Jag lärde mig läsa vid fem års ålder. Enligt mamma hade jag en dag frågat om hon inte kunde lära mig läsa, vilket hon inte hade ansett sig kunna göra. Någon månad därefter hade jag berättat att nu så kunde jag minsann läsa.
Därefter fick mamma ljuga om min ålder på stadsbiblioteket för att jag skulle få ett alldeles eget lånekort. På den tiden fick man inget eget lånekort om man inte fyllt sju. Hon var lite trött på att jämt följa med och låna böcker till mig – jag ville ju gå dit så ofta – minst en gång i veckan.
Läslusten har därefter infunnit sig i perioder. Under terminstid blir det inte tid till att slå upp andra böcker än läroböcker, medan jag på sommarlovet tar igen med råge vad jag inte hunnit med av såväl skönlitteratur som facklitteratur, även om den förra överväger.
Ändå kommer jag på mig själv med att tveka innan jag tar en ny bok ur bokhyllan hemma eller på biblioteket. Får en bok mig i sitt grepp har jag svårt att slita mig från den, trots att det finns annat jag borde syssla med. Jag tänker hela tiden att ett kapitel till bara och det vet jag ju att efter det kapitlet så kommer ett till och ett till och så fortsätter det till bokens sista sida. Dessutom känns det som att om jag inte läser ut boken just nu så kommer jag att glömma den och inte komma igång igen. Slutsatsen är alltså att jag är en sträckläsare. De få gånger jag inte läser ut boken direkt, så blir den faktiskt aldrig utläst.
Nåväl, den senaste veckan har jag läst endast två böcker:
- När änglar faller av Tracy Chevalier
- Natt i Venedig av Donna Leon
Den första titeln nämnde jag redan i mitt första inlägg om sommarläsning, eftersom jag då precis hade läst Flicka med pärlörhänge. När änglar faller har sin handling förlagd till de första åren på 1900-talet, platsen är England (närmare bestämt en kyrkogård) och ramhändelserna är suffragettrörelsens kamp för kvinnlig rösträtt. I varje kapitel, de är ganska korta, följer man en ny persons tankar och genom dessa går berättelsen framåt till det dramatiska slutet. Jag tyckte om boken, framför allt p.g.a. den speciella berättartekniken som låter läsaren se med olika ögon på händelseutvecklingen, om det så är genom den elaka svärmoderns ögon eller genom femåringens.
Natt i Venedig plockade jag i mammas bokhylla. Förstås valde jag den p.g.a. min anknytning till Italien. I början av min läsning retade jag mig på att alla italienska ord inte hade översatts utan fick stå kvar fast det finns svenska ord för dem. Sedan kom jag så in i berättelsen att jag inte tänkte på det mer när jag läste ciao, papà eller buon giorno. Berättelsen är en deckarhistoria, invävd i de italienska mutskandalerna som började nystas upp på 1990-talet. Kommissarie Brunetti förfasas över politikernas och de högre tjänstemännens inblandning i trafficking och porrfilmsindustri. Slutet blir dock inte vad jag skulle önska och man märker tydligt en enorm kritik av det italienska rättssystemet.
Nu ska jag snart börja med Annika Bryns andra bok, Brottsplats Rosenbad. Den är säkert lika spännande som hennes första, Den sjätte natten, som jag ju redan läst i sommar.
Andra bloggar om: sommarläsning, böcker
Sträckläsning är ju den bästa sortens läsning. Här får du två helt gratis sträckläsningstips: Hanteringen av odöda (John Ajvide Lindqvist) eller Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda). Apbra!
Tack för tipsen Lisa. De memoreras härmed och plockas fram när tid ges.
Förresten hade jag faktiskt försöka få tag på något av Ajvide som jag hörde på radion för en tid sedan och därmed blev nyfiken på.
Trevlig blogg du har!
Vad kul att läsa någon annans kommentarer till böcker som jag också läst! Just nu letar jag en bok att försvinna in i, ska också kolla upp Lisas tips.
Ojdå, en panter på besök! Välkommen och så hoppas jag du inte klöser till med klorna alltför mycket här. Bara liiite. 🙂