Betyg – alltid lika aktuellt

Det verkar som att jag ska avsluta mina år som lärare med ett tredje betygssystem, enligt vad Björklund gått ut med idag. Bl.a. Sveriges radio och Sydsvenskan skriver om det nya systemet.

De relativa betygen blev jag själv bedömd efter en gång i tiden och under min lärarbanas första år fick jag också sätta dem på elever i högstadiet.

Efter några år utomlands utan betygsättandets våndor kom jag tillbaka till ett nytt betygssystem som jag så sakteliga satt mig in i. Den största skillnaden från det förra är att betygen nu sätts efter vllka mål eleven nått i sina studier. Det har tagit sin lilla tid att lära om och jag har säkert gjort fel många gånger utan att vara riktigt medveten om det. Är man inkörd på ett betygssystem så är det svårt att tänka om så där på direkten utan att ha fått diskutera och sätta sig in i frågan ordentligt. Ärligt talat, så tror jag det är först under de senaste åren som jag riktigt förstått hur jag kan arbeta med mål och kriterier.

Nåväl, snart är det dags att lära om igen. Inte i fråga om målstyrningen, utan hur kriterierna ska tillämpas på de olika betygsstegen. Trubbiga, sägs de nuvarande G, VG och MVG vara och det talas om att många lärare bedömer med ett plustecken eller minustecken efter betygen, matematiska tecken som inte syns på betygsblanketten. Visst kan jag hålla med om detta, att betygsstegen är för få, men samtidigt minns jag att när vi hade den femgradiga skalan sist så sattes det vid kvartssamtalen ofta också ut små plus- och minustecken efter siffrorna. Faktiskt tror jag att de alltid kommer att finnas, hur många betygssteg vi än har att rätta oss efter.

Betygens vara eller icke-vara då? Hur ställer jag mig till den frågan? Svaret är att jag är mycket vacklande. Ena stunden tycker jag att vi måste ha dem, andra stunden att vi lika gärna kan klara oss utan dem. Jag ser elever som blir helstressade av betygen och reagerar på helt olika sätt. Några tar till sig ett dåligt betyg och lägger manken till, andra ger upp direkt och tycker inte det är lönt att fortsätta. Ibland kan betygsstressen få elever att ge allt för att höja ett betyg och på köpet bli enormt intresserade av ämnet. Det fungerar oftast så, att kan man mycket i ett ämne så blir det genast roligare att lära sig mer. En god spiral alltså. Andra gånger får betygsstressen elever att sova dåligt och må allmänt uselt.

Sedan kan man fundera på om det är betygen som ska styra hur aktiva eleverna är. Och nej, det är ju undervisningen som ska vara givande! Men det är den inte alltid, inte för någon. Ingen lärare klarar att ständigt ge allt för att inspirera eleverna att göra sitt bästa, speciellt inte i dagens skola där allt mer arbete som inte har direkt samband med undervisningen, måste göras. Men jag lovar, hade jag fått ägna mig åt enbart undervisning då skulle jag också kunnat engagera de allra flesta elever precis hela tiden utan att betygen hade spelat någon som helst roll. Alla kommer inte att bli engagerade vad man än gör, eftersom så många faktorer utanför skolan också påverkar hur pass mycket lust att lära som elever har. Och dessa faktorer kan ingen lärare råda över, bara försöka förstå och se eleven ändå.


Andra bloggar om: , ,

6 reaktioner till “Betyg – alltid lika aktuellt”

  1. Det finns nog många skäl för folk att vilja ha mer betyg, i fler åskurser och vad gäller stegen i betygsskalan, men en sak torde vara helt klar – inga betyg i världen kommer att komma åt de problem som Björklund tror att de ska lösa.

  2. Hörde om en lärare som i början av terminen sa till eleverna: ”Idag har alla MVG och nu är det upp till er att bevisa att jag har rätt”. Vet inte hur utfallet blev.

  3. Kerstin: Riktigt! Inte kan ett ändrat betygssystem komma åt sådana saker som skolk, för sena ankomster, ordningsproblem, koncentrationssvårigheter, etc.

    Erica: Det påståendet handlar egentligen om att ha förväntningar på eleverna.

  4. Bloggblad: Det har du rätt i, att få betygen oftare skulle nog vara bättre på flera sätt. Men som sagt, jag är kluven i betygsfrågan och har svårt för att se det bara i svart eller vitt. Så enkelt är det inte.

  5. Har precis satt betyg för första gången i mitt liv – på en apu-elev. Svårt, jag tyckte att målen bäddade för alltför mycket subjektivt tyckande från min sida, men det är kanske meningen? Det hade känts lättare med fler steg iallafall.

  6. Karin: Visst är betygen subjektiva. Hur mycket man än talar om att betygen ska vara rättvisa så tror jag det är en omöjlighet. Gör jämförelsen med t.ex. simhoppstävlingar – inte bedömer alla domare på samma sätt eftersom de tolkar simhoppen olika. Precis som vi lärare tolkar elevens kunnande olika. T.o.m. skolverket har nu börjat ge med sig och säger att vi inte har ett likvärdigt och rättvist betygssystem (och antagligen inte kommer att få det).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *