Brrr – jag fryser!

Tänka sig att jag aldrig lär mig. Jag vet att det är kallt i Italien på vintern, men likväl lämnar jag de där varma fleecetröjorna och raggsockorna hemma. Tänker att det inte behövs, för just då när jag packar har jag bara i minnet sist jag var i Italien – i somras, och då var det ju varmt så jag rann bort bara jag rörde mig utanför skuggans någorlunda sköna svalka.

Men så är det ju inte i december. Det är kallt och fuktigt – precis överallt! Både ute och inne. Att det är kallt inne är värst. Jag är inte van att bylta på mig inomhus och dessutom rör man sig vanligtvis inte så mycket inomhus, speciellt inte om man sitter vid datorn eller med en bok i handen, vilket är det jag mest ägnar mig åt när jag inte är ute.

Huset jag bor i är inte speciellt tätt och släpper in ansenliga mängder kalluft genom fönster och dörr. Det värms upp med hjälp av naturgas som värmer vattnet som cirkulerar i elementen. Processen styrs av ett termostat som är inställt att slå på och av värmen vissa tider på dygnet. Det är helt otänkbart att värmen ska stå på hela tiden – det finns liksom inte i begreppsvärlden att man kan låta husen ha en jämn och lagom varm inomhustemperatur. Nej, det som gäller är att värmen ska slås av på natten och på eftermiddagen när man nästan aldrig är hemma.

En sak jag fick med mig från Sverige är jag tacksam för på kvällarna: en vetekudde som jag värmer i mikrovågsugnen och lägger i sängen innan jag kryper ner med tjock pyjamas på. Den är guld värd just nu när temperaturen här i norra Italien går ner under noll på nätterna och värmen som sagt var är avslagen.

Medan jag fryser här i kalla Italien tänker jag på en kommentar jag fick av en kollega när jag berättade att jag skulle till Italien över jul och nyår:
"Men oh vad skönt för dig! Tänka sig att få sola och bada medan vi går och fryser i Sverige!"
Hur fel var inte den kommentaren!


Andra bloggar om: ,

3 reaktioner till “Brrr – jag fryser!”

  1. Jag känner med dig Susanne 🙂
    För måga år sedan bodde mina föräldrar i Lissabon och dottern och jag åkte ner och hälsade på dem vecka i februari (skolan ville förresten inte ge henne ledigt för resan – men det struntade jag i, ett annat av våra uppror) och jag hade verkligen inte förväntat mig den drypande fuktiga kyla som vi möttes av. Jag tror att vi hade kläder så vi klarade oss utomhus, men inomhus -hua. Den iskalla fukten kröp liksom på en från både väggar och golv, så jag köpte oss varsin rejäl handvirkad poncho på första bästa feira. Sedan klarade vi veckan utan att frysa ihjäl. Det är därför jag kan blogga nu.

    och GOTT NYTT ÅR SUSANNE

  2. Kerstin: Precis så där är det! Fuktigt och rått och lägger jag handen på en vägg så fryser jag ännu mer. Hos min f.d. svägerska finns dock en ljuvligt varm plats: väggen till den stora eldstaden där det eldas ordentligt vintertid. Där finns dessutom plats att sätta sig med ryggen mot värmen. Tyvärr är jag inte där varje dag.

    Panter: Jo, lite varmare blev det, även om det var minusgrader när jag kom ”hem” i natt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *