgöra vilken inställning man har till sambandet kvinna/man och familj/karriär. Testa dig du också! Mitt resultat blev: Your data suggest little or no association between Male and Female with Career and Family.
Det finns nog inget som ekar så tomt som ett hus/lägenhet när resten av familjen är borta. Nu har jag vant mig, lite, men i början när flickorna var borta en längre tid gick jag mest planlöst omkring och fick väldigt lite gjort och kunde därför inte njuta av tystnaden.
10 dagar går fort, även om det låter klämkäckt och visst överlever man, men det är just tomt.
Glad Påsk!
Ja, just det, planlöst vandrande utan att få gjort allt det där som jag borde ta tag i, det är det jag sysslar med, även om vandrandet till stor del sker på nätet. 🙂
Glad Påsk på dig också!
Ja, det måste vara tufft att hela tiden ha allt ansvar. Samtidigt finns det ju ett behag i att slippa bråka med någon annan om fostran – ibland.
Jag känner igen behovet av att vara för sig själv, och när man väl får det längtar man och får inte så mycket gjort. Märkligt. Eller möjligen mänskligt…
Amber: Visst, det är skönt att slippa diskutera uppfostran när man tycker olika, vilket vi tyvärr ofta gör (det får nog bli ett eget inlägg). Sonen har accepterat att hos mig gäller en sak och hos pappa en annan.