Biobesök och godisköp

Så var det dags för det nya årets första blogginlägg som kommer att handla om förra årets sista dag.

Kanske någon tror att jag festade runt här i Italien och åt god mat och eventuellt var på dans? Nej, så blev det inte. Med min f.d. svägerskas familj åkte jag i bil till en stor parkering i en grannby, hjälpte till att leta efter en tom plats (det tog sin lilla tid), gick in i ett jättebiopalats och trängdes knappt en timme med en människomassa av en storlek jag aldrig någonsin sett på en svensk biograf, speciellt inte en nyårsafton (fast jag har aldrig gått på bio en nyårsafton i Sverige). Efter att ha bufflat oss fram bland uppklädda, parfym- och tobaksdoftande italienare kom vi in i salongen som visade den film vi skulle se: Natale a New York, en komedi som jag ärligt talat inte tyckte speciellt mycket om. Ändå är det sonen till en av Italiens mest kända filmregissörer som har en av huvudrollerna: Christian De Sica. Hans far Vittorio gjorde klassikern Cykeltjuven 1948.

Förresten stod jag i en annan kö också innan vi klev in i salongen: godiskön. Vi plockade åt oss smågodis i en plastpåse och undrade väl lite över vilket pris karamellerna hade. Det stod inte någonstans vad det kostade, men inte trodde väl någon att det skulle vara ett sådant ockerpris: 20 euro kilot! Knappt ett halvt kilo låg i vår lilla påse och innan jag hunnit reagera så hade jag betalt 9,90 euro, dvs. ca 90 kronor! Det låter ju så mycket mindre med 9,90 än 90 och min mattehjärna hade förstås tagit semester.

Idag på släktmiddagen togs samtalsämnet godispriser upp och någon tyckte vi skulle anmäla biokedjan för ocker och lagbrott eftersom de inte meddelade priset någonstans.

Filmen vi såg sträckte sig över midnatt då dörrarna plötsligt rycktes upp av en man som önskade oss alla i den fullsatta salongen: Buon Anno!

Och det önskar jag nu er alla: Gott Nytt År! Och kom ihåg att aldrig köpa godis i Italien utan att kolla upp vilket pris det har!

Andra bloggar om: Italien, godis, bio