Ibland blir dagarna dåliga. Idag blev en sådan dag – känns det som. Eller så är det bara tröttheten som hunnit ifatt mig igen. Ja, ju mer jag funderar på det, desto mer tror jag att det är så. Tröttheten har invaderat mig. Inspirationen tryter redan, fast jag hade så många idéer i förra veckan. Tiden räcker inte till för att realisera dem för så mycket annat måste göras. Och vi står och vacklar lite på skolan. Nya rektorer som inför nya rutiner och ingen vet riktigt vad som ska gälla framöver. Nya möten schemalagda och nya blanketter att fylla i.
Och så dessa projekt. Inte bara "mitt" matteprojekt, som ingen högre upp i hierarkin verkar veta hur de tänkt sig. Ännu ett projekt är igång, som innebär att undervisningen bryts en vecka för andra aktiviteter. Kort sagt, mycket är nytt och det skapar osäkerhet.
Trots att jag oftast är en idéspruta och lätt engageras av nya saker som händer och ser möjligheter öppna sig, så känns det just nu som om alltför mycket nytt händer på samma gång. Och då börjar jag tro att jag är för gammal för att klara lärarjobbet. Hmm, låt se, bara femton år kvar till pensionen…
Liggt så lågt det går en vecka eller så, sköt ditt och bara det, då brukar några frågetecken försvunnit och försök att klara att det inte alltid blir så bra som det skulle kunnat bli, om inte…Finns inte förutsättningarna så finns de inte. Punkt. Så måste man få känna och agera ibland. Idealister och eldsjälar brinner fort, trots att de är av segt virke.
2025 går jag i pension, om jag inte orkar/vill lite till och det tror jag att jag vill. Min frustation ligger på förvaltningsnivå. Jag blir så trött på människor som inte vill förstå.
Problemet är att det inte går att sköta bara mitt. Projekt innebär samarbete och med de arbetslag som numera finns på alla skolor (visst?) är det omöjligt att ligga lågt ensam.
Men idag har matteprojektet faktiskt fått en skjuts framåt och mycket har klarnat efter att jag fått prata med ansvariga på kommunnivå.
Vad jag eg. menade är att det oftast på alla skolor finns någon eller några som tar tag i saker, ställer frågor och ser till att att allt såsmåningom flyter på. Det körs igång teman, projekt mm ofta med goda intentioner, men de skapar ett merarbete som intealla ser förrän man är mitt uppe i det och då blir det ett elände i stf något bra. Tankarna kring hur saker ska skötas kommer för ofta längst ner på dagordningen.Egentligen ska vi hävda att gör vi något, som oftast innebär mer, så ska något annat tas bort. För vi gör ju full tid redan nu.
OCH jag menade också att det är lätt att förlita sig på de där som alltid hugger tag i saker – för så gör både skolledning och personal.
Jo, vi lärare är många gånger de som ger järnet och vill så mycket och ibland inte får något för det. Och jo, jag är den där som sällan säger nej – även om jag bättrat mig något på äldre dar.