Plastkort i mängder

Hmm, nu har jag gått på det igen. Ett nytt plastkort. Nu ligger de dubbla och t.o.m. tredubbla i plånbokens kreditkortsfack. Vad snabbt det går att fylla på med alla dessa kort så att inte pengarna får plats.

Alla möjliga och omöjliga kort ska ha sitt utrymme i min plånbok och jag känner mig sååå modern och inne med alla dessa kort. Visar gladeligen SAS:s eurobonuskort när jag öppnar plånboken. Det ger ju intrycket av att jag reser jättemycket. Att jag i verkligheten inte reser så mycket (med SAS) så att jag får ihop till en bonusresa innan poängen fryser inne är en annan sak. En enda bonusresa har jag lyckats snika till mig och den fick jag ändå betala 400 kronor för. Skatten måste inkasseras oavsett om resan är gratis eller inte. Och massor av poäng har bara försvunnit i ett intet eftersom de bara får behållas ett visst antal år – fem, tror jag det är.

I plånboken finns också andra kort som jag inte visar lika gärna som eurobonuskortet. T.ex. frikortet till sjukvården. Det ger ju intrycket av att jag är hur sjuk som helst som måste springa hos läkaren jämt. Och ok, jag var ju ordentligt sjuk förra året men då räckte det med tre läkarbesök för att frikortet skulle vara ett faktum.

Bibliotekskortet avslöjar att jag utnyttjar den service som kommunbiblioteket tillhandahåller och gör att jag känner mig kulturell och intellektuell. Att jag egentligen inte springer dit speciellt ofta är en annan sak. Kortet används ju hemma också, för att låna e-böcker.

Med mera-kort, ICA-kort, Lindex-kort, Statoil-kort (fast jag sålde bilen i höstas), Intersport-kort, JC-kort och IKEA-kort avslöjar vilka butiker som finns i min närhet (nåja, IKEA är lite långt bort förstås) och som vill hålla mig kvar som inkomstbringande kund genom att pracka på mig ett plastkort. Då ska jag gudbevars bli butiken trogen, eller hur? Och absolut inte handla i t.ex. små invandrarbutiker som defiinitivt inte har några plastkort som lockbete för att jag ska tjäna några poäng som kan bytas till pengar.

Och så de där viktiga korten: VISA-kortet (bekvämlighet jag betalar dyrt för varje år), körkortet (fast jag som sagt sålde bilen i höstas), nyckelkortet till jobbet (så att jag kan komma in till alla föräldramöten och utvecklingssamtal på kvällstid) och donationskortet (om jag nu påträffas död med plånboken i behåll och någon orkar leta igenom alla plastkorten). Det sistnämnda är förstås inte i plast utan bara i papper.

Ja, huvva vad råolja det går åt för att tillverka alla dessa plastkort som vi bär omkring i våra plånböcker. Och visst har ökningen av antalet plastkort på senare år stigit nästan exponentiellt? När jag kom tillbaka till Sverige från Italien för nio år sedan ökade mitt innehav av plastkort på stört med 150 %, dvs. från två italienska till fem svenska plastkort. Hur många jag har nu, gitter jag knappt räkna efter.

Förresten så var dagens nya kort ett Åhléns-kort som expediten lyckades övertala mig att ta emot idag när jag handlade skor och kläder på slutrean. Kostar ju inget – första året.


Andra bloggar om:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *