Ha, det trodde jag väl aldrig när jag lämnade Linate-flygplatsen med SAS:s tidiga morgonflyg idag – att det skulle kännas precis lika varmt i Sverige som i Italien. Men så är det tydligen och svetten rinner i likadana strömmar nu som igår, trots dagens mer nordliga läge.
Och inte blev det några blogginlägg från Italien: exmakens dator hade blivit gravt nersmittad av virus medan jag befann mig på stranden och vid min återkomst till f.d. hemmet var det helt omöjligt att nå såväl blogg som e-post. Men, tänka sig, jag har överlevt utan internet nästan två veckor! Trodde jag väl aldrig, men så är det! Försökte få tag på något internet-café i byn, men där finns bara kyrkan, kyrkan, kyrkan och några små affärer. Visst, en datorbutik också, men inget uppkopplat café inte.
För övrigt dominerades den italienska tillvaron av den där runda saken som far runt på gröna strån med hjälp av fötter som sparkar på den för att så smart som möjligt få in den i något slags nät som är uppspänt mellan två stolpar och en ribba. Eftersom jag har två fotbollstokiga söner och en dito ex-man, var det svårt att undvika matchresultaten som bejublades eller "besuckades". Mest det första trots att vi befann oss i det skandalomsusade Italien med nyhetssändningar om calciopoli, den stora fotbollshärvan som antagligen får som resultat att topplagen flyttas ner och ligaledarna Juventus fråntas sina senaste cope och att skandalen redan fått Juventuschefen Gianluca Pessotto att hoppa ner från tak med radbandet i näven.
Faktiskt såg jag aldrig kvartsfinalen mellan Italien och Ukraina, utan strövade runt på de nästan folktomma gatorna i Miramare, Rimini och tänkte shoppa lite. Barerna hade, för att locka gäster, förstås stora tv-skärmar med "rätt" kanal inställd när det var dags. Yngste sonen satt på en i närheten och kom jublande tillbaka till hotellet efter matchen med flaggan runt axlarna, och berättade strålögd resultatet. "Ha, det visste jag redan", svarade jag. "Det hördes ju jubel och applåder tre gånger och inte en enda suck någon gång."
Men vid semifinalen satt jag faktiskt bänkad i tv-soffan och fick se Grosso och Del Piero göra sina mål på Lehmann de sista minuterna på förlängningstiden. Nu funderar jag på om jag egentligen ska se finalen, för nu är ju sönerna kvar i Italien, så jag har inte längre pressen på mig att följa med i deras stora intresse.
Andra bloggar om: fotboll, VM, Italien, calciopoli