Blev igår uppringd av yngste sonens musiklärare (som inte känner till att jag är mattelärare) och meddelad att det inte stod så bra till med sonens tålamod och vilja att lyssna på uppmaningar. Och jo, det känner jag ju igen hos min elvaåring: han klarar ofta uppgifterna i skolan ganska snabbt och har dåligt tålamod med dem som inte är så snabba. Jag lovade att prata allvar med sonen och uppmana honom att han måste lyssna på andra och försöka vänta in dem som inte är så snabba som han.
Och så fortsätter musikläraren:
– Ja, blir det inte bättre så får han faktiskt inte vara med, utan sätta sig och räkna matte!
Mitt svar blev:
– Va? Inte ska det vara ett straff att ägna sig åt matte i stället för musik?
Musikläraren:
– Men sitta och räkna matte kan elever göra utan att en lärare är med.
Samtalet slutar med att musikläraren försäkrar att sonen ju faktiskt är duktig på att sjunga och spela gitarr och att det inte bara är han som beter sig dumt. Och jag säger åter igen att jag ska prata allvar med honom. Stämningen på telefon är väl inte så positiv precis.
Och så funderar jag och undrar över inställningen till matte och matteundervisning. Är det så här man tror att matteundervisning bedrivs? Att eleverna sitter för sig själva och räknar i en bok och klarar allt utan en lärares hjälp? Funderar jag vidare så kommer jag på att det inte heller är första gången som jag hör att man säger till en elev som beter sig dumt att denne ska sätta sig med matteboken i stället för att ägna sig åt något som kanse hade uppskattats mer.
Till saken hör att min son nog inte i första hand tar uppmaningen att ägna sig åt matte som ett straff. Det är ett av hans favoritämnen – tillsammans med musik och idrott!
Allvarsorden från sin mamma fick han ett par timmar senare och jag hoppas innerligt att det blir bättre på musiklektionerna så att han inte ska ändra inställning till något av sina favoritämnen.
Andra bloggar om: skola, skolan, matte, undervisning
Musikläraren verkar vara en komplett idiot, en dinosaurie som inte fattat att sina artfränder dog för 150 miljoner år sedan. Sådana lärare är orsaken till den allmänna bilden av den svenska skolan. Fan, vad jag blir förbannad.
Matte var säkert inte musiklararens bästa ämne under skoltiden…
trist… j
ag har haft, för länge sen ett samtal med dotterns fysiklärare som förklarde att hon inte nådde sitt betygsmål för att hon var tjej ”och det där med att meka, koppla osv, det hade ju killarna gratis” DÅ kunde jag inte hålla mig utan frågade om det inte var skolans uppgift att ge alla oavsett kön samma möjligheter att lyckas. Jag sa inte heller att jag är lärare, men jag tror h*n förstod det.
Min dotter råkade ut för att hon som straff, när hon vägrade vara med på den varje termin obligatoriska simtävlingen, skulle få sitta kvar i skolsalen och arbeta med skrivboken och grammatik.
Det verkar som om somliga lärare tar till det som straff som de själva var svaga i och/eller hatade som elever – urbota dumt oavsett vilket ämne det rör sig om.
Hur som helst, dottern ville verkligen inte simtävla, så då rådde jag henne att vägra, och så sade jag att du får då vara beredd på att läraren hotar dig med någon annan och troligen tråkig verksamhet, och då ska du säga att du hellre gör den, för då har du vunnit den kampen.
Hon gjorde som jag rekommenderade, och fick som sagt sitta med grammatikövningsboken, och tyckte det var mycket bättre. Inte nog med det, nästa termin satt halva klassen kvar i klassrummet med denna bok istället för att vara med på den obligatoriska simtävlingen 🙂
Terminen därefter var simtävlingen inte obligatorisk längre.
Hua, vilken auktoritetssabotör jag var som förälder! Det här var bara ett smakprov.
Ovanligt opedagogiskt att använda ett annat ämne som straff. Buuu för såna lärare!
Magistern: Jo, arg kan man bli och ändå är det så vanligt att man inte alltid reagerar.
Panter: Åh, det där med manliga fysiklärares (jag antar att det var en man som tyckte så om din dotter) attityder till det motsatta könets förutsättningar för tekniska prylar känner jag så väl igen. Jag var en av två tjejer som pluggade fysik på universitetet en gång för mer än tjugo år sedan. Det var inte alla lärare som tyckte att vi platsade där. Men vi protesterade mot den ibland nedlåtande behandlingen och vände oss till högre ort med protesterna. Det blev förändringar.
Kerstin: Det var en listig mamma din dotter har. 🙂
Johanna: Opedagogiskt, men alltför vanligt och lätt att dra till med som ”straff”. Funderar på om jag själv också säger sådana dumheter ibland, helt omedvetet, men kan just nu inte komma på något, så kanske jag inte gör det. Förresten tycker jag nog alla skolämnen är intressanta.
Japp, visst var han man. Dottern fick högre betyg utan att själv förstå varför…
Kerstin: Ett bondgårdsbesök lär man sig säkert mycket av. Likaså av kyrkobesök, moskébesök eller synagogebesök. Men att hänvisas endast till EN sorts besök lär man sig inte lika mycket av.
Och jo, din dotter måste ha varit stark för att klara av trycket från lärarinna och rektor.
Panter: Högre betyg? Kan föräldern ha haft sin del i det? 🙂