När tålamodet tar slut och gränsen överskrids

Läser i Sydsvenskan om en lärare som tilldöms en villkorlig dom i ett fall med misshandel av en elev. Läser och förfasas över det inträffade och samtidigt kan jag så väl föreställa mig det som hände. En alldeles för vanlig situation på en del skolor, där tekniken inte fungerar som den ska samtidigt som någon elev gör något den inte bör göra. Plötsligt blir det för mycket och det händer som inte får hända: en hand höjs och ett slag träffar. Jag kan också föreställa mig den förtvivlan och ånger som läraren känner efteråt över att ha gjort det oförlåtliga: slagit en elev. Och jag kan också förstå elevens känsla av oförrätt, men kanske också en ånger över att faktiskt ha gått över gränsen och provocerat så mycket att tålamodet tröt för läraren.

För inte så många år sedan hände något liknande på min skola. En lärare provocerades av några elever i en klass till den gräns där tålamodet tog slut och ursinnet tog vid. För denna lärare stannade det vid okvädningsord mot en elev som hade tagit en kvast och gjort obscena gester mot läraren, men skadan var skedd och läraren blev omplacerad.

Ibland fantiserar jag om att man skulle vara två lärare i vissa klasser. Om den enes tålamod tryter finns det en annan som kan ta vid. Jag tror att sådana här situationer skulle undvikas i högre grad med ett sådant system. Men det kostar förstås för mycket.

Förresten har jag en känsla av att något liknande är på väg att hända igen på min skola. Ryktena löper.


Andra bloggar om: ,

2 reaktioner till “När tålamodet tar slut och gränsen överskrids”

  1. Jag blir numera inte så lätt provocerad, men har fortfarande ett jävla temperament. Ditt exempel skulle kunna vara jag.

  2. I fredags hände det som inte fick hända på min skola. Det är bara en tidsfråga innan det är ute i media. Innan jag gick ifrån skolan hann jag diskutera det inträffade med några kollegor och en lärare sa att han helt enkelt stoppar ner händerna i byxfickorna när det hotar att dra ihop sig.

    Jag tror att de flesta lärare faktiskt någon gång har blivit så provocerade att de har svårt att vara lugna. En del har svårare än andra och det gäller då att hitta sina egna knep för att situationen ska hållas under kontroll.

    Men, som du skriver, med längre erfarenhet blir det också lättare att hejda sig i trängda situationer.

    Förresten tror jag att det här egentligen är ett tema som nästan är tabubelagt att diskutera. Att reagera med våld eller inte i en pressad situation – vad bestämmer vilket? I vårt nutida samhälle är våld aldrig tillåtet, men för bara några decennier sedan var det helt lego att bruka pekpinnen mot olydiga, eller rent av okunniga elever.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *