Tänk dig ett tåg, ett helt vanligt tåg med ett par vagnar. Jag tänker förstås mest på Öresundstågen. En del vagnar har en speciell avdelning skyltad med en stor etta. Resten av vagnen betecknas med en stor tvåa.
Ibland har tåget väldigt många passagerare, speciellt på morgnarna och eftermiddagarna när människorna ska antingen till sina arbeten eller hem från desamma. Nu är det ju semestertider, så man skulle kunna tro att tågen kanske inte har så många passagerare, men det stämmer inte riktigt. I Skåne har vi det där sommarkortet som debatteras i Sydsvenskan för fullt och åsikterna går isär om hur bra Skånetrafiken sköter sitt uppdrag. Nåväl, tågen är ganska fulla även nu och så också på tider som kanske inte stämmer med resten av året.
Tänk dig då att den där vagnen med en liten avdelning med etta på. Hur är det med den då? Har den också lika fullt som den avdelning med en tvåa på? Nej, där sitter inte många personer. Dock händer det att någon som egentligen ska befinna sig i avdelning två, bestämmer sig för att gå in i avdelning ett. Där finns ju så mycket mer plats, så då ska man väl kunna utnyttja den tomma platsen i stället för att stå och trängas i en överfull avdelning, eller hur? Det låter ju logiskt.
Nåväl, det vet ju alla att för att få sitta i avdelning ett ska man betala mer så det går ju absolut inte att sätta sig där om man inte har pengar. Och kommer tågvärden (ja, så heter de gamla konduktörerna numera – i alla fall hos Skånetrafiken) så blir du anmodad att flytta tillbaka till avdelning två, utan pardon. Vägrar du, blir det böter och dryga avgifter.
Härom dagen diskuterade jag världsproblemen med en gammal kompis och då kom den här bilden av tåget upp framför mig och jag tänkte ungefär så här:
Tågvagnen med olika klasser är världen. I första klass bor vi och de andra rika länderna. I andra klass, som är störst, bor alla de andra, de som inte är lika rika som oss. Ibland försöker någon från de fattigare länderna fly till den rika världen, men blir ofta utkörd därifrån. Denne kan ju inte betala för sig som man måste göra i första klass. Tänk om vi i stället lät alla få tillgång till utrymmet (=tillgångarna) lite bättre.
Och därmed tycker jag att vi bör avskaffa förstaklassavdelningarna på tågen. Det fungerar ju ändå! Titta på de lila pågatågen! Där sitter alla tillsammans.
Andra bloggar om: Skånetrafiken, tåg
Bra liknelse. Jag tänker på EU som den där första klassen. I går nyheterna berättades igen om ett fartyg som med flyktingar drivit flera veckor i södra Medeöhavet. Flera hade dött. Hemskt det med.
Även ett flygplan går bra som jämförelse, fast där springer förstås inte folk omkring och sätter sig i business-class när de hör hemma i economy-class.
Båtar av den typ du nämner är säkert tredje klass om inte lägre ändå.
Från min barndom i början av 50-talet minns jag hur familjen åkte tåg utan sittplatsbiljett. Vi barn satt på resväskorna. Jag har för mig att sittplats var träbänkar, likt parksoffor. Tågresan var sisådär en 20 mil, tog väl några timmar, minns inte. I skrivande stund kommer jag på att man fick inte gå på toa när tåget stod stilla. Det var ju riktigt läskigt att titta ner i toan när tåget for fram i full fart.
40-talist: Jag minns faktiskt också något sådant, fast jag är 50-talist och åkte tåg i början på 60-talet. Kanske inte träbänkarna då. Jag minns gamla kupéer med plats för sex eller möjligen åtta personer. Vinröd plastklädsel som klibbade i värmen eller var det något strävt, luddigt tyg månntro. Minnena har bleknat. Toaletterna minns jag också som ett hål neråt och, som du skriver, man inte fick använda på stationerna. För två år sedan åkte jag tåg i Polen och det var som att komma tillbaka till barndomens tågresor.