Fredag natt och helgens ledighet väntar. Sitter här och läser favoritbloggar och hinner ifatt det jag inte läst.
Ledighet förresten – det är väl mest de här nattimmarna som blir lediga. Lördag innebär alltid hushållsarbete för att bl.a. dammtussarna ska hållas någorlunda under kontroll. Tack och lov att ingen dammallergiker befinner sig i den här lägenheten – jag hade aldrig hunnit med att avlägsna de där grå råttorna med sina små allergiframkallande kvalster.
Funderar lite på det där med skatteavdrag för hushållsnära tjänster eller vad det nu kallas av politikerna som diskuterar dess för- och nackdelar. Vad jag önskar att jag slapp de där hushållsnära tjänsterna som jag är tvingad att göra för att allt inte ska bli ett kaos här hemma. Visst vore det skönt om någon annan, mer kunnig i dessa tjänster, finge ta hand om mitt dåliga samvete. Jag vill inte städa, diska, tvätta, damma, skura, handla varenda lördag.
Och så fortsätter jag att tänka på vad som händer om jag inte gör det utan någon annan i stället får syssla med min skit. Då får denne person (en kvinna, antar jag) städa dubbelt, för hennes (ok, kanske hans) hem ska ju också skötas om. Och så försvinner tankarna till vad just jag gör dubbelt: sköter mitt lärarjobb på dagarna och på kvällarna försöker jag se till så att sonen gör sina läxor med min hjälp. Och så de där andra som gör dubbelt jobb: fritidspersonalen som också har egna barn, kockarna eller kokerskorna som har egna familjer att laga mat till, lokalvådarna som ju faktiskt finns i samhället osv. Varför skulle inte jag också kunna ha någon som jobbar med städningen jag inte har någon tid eller lust att göra?
Faktiskt hade vi en hemhjälp när jag bodde i Nicaragua. Vi betalade en nicaraguansk kvinna för att hon skulle sköta allt det som vi knappast hann med p.g.a. våra arbeten. Det var t.o.m. så att många kvinnor nästan kämpade om att få de åtrådda arbetena som hemhjälper hos familjer med behov. Fortfarande har jag kontakt med vår gamla hemhjälp, trots åren som gått sedan vi flyttade tillbaka till Europa. Hon blev som en familjemedlem under den tid hon arbetade för oss och gav många värdefulla råd och tips som hjälpte oss till rätta.
De flesta i Sverige skulle nog aldrig drömma om att ha en hemhjälp på det sätt vi gjorde i Nicaragua och även jag resonerade innan jag åkte iväg att det verkligen inte skulle komma på fråga för min del. Men så kom jag dit och insåg att jag skulle ha mycket svårt att fixa arbetet om jag inte hade någon som kunde sköta hemmet. Bara att hitta rätt bland affärer och hålla undan smutsen tog sin rundliga tid. Tvättmaskiner fanns inte utan det var handtvätt med blötläggning som gällde och det tar sin tid att tvätta varje dag för hand.
Men en hemhjälp i Sverige? Nej, jag tror inte det. Skiten får ligga kvar i väntan på att jag ska skyffla undan den! Ska jag ha någon som hjälper mig, ska det vara mot en betalning som jag klarar av, men som inte är en skymf mot den som arbetar.
Andra bloggar om: hushållsnära tjänster, hemhjälp, städning
Att någon städar och jobbar hemma hos en är inte fel i sig, även om jag inte kan tänka mig det (vill ta hand om min egen skit) bara han/hon får ordentligt betalt och bra arbetsvillkor i övrigt. Det debatten handlar om eller borde handla om är hur det ska finansieras. Enligt min mening kan folk ha hur mycket städhjälp de vill men det ska inte bekostas med allmänna medel. Våra skattepengar ska inte gå till att subventionera ”lyx” till såna som redan har det relativt bra ställt… för vem är det som får betala. Jo, det är den dubbelarbetande städerskan som aldrig kan drömma om att ha råd att anlita någon städhjälp. Tack, men nej tack!
Alldeles riktigt Johanna! Med skattemedel ska det inte bekostas. Tänk om vi i stället bodde på annorlunda sätt så att det inte blev något problem. Kollektivhus kanske. I Nicaragua bodde vi oftast så och delade då på kostnaden för hemhjälpen.
Kollektiv kanske vore ett alternativ, för en del i alla fall. Jag är tveksam till att det skulle funka att dela hushåll mellan ”okända” här i Sverige. De flesta vill ha mycket mer ”privacy”. Vi är ju inte flockdjur på samma sätt som många sydlänningar.
Fast kollektivboende behöver inte betyda att man ger efter på sitt privatliv. De kan organiseras på en mängd olika sätt. Får väl skriva något inlägg senare om mina erfarenheter.
Du ser, jag har nog mest förutfattade meningar (inte fördomar, hoppas jag) om kollektiv. Ser fram emot att få läsa mer om det.
Egentligen finns det lika många former av kollektivboende som det finns kollektiv – tror jag. Den bild som folk i allmänhet har av kollektivboende stämmer inte alltid.
Hur förklarar ni att det är ok med skattefinansierad hjälp med att bygga/förbättra ditt boende eller hjälp med att ta hand om dina barn? Jag tycker den offentliga debatten ligger på samma nivå som de som är emot hunddagis med argumentet ”varför skaffa hund om man inte tar hand om dem själv?” Samma personer har ofta sina barn på dagis. Varje person bör nog fundera över varför den här synen uppstått just kring hunddagis och hemhjälp. Jag vill slå ett slag för att städning kräver minst lika mycket kunskap och social kompetens som väldigt många andra jobb. Personligen tycker jag att jag är bättre än många hantverkare på att måla väggarna hemma medan jag inte lyckas i närheten lika bra med städningen som hemhjälpen jag hade för några år sedan. Nu behöver jag hjälp igen och pengarna det kostar är sååå värda mödan att tjäna ihop till dem!
Vi har fullt i kalendern tack vare nya förslaget om 50% rabatt.